Att känna mig stark

Jag tänkte mysjogga i skogen idag och sedan köra styrka i utegymmet. När jag kom till första backen kom jag på att jag ju kunde köra lite backintervaller.  Så sagt och gjort.
Den här lilla backen ser inte mycket ut för världen. Idag körde jag så nära max jag kunde komma uppför och sedan jogga nerför. Gjorde det fem gånger och joggade sedan vidare.
Vid nästa raka sprang jag maxfartsintervaller mellan stolparna. Alltså mina skor! De är materiell lycka på hög nivå. Nästan så jag ska köpa ett par till så jag har till de här skorna är utslitna. Löparskor mår inte bra av att inte användas. Märkligt nog så sliter det med.
Iallafall, efter maxfartsintervallerna så kom jag fram till mitt hatobjekt nummer två. 👇👇
Här maxade jag uppför 10 gånger och körde gåvila nerför. Så fort jag kom nerför backen var det full fart uppför igen. Det konstiga men också något som gör mig väldigt glad var att det kändes så lätt uppför. Mycket lättare än när jag skulle maxa på löptestet tidigare i somras. Det gör mig glad, jag kände mig snabb och stark och som att jag kommit ytterligare ett steg närmre mitt mål. Har jag berättat det att jag faktiskt nu under några veckor känt mig peppad att få springa testet igen? Den känslan har hållt i sig. Det tackar jag bra träning för!
Efter de tio intervallerna tänkte jag också köra styrka i utegymmet men nja. Det jag ville köra gick inte där och jag hade lite svårt att tänka om. Så jag sprang hem så snabbt jag orkade och väldigt glad över känslan i kroppen. Du vet ju hur länge jag slitit med det mentala men framförallt med en kropp som bara känts 😣😫😵😭. Så jag är glad, ska bara bihålla det sen när jag börjar jobba igen men nu har jag ett annat mentalt läge så tänker att det kommer bli lättare även när jag jobbar att hitta disciplinen till att göra det jag måste. Nu känner jag mest för att ta med mig en matta ut i trädgården och köra en stund pilates. Så får det nog faktiskt bli. Ska leta upp något bra program. Idag får det bli basic…..
 

Fem en fredag vecka 28: Oundvikligt och Madeleines bloggutmaning

Dagen startade tidigt imorse med frukost, jag röjde undan lite kläder i sovrummet och så har jag varit med tonåringen till tandläkaren. Dagens planer är inte många alls mer än att jag ska ut i skogen och springa lite och sedan köra styrketräning i utegymmet. Det är betydligt svalare idag och solen gömmer sig bakom molnen. Idag blir det två utmaningar att blogga om. Dels tänkte jag beta av rubriker i Madeleines bloggutmaning och så är fem en fredag tillbaka efter förra veckans paus. 
  1. Vad gör du när solen går i moln? Jag njuter av att det för en stund blir lite svalare. Att jag får en paus från värme.
  2. Hur tar du en paus en sommardag? Med något läskande kallt att dricka.
  3. Vad händer alltid under din sommar? De senaste åren skulle jag vilja säga att vi åker till Gotland. Det har verkligen blivit min familjs sommartradition.
  4. När är din sommar slut? När det börjar bli mörkare på kvällarna och barnen börjar i skolan igen. Även september kan vara fin och varm men skolstart är alltid förenat för mig med känslan av att sommaren är slut.
  5. Vilken är den bästa aktiviteten under sommarregn? Få sitta inomhus och läsa en god bok. Spela spel eller bygga pussel med barnen är också trevligt.
9. Fotbollshuliganer är något som… Jag inte förstår meningen med. De bara förstör för lagen. En fotbollshuligan är inte en äkta supporter. En äkta supporter stöttar sitt lag och ställer inte till det som en huligan gör.
10. Med karta och kompass… Så hittar jag inte. Vet knappt var norr respektive söder är. Fast nu överdriver jag. Men sant är att jag inte kan använda karta och kompass. Rotar fram gps:en på telefon om jag inte hittar.
11. Med livhanken i behåll… När jag och Rickard precis blivit tillsammans, det var december 2004 så åkte jag, Samuel (som var bebis) och Rickard upp till Idre där en av Rickards bröder då bodde. När vi skulle åka hem så skar Rickard i en kurva och då gick spindelleden sönder så han kunde inte komma över på rätt sida vägen igen. Ratten snurrade bokstavligen bara runt och så fick vi möte. I rättan tid kom i vi över på rätt sida av vägen men fick sladd och sladdade in emellan lastbilen och personbilen som kom och rätt in i räcket. Vi kom undan med hjärtat i halsgropen.
12. När jag hoppade över…Hm på den här frågan vet jag inte vad jag ska svara.
13. Mitt förhållande till tretton…Helt okej. När jag var barn så jag filmen fredagen den trettonde och det är den första kontakten med att fredag den trettonde skulle vara en otursdag. Hittills har jag faktiskt inte upplevt att fredagen den trettonde skulle vara en otursdag. Värre var det när jag som 16-17nånting gav mig ut för att rida med klasskompisarna och hästen gick på en a-brunn. På vägen hem så stack hästen (Excess hette hon) iväg med mig och jag ramlade av och landade med foten under mig. Såklart en slump men där och då trodde jag på det….
14. Mjukglass eller kulglass. Får man välja både och? Ja, då gör jag det.
15. Livet på en pinne… När jag får umgås med familj och vänner, sitta ute i solen och njuta av varma sommarkvällar.
16. Bakom mina solglasögon… Jag använder ju inte solglasögon även om jag borde shoppa ett par.
Rubrikerna är en del av Madeleines bloggutmaning

