Oj, jag blev visst lite suddig. Men spelar roll! Bilden symboliserar så väl hur jag känner. Jag är glad över två saker: jag är godkänd på löptestet och jag lyckades springa de korta intervallerna betydligt snabbare än vad jag brukar. Så vinterns träning har visst gett lite resultat trots att jag inte kunde hänga i när jag skadade mig. Då är det bara att fortsätta! Om matcherna inte blir inställda (träningsmatcher) som jag har i helgen ska jag ut på fotbollsplan igen. Så kul ju!
Det var jag och två killar till som skulle springa. Vi började med 6 stycken 40 meters intervaller. Det är smidigt med digital tidtagning. Då blir tiderna exakta! Efter de korta intervallerna var det dags att springa 40 meter på tjugo sekunder och vila 22 sekunder. Godkänt är 40 gånger. Det var bra slitsamt att springa i regn, motvind och så köra vilan med en vändning i mitten. Enligt Rickard såg jag stark ut men så kändes det inte. Men spelar roll. Jag är godkänd!
Idag har jag varit ute i solen och dömt fotboll. Det tog hela sex minuter att cykla till fotbollsplan. 😛 Eftersom jag hade på känn att det skulle bli en lugn match så hade jag planen klar: fokusera på löpningen och löpvägar. Tycker det gick enligt plan som helhet, men fotbollsplanen var tung att springa på.
Det var länge sedan som jag kunde rulla ner på det här sättet utan att få ont. Glad över att det fungerade idag.
När jag kom hem så letade jag upp ett pilatesprogram med fokus på rörlighet för ”löparmusklerna”. Var så skönt att sträcka ut kroppen. Jag blev så glad att jag kunde göra ”nerrullningar” med benen raka utan att få ont. Det peppar mig att fortsätta kämpa för att bygga upp rörligheten i kroppen igen. Tycker redan att jag känner skillnad i kroppen efter veckans två pass med fokus på rörlighet.
Idag hade jag en lång resa till min match, sex mil enkel resa och jag fick åka till en del av Östergötland där jag aldrig varit. Bara sista milen dit var en upplevelse, så fantastiskt vackert. Böljande kullar, svaga färgskiftningar i träden och sjöar passerades utan en enda krusning. Jag ville så gärna stanna och fota men det hade jag såklart inte tid med. Även om jag hade haft tid fanns det heller inga bra platser att stanna på. På den där smala och krokiga vägen gick det inte att stanna vid vägkanten på ett säkert sätt.
Jag blev också nyfiken på ekhultebergens naturreservat som jag passerade och urskogen som ligger i nära anslutning. Dit vill jag verkligen åka. Tror dock inte att det kommer bli tillfälle för det i år. Helgerna är rätt så fullbokade med matcher och jobb. För min del dömde jag min sista match idag, får som jag skrev tidigare se om det blir någon mer innan säsongen är slut. Tycker allt att jag borde kunna få någon mer men vi får se.
Min match idag spelades på Kvarnviksvallen. Det var mycket publik och en riktigt tuff drabbning. Fick fin kritik efter matchen vilket var värdefullt. Det var tufft på plan och att då få peppande ord är fint. Jag skojade med ena ledaren om att jag säkert skulle snubbla. Det var just det som hände, i en bakåtlöpning snubblade jag och föll. Jag var dock snabbt uppe med förhoppningen att ingen såg fast det gjorde hela arenan såklart….
Kvällen spenderades på en fotbollsplan betydligt närmre hemma. Jag och Rickard åkte iväg tillsammans och väl på plats mötte vi upp J. Det var trevligt att titta på fotboll tillsammans och matchen var en väldigt intressant upplevelse.
Nu har det vänt, sommaren flög sin kos och ett rejält lågtryck är här. Det är bara tio grader ute, på förmiddagen så vräkte regnet ner. Jag har haft bloggtorka idag så därför skriver jag några rader först ikväll.
Jag har varit på anrika Kopparvallen i Åtvidaberg och dömt en match i pojkar 15. Det var en lugn och målrik historia. Bästa med min lila dress, jag behöver aldrig byta. Visst är den fin? Trodde det skulle vara kallt så tänkte först köra i underställ men hade på känn att det nog skulle bli för varmt med tröja under. Mycket riktigt, det räckte alldeles utmärkt utan underställ.
När jag skrev mitt examensarbete så fördjupade jag mig i vad som händer i kroppen vid svår sjukdom och immobilisering (att man inte kan röra på sig av olika anledningar). För den svårt sjuka kroppen har immobilisering stora konsekvenser för det fortsatta måendet och livskvalitet på lång sikt. Men ska man hårddra det så gäller det definitivt den friska kroppen också. Vi alla behöver och måste röra på våra kroppar, oavsett om vi vill eller inte. Här nedan finns råden för åldrarna 18-64 år:
Var skulle jag sätta mig själv då? Tja, jag lever definitivt inte upp till råden. Om jag har jag två matcher på en vecka så får jag till 180 minuters fysisk aktivitet. Men jag styrketränar ingenting. Här tänker jag att jag också hittar anledningen till mina onda höfter. Jag behöver verkligen komma igång med styrketräning igen då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag behöver också rörlighetsträningen som jag får i pilatesträningen.
