Vissa saker förändrar sig inte

Jag har dömt fotboll sedan 2007 då jag gick min första stegutbildning. Det spelar ingen roll hur rutinerad jag är vid det här laget så finns det ändå saker som inte förändras. Jag är exempelvis fortfarande rädd för att tappa matcher och jag är fortfarande rädd för att komma för nära/för långt bort så jag missar viktiga situationer. En annan sak är att jag fortfarande inte kan tänka ”att det är lugnt, det ska gå bra det här”. Då blir det någon konstig motsatt effekt så jag istället missar situationer. Ett visst mått av nervositet inför matchen måste finnas, om inte så fungerar det inte.

Igår anmälde jag mig till ett uppdrag i pojkar 15-16. Trodde först att uppdraget gick till en annan domare men inte då. Jag fick åka till Sturefors och döma på deras naturgräs. Planen ligger så fint precis vid sjön. Det är dessutom en av Östergötlands största fotbollsplaner. Jag fick fin feedback av tränarna efter matchen, det kändes riktigt bra.

En sak som däremot förändras är känslan i kroppen. Under de senaste åren har jag dömt fotboll med känslan av att vara tung och seg i mitt löpsteg. Under de senaste två senaste matcherna har jag istället känt tvärtom. Trots att matcherna spelats på naturgräs har jag känt mig pigg. Jag är glad över att känna att trots att jag inte kunde springa på ett tag, först på grund av skadan och sedan min huvudvärk och yrsel, så känns ändå min form bättre än på länge. Det ska bli intressant att känna skillnaden på formen när jag dömer herrar division 6 på fredag.

Hetsigt värre

Idag har jag varit ute och dömt säsongens tredje match, en träningsmatch mellan två pojkar 15-16lag. Jag kunde ta cykeln till matchen. Hur smidigt som helst. Själva matchen var en hetsig historia. Hade fem varningar och två lindriga utvisningar (alltså när man får sitt andra gula kort). Jag är glad att det var jag som var på planen, en mindre rutinerad domare hade säkert kunnat bli lite skrämd. Samtidigt blev jag lite förvånad för första halvlek var en riktigt lugn historia. Det är ofta så där: första och andra halvlek är som att döma två olika matcher.

Det var underbart väder, solen sken och jag har anlagt grunden för min härliga solbränna som jag får den här tiden på året: en klocka på vänster arm och så solbrända knän. Brukar rätta till sig men ser lite kul ut så här i början av säsongen.

Annars då? Igår var jag sur som ättika, inte hela dagen men en stor del av dagen. Hände lite grejer som tryckte på alla mina knappar. Det var ju helt egentligen helt orimligt. Det var fredag och solen sken från en ganska molnfri himmel. Min förstfödda kom hem på kvällen och är nu hemma en vecka. Tjurigheten släppte fort när jag fick slappna av lite och hänga med familjen. Ledig helg framför sig är verkligen inte fel.

Check på godkänt löptest!!!

Oj, jag blev visst lite suddig. Men spelar roll! Bilden symboliserar så väl hur jag känner. Jag är glad över två saker: jag är godkänd på löptestet och jag lyckades springa de korta intervallerna betydligt snabbare än vad jag brukar. Så vinterns träning har visst gett lite resultat trots att jag inte kunde hänga i när jag skadade mig. Då är det bara att fortsätta! Om matcherna inte blir inställda (träningsmatcher) som jag har i helgen ska jag ut på fotbollsplan igen. Så kul ju!

Det var jag och två killar till som skulle springa. Vi började med 6 stycken 40 meters intervaller. Det är smidigt med digital tidtagning. Då blir tiderna exakta! Efter de korta intervallerna var det dags att springa 40 meter på tjugo sekunder och vila 22 sekunder. Godkänt är 40 gånger. Det var bra slitsamt att springa i regn, motvind och så köra vilan med en vändning i mitten. Enligt Rickard såg jag stark ut men så kändes det inte. Men spelar roll. Jag är godkänd!

Fotboll och stretch

Idag har jag varit ute i solen och dömt fotboll. Det tog hela sex minuter att cykla till fotbollsplan. 😛 Eftersom jag hade på känn att det skulle bli en lugn match så hade jag planen klar: fokusera på löpningen och löpvägar. Tycker det gick enligt plan som helhet, men fotbollsplanen var tung att springa på.