En dag med en väldans massa gott

Oj så varmt det varit idag, betydligt varmare än igår. Nu lär det vara tropiska nätter här ett tag. Luftkonditioneringen har stått på hela dagen så här har det varit svalt och skönt. 
Vi åkte ju till Rickards mamma vid lunch och hade med oss ett berg av pastasallad, wienerbröd, körsbär och melon. Vi hade ett par väldans trevliga timmar. När vi kom hem så förberedde jag spetten med grönsaker. De hade fått gotta sig i marinad medan vi var iväg. Åh så gott allt blev. J och E  kom för en god grillmiddag och väldans trevligt pladder. Har jag berättat att ”väldans” har jag fått av min pappa. Vet inte om det är dialektalt eller något som han hittat på istället för att säga ”väldigt”. Vi hade en perfekt sista kväll på semestern tillsammans. I morgon börjar Rickard att jobba igen och jag börjar ju på måndag. Hur många gånger har jag skrivit det nu egentligen….. 

En tur upp på Lillnipen

Det finns två vägar upp på Nipfjällets topp. Man kan gå över lillnipen och vidare upp på riktiga toppen men så kan man föllja en led längre ner och sedan upp på toppen. Kan vara lite lurigt att hitta vägen upp men det är skyltat ”molnet” som riktiga toppen heter.
Man kan åka bil ända upp till kalfjället till sommarparkeringen. När vi var där var det smockat med folk. Jag störde mig lite på att jag inte kunde få helt ”folkfria” bilder. Men det är ju bara att gilla läget.
Långt bakom toppen som vägen leder upp på ligger molnet.

 Utsikten mot Städjan. Känns konstigt att tänka på att vi var där uppe. Om man vill kan man gå hela vägen upp över Grängesåsvallen, över Städjan, ner på den del av berget du ser i bilden och sedan fortsätta upp till toppen av Nipfjället. En ”nätt” runda på 11 kilometer. Den skulle jag vilja göra någon gång. 
Vägen upp på Lillnipen är drygt 1500 meter tur och retur och är betydligt mer lätttillgänglig för barnfamiljer. Känns helt galet att tänka på att vi faktiskt gick upp på Nipfjället 2012. Då var Samuel bara nio år och Alexander var fem. Ida var bebis och satt i sele på Rickards rygg. Suget var stort att gå upp på molnet även i år men Ida hade inte orkat två toppturer på två dagar.

