Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Söndagslistan vecka 49

Publicerad den av Hannas krypin

Andra advent är snart till ända. När jag skriver det här inlägget är Rickard och S i affären för att handla kvällsmat. S ville göra hemgjorda hamburgare. Det hade inte I tid att vänta på så hon har istället fått chiliconcarne och ris från lunchen. Vi har haft en trevlig andra advent. I förmiddags plockade vi fram alla tomtar och annat julpynt. Nu är det ordentlig jul här igen.

På eftermiddagen åkte vi hem till Rickards pappa, tittade lite på skidskytte, åt gofika (pepparkakor och skumtomtar). Vi hade ett par trevliga timmar innan det var dags att åka hem igen. Jag åt nog lite för mycket socker så min energinivå är nere i skosulorna. Funderar över om jag ska ge mig ut på en promenad sen eller inte.

Känsla: Till det yttre är jag glad men redan förra veckan hände det en sak som jag har svårt att släppa. Vi får se vad som händer.

Väder: Det har varit en grå och regnig vecka. Matchar mitt humör.

Gulliga: I har suttit och pysslat ihop så söta girlanger. Hjälpte henne att att sätta upp dom idag.

Veckans fokus: Hjärt-lungräddning och scenarioträning. Det är nästan så att jag drömt om allt som gåtts igenom.

Veckans sedda: Vi har tittat färdigt på sista avsnittet av den svenska serien ”vi kommer i fred”. Snacka om antiklimax. Tyckte den började så bra men slutet hade verkligen mer att önska. Mer har jag inte att säga om det då jag inte vill spoila alltför mycket.

Träning: Veckans sämsta vad gäller träningen är helt klart att jag fick ont i mitt högra knä. Garanterat menisken då jag inte kunde böja på knät och samtidigt belasta. Det bästa är att det verkar vara en kortvarig skada då det redan idag känns bättre. Det onda knät har också begränsat mig vad gäller stretchen. Inte för att det gör ont att stretcha utan snarare att det varit ett helt projekt att ta mig upp från golvet. Det andra bästa är att jag kunnat springa tre pass, under löpning har jag inte ont i knät och min muskel som gjort ont så länge börjar äntligen bli bättre på allvar.

  • Måndag: Joggade fem kilometer kombinerat med gång.
  • Tisdag: Jag och Rickard tog en promenad tillsammans på dryga 3,5 kilometer.
  • Onsdag: Sprang med domarklubben. Det var verkligen en knäck för självförtroendet. Vill jag vara med igen? Tror faktiskt inte det…..
  • Torsdag: Tog en kort promenad med Rickard.
  • Fredag: Sprang 4*400 meter på löpbandet.
  • Lördag: Improviserade ihop ett styrkepass med fokus på explosivitet och styrka.
  • Söndag: Jag och Rickard tog en lång morgonpromenad på dryga fem kilometer.

Roligaste kommentaren: Jag har fått höra så mycket roligt under veckan. Under ett av scenariorna spelade jag patient. . Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt när jag hörde detta. Fint ju:

  • Undersköterska: ”Ska vi trycka på hjärtstoppsknappen?” Läkaren: ”Ja, det är klart vi ska. Det är ju Hanna vi ska rädda”. (Det behöver inte vara ett hjärtstopp för att trycka på hjärtstoppsknappen, det kan vara att man är i en situation där man känner att man behöver högre kompetens.)

Mina positiva från veckan:

  • Det har varit så roligt med allt engagemang under utbildningarna i veckan.
  • Glad över att jag kunnat springa tre pass.
  • Är också glad över att äntligen känna att det går åt rätt håll på allvar med min skada.

Onödiga shopping: Min leodress är helt klart onödig och dyr men så värd pengarna.

Andra söndagen i advent

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Vi välkomnar idag andra advent. Frukost är inmundigad och jag och Rickard har varit ute på en rask morgonpromenad. Det blev dryga fem kilometer. När vi började vår promenad var det fortfarande halvmörkt. Men det blev snabbt ljusare. Vi gick om ett par där mannen sa till kvinnan ”nu blir vi omsprungna. Vi måste öka tempot”.

