BP:s skyltsöndag följer ett och samma tema: fotboll. Först ett par bilder från min egen match i förmiddags. Jag hade en damer division 4 på en av konstgräsplanerna i stan. Alltså jag gjorde en sådan fin löpning vid ett av målen, var klockrent med in i straffområdet. En sådan där löpning som påminner mig om när jag fick döma i herrar division fem och hade mina bästa dagar. En sådan där löpning som skvallrar om vilken rutin jag faktiskt har som domare.
Ibland blir jag helt deppad när jag tänker på var jag varit i min löparform och i mitt fotbollsdömande och var jag är nu. Det var inte jag som valde att gå ner i nivå utan jag misslyckades på ett löptest och sedan fick jag inte chansen igen. Fullt rimligt men det betyder inte att jag inte tycker att det är tråkigt och att jag saknar vissa typer av matcher och framförallt det där att få gå i team. När jag dömde som högst så gick jag som assisterande i herrar division fyra, jag dömde som domare i herrar division fem och jag har även dömt några matcher i damer division ett.
Hur som helst….. I eftermiddags åkte jag till samma plan och kollade på Rickard när han dömde en tuff match i U19. Det var kul att titta på fotboll och Rickard har jag inte sett på evigheter när han dömer.
Veckans ord i Åkes hoppa på tåget är fotboll vilket passar mig alldeles utmärkt. För nu kommer jag dela med mig lite av mitt fotbollsdömande. Hoppas att du vill läsa. 😀
När jag var barn avskydde jag gymnastik, särskilt fotboll, varför ska man jaga en boll liksom, det är ju inget kul. Det tråkigaste med att vara med var att klasskamraterna klagade så mycket på mig så fort jag inte sprang ”rätt” eller missade en passning. Springa i skogen ska vi inte ens tala om, fy så tråkigt jag tyckte att det var. Mot den här bakgrunden är det väldigt långsökt att jag började döma fotboll. Rickard började döma fotboll några år tidigare än mig, jag hängde med honom på några matcher och det var särskilt när han dömde en 7-mannamatch pojkar som jag kände att det där ska jag prova på. Det verkade kul. Första gången jag stod på fotbollsplan i rollen som domare var i en 9-mannamatch ute i Askeby, flickor 13 tror jag det var om jag inte minns helt fel. Vilken syn det var, ingen känsla för spelet, peka åt fel håll på inkasten och blandade ihop hörna/inspark. Jag råkade till och med vid något tillfälle blåsa offside på försvarande lag….
Men jag vägrade ge mig, började döma lite 5- och 7-manna i Kenty och Tinnis. Sen gick jag steg 1. På den tiden skulle man ha fem godkända matcher för att få bli distriktsdomare. Steg 1 gick jag 2007 och 2009 fick jag förfrågan om att åka till Elitlägret i Halmstad och gå steg 2. Vad kul tänkte jag och hoppade på utan några större betänkligheter. Det blev dock ett platt fall.. Såklart….
När jag började döma fotboll, (hade mina första matcher 2005 och gick steg 1 2007) så var jag ensam tjej i domarklubben och i Östergötland var vi endast tre domare. Endast jag dömer fortfarande fotboll av de som dömde då. En av tjejerna har flyttat så vet inte om hon fortsatt.
Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.
Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, ”är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad”. Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.
Jag var så nervös inför att åka iväg för att döma min match i herrar division sju. Kände mig urdålig under gårdagens match i pojkar 15 så självförtroendet låg i botten. Om det verkligen var jag som var dålig eller om spelarna bara hade en dålig dag låter jag vara osagt. Det var en sån där match där det inte spelade någon roll vad jag gjorde. Släppte jag upp nivån så var det fel och blåste jag så var det också fel. Så jag var riktigt nervös inför dagens möte. Helt i onödan skulle det visa sig för det var en trevlig match. Jag fick beröm efter matchen, jag var den bästa domaren som det ena laget haft. Den typen av beröm är jag verkligen inte bortskämd med att få så jag suger åt mig som en svamp.
Känsla: Den här veckan har jag känt mig lite deppig och allmänt låg. Många tankar kring ålder och tid har präglat måendet. Livet går helt enkelt för snabbt.