När jag kom hem så letade jag upp ett pilatesprogram med fokus på rörlighet för ”löparmusklerna”. Var så skönt att sträcka ut kroppen. Jag blev så glad att jag kunde göra ”nerrullningar” med benen raka utan att få ont. Det peppar mig att fortsätta kämpa för att bygga upp rörligheten i kroppen igen. Tycker redan att jag känner skillnad i kroppen efter veckans två pass med fokus på rörlighet.

I en annan del av Östergötland

Idag hade jag en lång resa till min match, sex mil enkel resa och jag fick åka till en del av Östergötland där jag aldrig varit. Bara sista milen dit var en upplevelse, så fantastiskt vackert. Böljande kullar, svaga färgskiftningar i träden och sjöar passerades utan en enda krusning. Jag ville så gärna stanna och fota men det hade jag såklart inte tid med. Även om jag hade haft tid fanns det heller inga bra platser att stanna på. På den där smala och krokiga vägen gick det inte att stanna vid vägkanten på ett säkert sätt.

Jag blev också nyfiken på ekhultebergens naturreservat som jag passerade och urskogen som ligger i nära anslutning. Dit vill jag verkligen åka. Tror dock inte att det kommer bli tillfälle för det i år. Helgerna är rätt så fullbokade med matcher och jobb. För min del dömde jag min sista match idag, får som jag skrev tidigare se om det blir någon mer innan säsongen är slut. Tycker allt att jag borde kunna få någon mer men vi får se.

Min match idag spelades på Kvarnviksvallen. Det var mycket publik och en riktigt tuff drabbning. Fick fin kritik efter matchen vilket var värdefullt. Det var tufft på plan och att då få peppande ord är fint. Jag skojade med ena ledaren om att jag säkert skulle snubbla. Det var just det som hände, i en bakåtlöpning snubblade jag och föll. Jag var dock snabbt uppe med förhoppningen att ingen såg fast det gjorde hela arenan såklart….

Kvällen spenderades på en fotbollsplan betydligt närmre hemma. Jag och Rickard åkte iväg tillsammans och väl på plats mötte vi upp J. Det var trevligt att titta på fotboll tillsammans  och matchen var en väldigt intressant upplevelse.

Fotboll på Kopparvallen

Nu har det vänt, sommaren flög sin kos och ett rejält lågtryck är här. Det är bara tio grader ute, på förmiddagen så vräkte regnet ner. Jag har haft bloggtorka idag så därför skriver jag några rader först ikväll.

Jag har varit på anrika Kopparvallen i Åtvidaberg och dömt en match i pojkar 15. Det var en lugn och målrik historia. Bästa med min lila dress, jag behöver aldrig byta. Visst är den fin? Trodde det skulle vara kallt så tänkte först köra i underställ men hade på känn att det nog skulle bli för varmt med tröja under. Mycket riktigt, det räckte alldeles utmärkt utan underställ.

Mina träningsmål för hösten

Mycket stillasittande är det bästa sättet att skapa sig värk på. Vad gör du för att balansera stillasittande med rörelse?

Anna Hallén Buitenhuis

När jag skrev mitt examensarbete så fördjupade jag mig i vad som händer i kroppen vid svår sjukdom och immobilisering (att man inte kan röra på sig av olika anledningar). För den svårt sjuka kroppen har immobilisering stora konsekvenser för det fortsatta måendet och livskvalitet på lång sikt. Men ska man hårddra det så gäller det definitivt den friska kroppen också. Vi alla behöver och måste röra på våra kroppar, oavsett om vi vill eller inte. Här nedan finns råden för åldrarna 18-64 år:

Var skulle jag sätta mig själv då? Tja, jag lever definitivt inte upp till råden. Om jag har jag två matcher på en vecka så får jag till 180 minuters fysisk aktivitet. Men jag styrketränar ingenting. Här tänker jag att jag också hittar anledningen till mina onda höfter. Jag behöver verkligen komma igång med styrketräning igen då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag behöver också rörlighetsträningen som jag får i pilatesträningen.