I eftermiddag ska vi åka till Rickards pappa för lite adventsfika. Annars är dagen rätt så oskriven. Vad har du för planer för dagen?

Jag blev verkligen glad över era kommentarer på del 3 av min tramsiga lilla historia. Kul att ni gillar den. Ska försöka hitta på en fortsättning men det är ju inte helt lätt alltså. Håll tillgodo. 😀

Grått och dant och kanske inte det mysigaste vädret. Men skönt att ha fått till en rejäl promenad.

Hoppa på tåget del 3- Med temat kaos

Publicerad den av Hannas krypin

Visst är det på tiden att du får en fortsättning på min lilla berättelse höger eller vänster. HÄR kan du läsa del ett och HÄR finns del två. Åkes ord den här veckan är ”valfritt” och min lilla berättelse förtjänar en fortsättning. Perfekt tajming tycker jag. Hehe, det dröjer väl ett halvår innan jag kommit på en fortsättning på den text du nu ska få läsa. Hoppas att du gillar den.

Tåget bromsar in med ett gnissel som får hela vagnen att darra – lite som mitt självförtroende efter att ha försökt öppna en banan i motvind på perrongen tidigare. (Den flög iväg som en gul projektil och landade på en intet ont anande pendlare som fortfarande letar efter förklaringar)

Jag tittar ut genom fönstret och ser… ja, vad ser jag egentligen? Jag ser en skylt med ett namn jag inte kan uttala utan att bita mig i tungan. En sån där ort som verkar ha fler konsonanter än invånare. Vid sidan om skyltens sneda bokstäver står en liten byggnad som mest påminner om ett förråd för bortglömda resväskor, bortglömda adventsljus och misslyckade livsval som ingen orkat bära hem från mellandagsrean. Det är visst hit jag har kommit, kanske inte mitt förstahandsval men det får duga….

När jag reser mig upp inser jag att min ena fot är blå, den har domnat bort och säkerligen rätt så arg. I ren protest har den gett upp efter att jag suttit på den i en halvtimme. Under resans gång försökte jag undvika ögonkontakt med personen bredvid som åt ostchips till frukost. Vem har ens hittat på ostchips? Jag haltar ut och tittar mig omkring.

Väl av tåget möts jag av en syn som är lika delar surrealism och dåliga livsbeslut: en äldre dam matar duvor med chips. Chili cheese-chips, ännu galnare än ostchipsen på tåget. Varför kan folk inte käka normala smaker av chips. Duvorna då? De ser livsfarliga ut, ännu värre än den där resenären på tåget vars blick jag ville undvika att möta. Deras ögon säger: Vi tar dina skor om du gör en plötslig rörelse. Damens ögon säger: Jag stöttar dem i allt. Jag backar långsamt bort från en situation som jag inte vill ska eskalera. Det känns ju extremt onödigt.

Jag spanar runt och ser ett café som heter Café Krusidull, ett väldigt hemligt museum som verkar ha varit stängt sedan 1987. Numera verkar det mest användas som vinterförvaring för spindelväv. Ser också en affär som skyltar med “3 för 2 på gummistövlar och kaviar”. Jag är inte säker på om det är ett erbjudande eller en nödsignal.

Vart har jag egentligen hamnat? Nåja, jag ville ha ett äventyr och det verkar jag kunna få här. Blir plötsligt uppmärksammad av min kurrande mage, låter som ett mindre åskväder. Jag inser att jag fortfarande inte har ätit något sedan jag valde tåget framför en macka – ett beslut som just i det här läget kändes extremt dumt.. Jag stapplar in på Café Krusidull där en man i basker serverar kaffe med exakt noll leende, noll engagemang och en kaka som ser ut som om den plockats ur en tidskapsel från tidigt 70-tal. Den är så hård att jag för en stund undrar om jag borde anmäla den som byggnadsmaterial. Kakan smakar dock oväntat bra. Eller så håller jag på att svälta ihjäl och allt smakar bra. Det sägs ju att hunger är den bästa kryddan.