Vi satt på toppen en bra stund och byggde lite med stenarna och njöt av utsikten.
 

Effektiv morgon

Jag velar om jag ska klippa ner mina palettisar redan nu eller om jag ska låta dom växa ännu mer. Särskilt den till höger har stuckit iväg på höjden. Jag vill ju ha mer av en ”buskig” planta.
När jag vaknade förut kände jag mig inte alls på topp, det kommer bli tufft att komma tillbaka till jobbet med tidiga morgnar. Segheten släppte iallafall när jag fått i mig frukost och började komma igång med städ och fix. Ville skriva några rader redan då när jag vaknade men orden ville inte komma till mig alls. Så är det ibland. 
Idag kommer det bli ännu varmare än det var igår. Pust! Man ska inte klaga på värmen men 25 grader räcker gott för mig. Allt över 30 som nu är alldeles för mycket. Glad dock för solsken.
Idag har vi (läs jag och Rickard) hunnit massor. Huset är städat, det är förberett inför kvällens grillmiddag och vi har även slängt ihop en pastasallad. Vi ska åka en sväng och hälsa på Rickards mamma. Vad ska du göra idag?

En dagens tack

Dagens mående: Bra men trött.
Dagens humör: Glad, lite yr i huvudet på grund av värmen så jag ska försöka få i mig lite mer vätska.
Dagens vill ha: nya träningskläder men mest en riktigt skön tygsoffa som vi provsatt på IKEA. Den kostade inte skjortan heller.
Dagens klädsel: svarta, korta träningstights och ett rosa linne.

Dagens planer: Var att shoppa ny resårbotten vilket visade sig vara jättesvårt. Måste fundera lite. Det som däremot blev shoppat var lite nytt vardagsporslin.
Dagens tanke: Hur vi tar hand om våra kroppar är viktigare än någonsin. Mycket går att påverka med kost, sömn och fysisk aktivitet.
Dagens personliga fundering: Om jag försöker se på mitt liv utifrån så kanske mitt liv är precis det som någon annan drömmer om. Precis som jag kan tänka på vad andra har och känna att jag också skulle vilja ha just det dom har. Tex ett finare hus, en egen pilatesstudio och en reformer (pilatesapparat).
Dagens träning: Intervaller på löpbandet. Det var verkligen smällhett och jobbigt trots att vi flyttade på löpbandet så jag sprang mitt i ac:n. Det blev iallafall 30 intervaller med 1 minuts gåvila. Helt okej pass.Totalt blev det åtta kilometer.
Dagens diss: Personer som ligger under hastighet på motorvägen i omkörningsfilen. Fine att man vill köra sakta men då ska man inte stoppa upp trafiken i omkörningsfilen.
Dagens hiss: Vänskap!
Dagens låt: fick av någon anledning within temptations låt ”our solemn hour” på hjärnan så det får bli dagens låt.

Topptur: Städjan

Det första vi gjorde efter att ha hämtat nyckeln till vandrarhemmet var att ta oss an Städjan. Här parkerar man bilen på en stor parkeringsplats nere i skogen på Grängesåsvallen. Man tar bilen upp mot idre fjäll och fortsätter sedan några kilometer. Till Grängesåsvallen är det väl skyltat. Vi fyllde på våra väskor med vatten och energi och började därefter knata. Den första biten går genom urskogen, hela tiden uppför såklart. Fantastiskt skogsupplevelse.
Upp till Städjans topp och tillbaka är det 6 kilometer. Förbered dig på att det kommer kännas i kroppen. Sista biten går brant uppför, hej mjölksyra…. Leden räknas som medelsvår men jag tycker att själva terrängen är lätt. Det är ingen klättring att tala om mer än att det är brant och det är bara stenigt sista biten.

Samuel var också med såklart men han gick snabbt framåt och väntade på oss längre fram på berget.
Idrefjäll
Nipfjället sett från Städjans topp
Utsikten är vindlande. När det är klart väder ser man bokstavligen flera mil
Sten, så långt ögat kan nå på toppen.