Väder: I början av veckan var det fortfarande varmt men resten av veckan har det känts mer som höst än sommar.
Mina positiva från veckan: Får man säga pass på den här rubriken idag? Jag kan komma på två punkter. Visst finns det fler positiva saker men svårt att komma på dessa nu.
När chefen fått mina betyg så kommer jag få specialisthöjningen. Jag trodde inte att jag skulle få det i dessa spartider men jo då. Så ihop med den årliga höjningen kommer jag ha en helt okej lön.
Fick beröm efter min match idag. Det värmde mitt hjärta.
Köp: Jag har köpt ett par sommarkjolar, en till mig och en till Ida. Snubblade nämligen över två rosa maxikjolar som jag inte kunde låta bli. Jag har även köpt korta vita tights som jag kan ha under mina ljusa klänningar. Jag beställde också nya träningsband som jag ser fram mot att använda för att bygga styrka.
Träning: Tycker det har varit en helt okej träningsvecka. Jag fick till ett bra pass med fokus styrka tidigare i veckan. Det är något som behöver prioriteras i allafall en gång i veckan.
Måndag: Vila
Tisdag: Värmde upp en kilometer på löpbandet och tränade styrka i vardagsrummet.
Onsdag: Vila
Torsdag: Det blev en mil på crosstrainern och sedan gick jag och Rickard ut på promenad tillsammans.
Jag har varit ute och dömt fotboll. När jag åkte var det grått och inte ens tjugo grader varmt. Men under matchen sprack det upp så då blev det riktigt varmt. Hade betydligt piggare ben idag jämfört med min match som jag hade i helgen. Det var en dammatch i damer div 3 och när det ena laget kvitterade märktes det direkt att det var två lag på plan som ville vinna. Så kul ju! Och check på dagens träning. Just nu får jag helt klart den bästa träningen under mina matcher.
Det känns så konstigt att sitta i mitt hörn i soffan och det är helt tomt. Inga skolböcker, inga papper eller anteckningsböcker. Har längtat efter att få vara klar och nu när jag är klar så känns det så konstigt. Känner en saknad samtidigt som jag känner mig flera kilon lättare. Det existerar nämligen ingen stress på samma sätt för nu vet jag att jag kommer vara ledig när jag kommer hem från jobbet. Jag kommer vara fri och kan hänga med familjen på ett annat sätt. Eller som K (läraren) sa under ceremonin (på ett ungefär): ”vi har lånat dom och nu är det dags att ni ska få tillbaka era familjemedlemmar.”
Jag har ett gäng tankar som jag tänker att jag ska försöka få ner i skrift med detta inlägg. Först av allt vill jag skriva att jag känner mig så himla stolt över mig själv. I och med mina prestationer så blev jag bland dom bästa i klassen. Samtidigt som jag har jobbat heltid! Jag fick ju aldrig beviljat utbildningstjänst fast jag ansökte om det. När jag fick veta mina betyg så sa läraren (återigen K) att deras godkänt är väldigt svårt att få. Och så presterar jag på en genomgående hög nivå under hela utbildningen. Ja, jag är stolt och det kanske låter lite skrytigt. Men om jag någon gång ska tillåta mig själv att klappa mig själv på axeln och inte på något sätt undervärdera det jag gör och gjort så är det nu.
Jag funderar också på hur ska jag komma ihåg allt som jag vill komma ihåg med skolan. Det är tur att jag har bloggen som jag kan gå tillbaka och läsa i. Alla tankar och känslor, all glädje och all frustration. Alla personer som jag kommit nära, allt jag gjort och sett under LIA-perioderna. Allt tillsammans blir en rik erfarenhet som hjälpt mig att växa. Både som Hanna, som undersköterska och i min professionella yrkesroll.
Innan jag åkte iväg för att döma min match så gick jag till upp till sjumannaplanen för att kolla på en av domarna som jag och Rickard träffade i fredags kväll. Tyckte det var så kul att hon vågade fråga om jag hade möjlighet att komma förbi matchen. Stod och tänkte när de små killarna sprang runt på planen att jag kanske skulle bli föreningsdomare. Det var lite nostalgi med för det var just den nivån på spelare som gjorde att jag ville börja döma fotboll. Det såg ju så kul ut och det tyckte jag idag med. Under matchen drog det in mörka moln. Lagom till matchen var slut och jag skulle åka iväg på min match drog ovädret in. Såg knappt något på motorvägen. Som tur var tog jag inte med mig ovädret till min match.