I ett hörn ser jag en liten hund som stirrar på mig med en blick som säger: “Jag tog också ett spontant tåg hit. Jag ångrar det.” Hunden blinkar långsamt, som om den försöker säga: ”Du borde ha tagit mackan. Du vet att du borde ha tagit mackan.”

Och där, mitt i kakan, kaffet och hundens lätt dömande blick, känner jag det: en märklig sorts adventsro. En andra adventsro med smak av kanel och existentiell osäkerhet. För jag är framme, även om jag inte vet var jag är. Och kanske är det helt okej. Det handlar ju inte alltid om att hitta rätt plats utan om att våga chansa. Tänk så mycket man missar när man inte vågar ta en chans. Ingen kan just nu anklaga mig för att inte ha tagit en chans. Ser fram mot mina kommande äventyr i denna konstiga stad. Eller by..

Fem en fredag vecka 49: Hem

Publicerad den av Hannas krypin

Precis som jag gjort de senaste två dagarna så vaknade jag innan fem. Idag kunde jag dock somna om och sov till åtta. Hur skönt som helst. Jag och Rickard tog en morgonpromenad på dryga fyra kilometer i ett stilla morgonregn. Konstigaste var att vi mötte en av grannarna som bor lite längre upp på gatan. Han kom med sin stora hund och när han såg oss vände han och gick åt andra hållet. Både jag och Rickard tyckte det var väldigt märkligt.

Jag tänkte så här på lördagen svara på Elisas fem fredagsfrågor. Den här veckan är temat ”Hem”. Häng på du också. 🙂

  1. Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till? Om möjligt skulle jag ta med hela familjen till Gotland.
  2. Var låg ditt första boende? Innan jag flyttade till min nuvarande stad flyttade jag runt. När jag var barn bodde jag bland annat i Sandviken, Gävle och Laxå. Nuvarande stad har jag bott i sedan jag var nio år.
  3. Vad kan du inte kompromissa med gällande standard? Egen tvättmaskin är helt klart ett måste.
  4. Vilken typ av område trivs du bäst i? Jag trivs bra i det område där jag bor. Det är lugnt och skönt och ingen irriterande trafik.
  5. Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag? Sjö- eller havutsikt. Jag är svag för vackra vyer omgivet av vatten.

Teasers, löpning och pladder

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag och jag kan sätta check på veckans HLR-träning. Jag vaknade långt innan klockan ringde. Kom till jobbet och redan i omklädningsrummet pratade jag med I om vad som planerades. Tror jag pratade så hennes öron skulle trilla av. Sen fortsatte det uppe på avdelningen. Alla bara skrattade åt mig. Helt klart är det skönt med en ledig helg. Jag är övertrött.

Ikväll har jag tränat lite. Joggade på löpbandet och fick till 4*400 meter i fem minuter/km. Det är alltid snabbt tempo för mig men desto tuffare nu när jag inte kunnat träna så mycket löpning som jag vill. Dagens pass blev veckans tredje löppass. Det är jag glad för!

Den där första bilden förresten var en av mina favoritövningar inom pilates när jag tränade som mest. Igår kväll var jag tvungen att se om jag fortfarande kan. Och jodå, musklerna minns men övningen är helt klart inte lika fin som förr. Dressen däremot är fin, snöleopardsmönster och fodrad på insidan. Tröjan är riktigt oversize så det hade inte varit dumt med en mindre storlek. Samtidigt är det skönt att boa in sig lite.