Gårdagens träningspass

Igår hade vi en mysig dag med en utflykt med barnen. Var vi åkte kommer en annan dag eftersom jag istället vill berätta om gårdagens träningspass. Jag hade bara en dags vila efter vår långa vandring och så var vi som sagt på utflykt med barnen. Både ville och inte ville springa och jag velade hit och dit och fram och tillbaka. Till slut valde jag ändå att springa på löpbandet. Tänkte att om jag springer på löpbandet så kan jag avbryta om kroppen inte vill. Igår var en sån där dag när jag faktiskt inte ville springa. Det var dock latmasken som tyckte att jag inte skulle springa för väl på löpbandet kändes det bra.
På löpbandet tycker jag att det blir så tradigt att springa i samma tempo, särskilt om det går lite långsammare. Så jag sprang i en minuts intervaller kan man säga och sprang en minut i varje fart: 9km/h,10km/h,11km/h och 12 km/h. Sen efter den sista 12:an får jag vila och börja om med nio km/h och sedan fortsätta så. Men jag höjde farten en aning på varje utom på 9:an så till slut hade jag sprungit 4 kilometer på 22 minuter. Jag var riktigt nöjd efteråt och kände för att träna något mera. Så blev det inte. Planen är att springa något idag med, får se vad det blir.
 

Njupeskärsleden

Ett av våra mål med resan till Dalarna var att återigen besöka Fulufjällets nationalpark och Njupeskär. Det är Sveriges högsta vattenfall väl värt ett besök. Vid ledens startpunkt finns en stor parkering, liten restaurang och ett naturrum med information kring vilka olika leder det finns.
Vill man gå över vattenfallet så är det jaktfalksleden på 5,5 kilometer men den rekommenderas inte för barnen då det uppe på berget är svårframkomligt med stenar och även väldigt brant.
Njupeskärsleden är 3,9 kilometer och är majoriteten av sträckan lättframkomlig. Den sista biten går dock brant uppför, det är stenar och rötter. Minns att vi förra gången vi var här hade med oss barnvagn. Rickard och hans bror som bodde i Idre då bar barnvagnen och då gick det ju bra. Så med lite vilja är den barnvagnsvänlig, dock inte rullstol.

 
 

Man får gå nerför en brant trappa sista biten.
Njupeskär ligger i en kanjon, så det är massiva bergsväggar på sidorna. Man bör vara medveten om att det är rasrisk, stora stenar ligger på sidorna om forsen.
Rekommendationen är att inte gå upp på bergsväggarna på grund av rasrisken. Det brydde sig inte folk om. Det var till och med en familj som hade klättrat upp och satt och fikade bland stenarna.
Trots det så ville jag själv gå så nära som möjligt. Det är halkigt och inget stabilt underlag direkt så det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Suddig Hanna med vattendroppar överrallt….
Man kan välja att gå samma väg tillbaka men vi följde hela leden runt. Man får gå förbi gammeltallar, över myr och lummig skog. 
Man ser även städjan och nipfjället från vägen. Nipfjället döljs lite bakom tallarna men städjans karakteristiska topp ser man tydligare.
Här kan man ta sig en slurk från fjällvattnet. Man kan dricka vattnet på fjällen så länge det inte är stillastående vatten.

En riktig slappedag

Om gårdagen var en aktiv dag med mycket fysisk aktivitet så har den här dagen varit precis tvärtom. Jag har tidsinställt inlägg på lite olika teman och jag skulle vilja skriva något kring pilates med. Får se om det dyker upp lite inspiration. Jag och Rickard pratade bort ett par timmar i telefon med en kompis och ikväll gick vi ut till lekplatsen med barnen. Det har byggts nya klätterställningar och ett av hindrena är en riktig gåta. Det är bra träning, särskilt för armarna utan att man ens tänker på det. Vi avslutade kvällen med att ta en liten omväg hem där det blev lek och bus. Mysig kväll med familjen! 💚