Idag fick jag göra något kul. Matchen som jag skulle döma idag var premiär på alla sätt och vis. Det var hemmapremiär för hemmalaget, det var också 30 år sedan som föreningen senast hade ett damlag. Och så jag då som faktiskt aldrig varit och dömt på just den här planen.
Jag har varit ute och dömt fotboll idag. Det är intressant det där för innan matchen drog igång så hade jag ben sega som kola. Det var verkligen ingenting som kändes under matchen. Förutom i slutet men då får man vara trött. Sen måste man springa ändå men det är en annan sak. 😛
Jag gillar verkligen min lila tröja. Skulle vilja helmatcha med lila shorts och lila strumpor. Men det får nog räcka med lila strumpor. Eller inte, vi får se. 😛
Lyckades läsa spelet så jag inte hamnade mitt i smeten.
Jag ogillar starkt att jobba rak vecka men efter dessa fem dagpass på rad kan jag konstatera att det finns klara fördelar. Torsdag och fredag var jag samordnare (på andra avdelningar kallas det för koordinator), lördag och söndag hade jag vårdlag och idag var jag samordnare igen. Att ha den rollen efter helgjobb var helt klart en stor fördel. Jag hade nämligen hjärnkoll på alla patienter.
Idag utmanar Klimakteriehäxan och ställer politiska frågor. Det är ett träsk som jag inte är rädd för att ge mig in i men jag väljer starkt vilka områden som jag väljer att diskutera offentligt. Privat är jag friare. Jag är ändå ganska stillsam här på bloggen. 😛
1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nej, verkligen inte, men det betyder inte att jag inte har starka åsikter ändå.
2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? Vaccinpass och satsningarna, eller snarare de för små satsningar på vård och omsorg som görs. Att ge bidrag till Ukraina mot Ryssland är också en het potatis. Dock en het potatis som jag inte tänker gå djupare in i dag. Hur yttrandefriheten begränsades under pandemin är en ännu hetare potatis. Funderar fortfarande på hur vi egentligen blev mot varandra.
3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? Nej det är som att välja mellan pest eller kolera.
4. Läser du tidningarnas ledarsidor? Om det är något ämne som intresserar mig men jag söker inte aktivt upp ledarsidorna.
5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt? Nopp.
6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni?På parti eller person? Jag vet knappt vad jag ska rösta på i Sveriges val. Det lovas förändring och guld och gröna skogar men det händer inte särskilt mycket.
Så löptestet då? Jo, jag är godkänd men i år kändes det verkligen i kroppen att jag varit lite för mycket stillasittande med mina skolarbeten. Jag gillar inte att känna mig som en långsam lufs, (det är absolut inget fel i det, men jag måste ju kunna springa på fotbollsplan). Jag nådde inte mitt mål om att få gå i team igen men jag är godkänd och det är huvudsaken.
Jag kanske behöver förklara lite hur testet går till. Man börjar alltid med att sprinta 6*40 meter. Det är dom här sträckorna som alltid varit min akilleshäl. ”Mojängerna” på den första bilden ovan är digital tidtagning. Det är så smidigt för då vet man exakt tid och man kan inte fuska. Samtidigt är det till nackdel om man är lite, lite på gränsen. När man sprintat 6 gånger så är det dags för de långa intervallerna. Då springer man 75 meter på 20 sekunder och går 25 meter på 25 sekunder. Ju högre upp i systemet man kommer, desto snabbare måste man vara på både de långa sträckorna och sprinten. De allsvenska domarna på herrsidan springer på tiderna 15/17. Det behöver gå undan om man säger så och eftersom man sprintar först så suger det i benen efter ett gäng intervaller. Jag har nämligen inte berättat att man ska springa 44 intervaller. De långa sträckorna blir alltså 4,4 kilometer totalt. Sen beroende på nivå går det såklart olika fort. I vårt tempo idag tog det 33 minuter.