Ett bloggfokus som skiftar

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tycker det är intressant att fundera över hur många olika typer av bloggar det finns. Bloggar med olika fokus, livsstil, träning/hälsa, foto, samhällskritiska bloggar med mera. Min egen blogg är mest en personlig blogg med vardags- och träningsinlägg. Så många reflektioner får inte plats. Det beror mest på att jag inte snubblat över intressanta ämnen. Just nu är fokus på Joakim Lundells bok. Har han hittat på allt? Men det tänker jag inte lägga energi på att spekulera om över huvudet taget. Det intresserar mig inte.

Jag känner inte för att skriva samhällskritiska inlägg. Känner mest för att dela min vardag och min träning. Så följer man mig för den typen av inlägg som jag skrivit tidigare kanske det inte är så kul just nu att hänga här. Det där med att reflektera och tycka till om omvärlden och så vidare, det kräver en hel del fokus och research. Skriva bara för att slänga ur mig en massa åsikter är inte riktigt min grej.

En dålig känsla i kroppen

Publicerad den av Hannas krypin

Uppe med tuppen idag då. Jag har inte kunnat sova i natt och vaknade innan klockan ringde. Tog en dusch för att vakna till och har ätit frukost. Det fick bli skinkmacka och så två kokta ägg. Redo för en ny dag med att utbilda kollegor. Knät känns som igår så ingen försämring där och inte heller min andra skada känns sämre. Det jag önskar mest av allt vad gäller min fysiska form är att kunna träna det jag vill och behöver utan att drabbas av nya skador. Du skulle bara veta hur mycket frustration jag känner just nu. Vill så mycket mer än vad som går. Och jag är frisk. När jag känner så här så tänker jag extra mycket på de människor som är kroniskt sjuka och aldrig kommer bli friska från det som de är drabbade av. Aldrig kunna göra allt de vill. Jag ska verkligen inte klaga samtidigt som jag är mig själv närmast.

Ska jag skratta eller gråta?

Publicerad den av Hannas krypin

Nu börjar jag komma in i det på allvar att hålla i kurserna. Vi är fyra instruktörer men alla kommer inte vara med i alla grupper. Det var lite rostigt där i början i första gruppen men nu så. Det är så kul! Tidigare år så har de två avdelningarna som är på samma plan haft hjärt-lungräddning tillsammans men i år görs den istället tillsammans med lungans mottagning. Så skoj att få lära känna alla som jag inte ser på daglig basis.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi kan då säga hej till årets tredje skada/överbelastning. Lagom till min skada som jag haft sedan i maj i stort sett läkt så får jag ont i  mitt högra knä. Jag kan inte böja på knäet, jag kan inte gå i trappor och jag kan inte böja mig ner mot golvet på ett normalt sätt. Tur att jag ändå är rätt smidig i baksida lår så jag mår golvet med raka ben…. Men så glömmer jag bort mig, gissa om det då gör ont…

Men det är inte bara tråkigt:

  • jag kan inte sätta mig på en stol på ett normalt sätt. Jag måste göra en pistol squat för att komma ner utan att det gör ont. Med andra ord så kommer jag bli väldigt stark i mitt vänstra ben.
  • att det är min högra sida som är dominant som gör ont. Det innebär att om stärker min vänstra sida kommer jag kanske bli mer jämnstark.
  • jag kan fortfarande stretcha utan någon smärta.
  • Jag kan ironiskt nog springa. Var med på träningen med domarklubben. Sen att jag blev väldigt ensam är en annan sak. Det var ett grymt bra pass men det är mentalt jobbigt att bli så ensam.

Vad gäller passet med domarklubben känner jag mest för att gråta. Sett till min form så var det ett riktigt bra träningspass. Vad gäller min självkänsla var det en katastrof. Jag har nog aldrig känt mig så dålig. Anledningen till att jag kände mig så dålig var för att jag var så långsam. Det är såklart okej att springa efter sin förmåga och utifrån sina förutsättningar göra sitt bästa. Det är iallafall vad jag hade sagt till någon annan som kände som jag. Känslan är att jag inte vill vara med igen. Just för att jag är så mycket långsammare. Deppigt värre kan jag avsluta just det här stycket med att konstatera.