Jag har funderat en hel del över vilka träningsmål jag vill ha under hösten och nu har jag en plan klar. Det jag framförallt vill är relaterat till fotbollsdömandet. Trots gårdagens match där jag ville blåsa av matchen i förtid så har jag fortfarande ambitioner med mitt dömande. Jag vill få gå i team igen, det är det jag saknar mest. Så i höst/vinter ska jag jobba stenhårt för att kunna springa snabbt som vinden (nåja) på löptestet. Det svåra är inte att veta hur eller vad jag ska träna. Det svåra är disciplinen. Särskilt de här veckorna när jag sover urdåligt och varje tanke på att träna tufft möts av ett mentalt motstånd. Men jag måste försöka, jag ska försöka! Fast inte idag, för idag är jag hemma från jobbet

Insikter sommarens träning gett mig

Idag har jag varit ute och dömt fotboll, höstsäsongens första match blev en match i pojkar 15. Det har hänt mycket vid den här planen sen sist jag var här och dömde. Nu har klubben fått en alldeles ny konstgräsmatta som inte är officiellt invigd än. Jag gillar verkligen att springa på konstgräs, det är jämt och jag riskerar inte att snubbla. För några år sedan var det dock en kille som bara skulle passa bollen till en lagkamrat och på något sätt fastnade med foten i mattan och då också bröt den. Fattade först inte varför han reagerade som han gjorde men när jag kom närmare fattade jag varför. Funderar ibland på om han kom tillbaka till fotbollen eller inte. Otäckt värre. Hur som helst, innan jag åkte iväg funderade jag över om sommarens träning gett det resultat jag vill: bättre kondition och snabbare fötter. Just idag får jag nog säga nja. Det där att springa i värme är inte min grej. I halvtidsvilan kom jag inte ner i flås och i början på andra halvlek så hängde lungorna inte alls med. När det känns så här funderar jag faktiskt över om jag har någon form av ansträngningsastma.

Så mina tankar i punktform då:

  • jag springer hellre utan musik
  • jag behöver springa mycket mer i värme för att vänja kroppen vid ansträngning
  • det är rätt så mysigt att springa i skogen i regn
  • jag springer helst i så lite kläder som möjligt
  • det är för det mesta inget fel på flåset
  • jag vill fortsätta springa och träna för att bli både uthålligare, starkare och snabbare. Just snabbheten tycker jag är svårast att träna upp.

Winning Ground fotbollsfestival

Den här helgen är det fotbollsfestival i Linköping. Begreppet Winning ground myntades i samband med dam-EM 2013. När den här cupen var helt ny så var det jag och Rickard som tillsatte kvinnliga ungdomsdomare på alla matcher. Vissa matcher fick jag döma. När cupen var ny spelades endast 7-mannafotboll. I år har den utökats till en flickor 15-klass vilket var det som jag dömde idag. HÄR kan du läsa lite från första året och HÄR kan du läsa lite historik kring cupen och varför den heter som den gör. 2015 var sista året som jag och Rickard tillsatte domare.

Cupen spelas helt utan resultat. Det är att ha roligt som räknas. Alla lag får spela en finalmatch på Linköpings arena. Arenan har bytt namn till Bilbörsen arena men för mig heter arenan Linköpings arena. Det var här bland annat som det spelades EM-fotboll 2013. Inför finalmatchen får lagen ställa upp, vi kör en riktig lineup och spelarna får höra sina namn bli upplästa av speakern. Totalt dömde jag tre matcher med speltiden 2*25 så det lär kännas i mina ben imorgon.

På Kopparvallen

Idag skulle Rickard döma en match på fina Kopparvallen i Åtvidaberg. Jag skickade ett mess till brorsan för att se om han ville hänga med och titta på matchen. Det ville han. Det var verkligen smällhett i solen. Jag tog på mig en axelbandslös klänning för att försöka fixa till min fina bränna som jag fick när vi var på Kneippbyn. Det lyckades jag inte med haha, då läktaren där vi satt var i skuggan…. Så jag får ha min fina bränna och mest troligt kommer den bli ännu värre….

Jag var inte ett dugg avis, varken på spelarna eller på teamet som dömde matchen. Att döma på konstgräs i denna värme är hemskt. Det blir liksom varmt både från luften och från gräset. Spelarna orkade knappt heller. Men det var kul att få se på lite fotboll IRL.