Det är verkligen kontrasternas vecka. Från snö till 15 plusgrader. Jag struntade i vinterjacka när vi åkte till svärmor tidigare idag. Istället tog jag på mig min rosa kavaj. Om jag frös? Absolut inte, det var så härligt väder. Vi firade svärmor som fyller 65. Rickards syskon och syskonbarn var där så det var verkligen fullt hus. Nästa år firar jag och Rickard tjugo-årig bröllopsdag så vi fick lite frågor kring hur vi egentligen kunnat hålla ihop så länge. Det första jag då tänkte på var det här att inte förvänta sig efter så många år tillsammans att man ska känna sig himlastormande kär och känna fjärilar i magen. Om man hela tiden söker efter pirr och fjärilar så tror jag att man hela tiden får jaga vidare. Det är klart att det finns undantag men hur vanligt är det? Alla par får problem och jobbiga saker händer, för oss har det handlat om att inte ge upp och att faktiskt stå fast vid det som vi lovade varandra för just nu 19 år sedan.
Nog om det, vi kunde inte stanna så länge för sedan hade jag en match i flickor 15, distriktsmästerskap. Det roliga var att lagledaren i ena laget visade sig vara en gammal ”kyrkkompis”. Vi har inte setts på sisådär 20 år. Lite otippat sammanhang att mötas men kul var det. Matchen spelades i ”ägget”, jag kallar det för det för jag tycker det känns som att vara i ett ägg. Eller så som jag tänker mig att det kanske eventuellt känns.
Helgen gick snabbt förbi som vanligt. Jag tycker att det är söndag och så vips är det fredag. Idag har jag fortsatt att gå igenom mina anteckningar. Tänkte inte sitta mer med examensarbetet förrän jag har fått feedback på det jag gjort. På onsdag är jag ledig och om jag fått feedback då så blir det en dag med fullt fokus på examensjobb.
Idag har jag varit ute i solen och dömt fotboll. Det ser varmt och fint ut men skenet bedrar. Det var dryga två grader under matchen och ikväll är det en minusgrad och snön som kom igår ligger fortfarande kvar. Matchen gick helt okej. Jag fick springa och fortsätta jobba på mina offensiva placeringar. Jag vill ju fortfarande utvecklas även om jag inte kommer komma högre upp i systemet. Men jag kan ju fortfarande göra varje match så bra som möjligt på den nivån jag är. Mest vill jag döma och ha kul så länge kroppen håller!
Mitt förra inlägg ljög en aning, nästa gång jag ändrar dag på ett tidsinställt inlägg måste jag se att till att detaljerna stämmer. Jag har inte varit på jobbet på dagen och jag har heller inte haft arbetskläder på mig. Däremot så har jag varit ute och dömt fotboll, årets första. Senaste matchen jag hade var i slutet på september. Det var en pojkar 15 match och det var inte min bästa match sett till löpningen. Idag hade jag en tränings match mellan två damlag.
Tankar innan: Hur kommer formen vara? Kommer jag ihåg hur man dömer fotboll? Att kunna döma fotboll är nämligen en färskvara. Vissa saker sitter såklart i ryggmärgen men man behöver matcher för att hålla domartänket igång.
Kommer jag ihåg hur man dömer fotboll? Att döma fotboll är nämligen en färskvara. Sen sitter vissa saker i ryggmärgen men just själva matchtänket behöver man döma matcher för att behålla.
Innan jag gick ut för uppvärmning körde jag en liten prestretch i omkädningsrummet. Väl ute på plan konstaterade jag att jag hade behövt min lila domartröja som beställdes igår men som såklart inte har hunnit komma. Det ena laget var gult och blått (tänk det svenska landslaget i fotboll) och det andra laget hade röda tröjor med svarta ränder på framsidan. Tröjorna jag har är blå, röd, gul och svart. Konstaterade efter en stund funderande att den nog passade bäst med min blåa tröja.
Matchen gick som helhet väldigt bra, satte dock nivån lite för lågt och blåste stans billigaste frispark som första frispark….. Jag jobbade med mina offensiva placeringar och att försöka vara ett steg före i tanken. I andra halvlek fick jag jobba mer med fokus. Det brukar alltid ta en stund i andra halvlek innan huvudet ”kommer tillbaka”. Jag är nöjd, det var roligt att komma igång med dömandet igen.