När jag kom hem så åt jag mat och efter maten stretchade jag mina trettio minuter. Jag behövde det verkligen och kunde slappna av.

Ett kort inlägg med tankar från dagen

Publicerad den av Hannas krypin

Då kan jag sätta check på dag två med utbildningar. Det är mycket kvar och jag lär mig så mycket i varje grupp. Det är intressant att höra läkarnas resonemang och vad gäller vissa saker tänker de väldigt olika. Mycket intressant. När jag kom hem från jobbet tog jag och Rickard en promenad i mörkret. Skönt att komma ut en stund även om jag föredrar en promenad i kvällssol och sommarvärme. Snart vänder det igen och vi går åter mot ljusare tider.

Har haft på matchen mellan Sverige och Frankrike medan jag stretchade mina trettio minuter. Funderar lite på om Sveriges damlandslag har haft sin storhetstid. När det är många nya spelare i laget blir det alltid lite tuffare innan det ”sätter sig” eller vad man ska säga. Nog om fotbollen. Jag tänkte faktiskt strunta i resten av matchen och gå och lägga mig. Det är nämligen en trött tjej som sitter här. Jag tänkte gå och lägga mig redan vid sju men kände att det nog är lite väl tidigt om jag ska kunna sova hela natten.

Vändningen kanske?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har lite att berätta om vad gäller min måndag. Vi börjar väl från början kanske. Dagen startade med att jag fick en impuls att kapa av mitt hår. Det blev minst en dm kortare och säkerligen väldigt ojämnt. Men mitt hår är vågigt och jag har det alltid mer eller i en hästsvans. Kollegorna som jag berättade om det för tyckte inte att det var så farligt. Tur för mig, haha. Jag gör så där nån gång i halvåret och så ångrar jag mig varje gång. Man kan inte vad gäller vissa saker lära gamla hundar att sitta….

När jag kom till jobbet fick jag hjälp av snälla kollegor att flytta möbler och göra rummet redo för utbildning i HLR. Där ingick också att hämta utrustningen som behövdes. Fick en sådan fin pin av bästa C:

Jobbar med lungsjuka patienter så den där texten passar ju perfekt. Hur som helst, runt en timme innan kom den andra instruktören. Vi pratade ihop oss, kontrollerade att allt fungerar som det ska. Utbildningstillfället är på 2,5 timme. Det som ingår är teori kring SBAR (ett sätt att rapportera), handlingsplanen för HLR och kedjan som räddar liv. Vi har också med akut omhändertagande, A-E. Sedan ska deltagarna såklart öva på allt som ingår i handlingsplanen: kontrollera medvetande/andning, larma och sedan starta HLR med kompressioner och inblåsningar. Akutvagnen och defibrillatorn gås igenom och så får deltagarna öva allt dom lärt sig i tre scenarios med olika fokus. Det blir ett gediget program. Vi hade två grupper idag och det blev riktigt bra. Kul att vara igång.

Stackars patient som fick vara med om så mycket….
Har en julkalender. Öppnade första luckan idag och fick testa blåbär. Helt okej men ingen ny favorit.

När jag kom velade jag så dant kring träning och Rickard gav mig en massa förslag. Till slut landade jag in att faktiskt försöka jogga lite. Och vet du att för första gången känns det som att det håller på att vända på riktigt. Jag kunde jogga i fem minuter innan det ens kändes någonting. Sen gjorde det lite ont men verkligen ingenting i jämförelse med hur ont jag har haft tidigare. Kom fem kilometer på 35 minuter. Men då varvade jag med gång också. Det känns verkligen som att den senaste veckans dagliga stretch var det som behövdes. Efter dagens träningspass stretchade jag, åtta dagar i rad nu.

Till kvällsmat hade Rickard lagat pannbiff. Testade viltgelén till och det var så gott. Otippat med tanke på att gelén var baserad på rönnbär. Aldrig ätit rönnbär och jag hade nog inte testat om det inte fanns med en burk i korgen som Rickard fick i lördags.