Jag har funderat en hel del över vilka träningsmål jag vill ha under hösten och nu har jag en plan klar. Det jag framförallt vill är relaterat till fotbollsdömandet. Trots gårdagens match där jag ville blåsa av matchen i förtid så har jag fortfarande ambitioner med mitt dömande. Jag vill få gå i team igen, det är det jag saknar mest. Så i höst/vinter ska jag jobba stenhårt för att kunna springa snabbt som vinden (nåja) på löptestet. Det svåra är inte att veta hur eller vad jag ska träna. Det svåra är disciplinen. Särskilt de här veckorna när jag sover urdåligt och varje tanke på att träna tufft möts av ett mentalt motstånd. Men jag måste försöka, jag ska försöka! Fast inte idag, för idag är jag hemma från jobbet
Idag har jag varit ute och dömt fotboll, höstsäsongens första match blev en match i pojkar 15. Det har hänt mycket vid den här planen sen sist jag var här och dömde. Nu har klubben fått en alldeles ny konstgräsmatta som inte är officiellt invigd än. Jag gillar verkligen att springa på konstgräs, det är jämt och jag riskerar inte att snubbla. För några år sedan var det dock en kille som bara skulle passa bollen till en lagkamrat och på något sätt fastnade med foten i mattan och då också bröt den. Fattade först inte varför han reagerade som han gjorde men när jag kom närmare fattade jag varför. Funderar ibland på om han kom tillbaka till fotbollen eller inte. Otäckt värre. Hur som helst, innan jag åkte iväg funderade jag över om sommarens träning gett det resultat jag vill: bättre kondition och snabbare fötter. Just idag får jag nog säga nja. Det där att springa i värme är inte min grej. I halvtidsvilan kom jag inte ner i flås och i början på andra halvlek så hängde lungorna inte alls med. När det känns så här funderar jag faktiskt över om jag har någon form av ansträngningsastma.
Så mina tankar i punktform då:
jag springer hellre utan musik
jag behöver springa mycket mer i värme för att vänja kroppen vid ansträngning
det är rätt så mysigt att springa i skogen i regn
jag springer helst i så lite kläder som möjligt
det är för det mesta inget fel på flåset
jag vill fortsätta springa och träna för att bli både uthålligare, starkare och snabbare. Just snabbheten tycker jag är svårast att träna upp.
Den här helgen är det fotbollsfestival i Linköping. Begreppet Winning ground myntades i samband med dam-EM 2013. När den här cupen var helt ny så var det jag och Rickard som tillsatte kvinnliga ungdomsdomare på alla matcher. Vissa matcher fick jag döma. När cupen var ny spelades endast 7-mannafotboll. I år har den utökats till en flickor 15-klass vilket var det som jag dömde idag. HÄR kan du läsa lite från första året och HÄR kan du läsa lite historik kring cupen och varför den heter som den gör. 2015 var sista året som jag och Rickard tillsatte domare.
Jag är helt orange men det är för att jag tar bilden i spelargången. Den är nämligen orange. Innan mina två matcher på arenan så spelades en niomanna-match.
Cupen spelas helt utan resultat. Det är att ha roligt som räknas. Alla lag får spela en finalmatch på Linköpings arena. Arenan har bytt namn till Bilbörsen arena men för mig heter arenan Linköpings arena. Det var här bland annat som det spelades EM-fotboll 2013. Inför finalmatchen får lagen ställa upp, vi kör en riktig lineup och spelarna får höra sina namn bli upplästa av speakern. Totalt dömde jag tre matcher med speltiden 2*25 så det lär kännas i mina ben imorgon.
Idag skulle Rickard döma en match på fina Kopparvallen i Åtvidaberg. Jag skickade ett mess till brorsan för att se om han ville hänga med och titta på matchen. Det ville han. Det var verkligen smällhett i solen. Jag tog på mig en axelbandslös klänning för att försöka fixa till min fina bränna som jag fick när vi var på Kneippbyn. Det lyckades jag inte med haha, då läktaren där vi satt var i skuggan…. Så jag får ha min fina bränna och mest troligt kommer den bli ännu värre….
Jag var inte ett dugg avis, varken på spelarna eller på teamet som dömde matchen. Att döma på konstgräs i denna värme är hemskt. Det blir liksom varmt både från luften och från gräset. Spelarna orkade knappt heller. Men det var kul att få se på lite fotboll IRL.
BP:s skyltsöndag följer ett och samma tema: fotboll. Först ett par bilder från min egen match i förmiddags. Jag hade en damer division 4 på en av konstgräsplanerna i stan. Alltså jag gjorde en sådan fin löpning vid ett av målen, var klockrent med in i straffområdet. En sådan där löpning som påminner mig om när jag fick döma i herrar division fem och hade mina bästa dagar. En sådan där löpning som skvallrar om vilken rutin jag faktiskt har som domare.
Ibland blir jag helt deppad när jag tänker på var jag varit i min löparform och i mitt fotbollsdömande och var jag är nu. Det var inte jag som valde att gå ner i nivå utan jag misslyckades på ett löptest och sedan fick jag inte chansen igen. Fullt rimligt men det betyder inte att jag inte tycker att det är tråkigt och att jag saknar vissa typer av matcher och framförallt det där att få gå i team. När jag dömde som högst så gick jag som assisterande i herrar division fyra, jag dömde som domare i herrar division fem och jag har även dömt några matcher i damer division ett.
Hur som helst….. I eftermiddags åkte jag till samma plan och kollade på Rickard när han dömde en tuff match i U19. Det var kul att titta på fotboll och Rickard har jag inte sett på evigheter när han dömer.
Veckans ord i Åkes hoppa på tåget är fotboll vilket passar mig alldeles utmärkt. För nu kommer jag dela med mig lite av mitt fotbollsdömande. Hoppas att du vill läsa. 😀
När jag var barn avskydde jag gymnastik, särskilt fotboll, varför ska man jaga en boll liksom, det är ju inget kul. Det tråkigaste med att vara med var att klasskamraterna klagade så mycket på mig så fort jag inte sprang ”rätt” eller missade en passning. Springa i skogen ska vi inte ens tala om, fy så tråkigt jag tyckte att det var. Mot den här bakgrunden är det väldigt långsökt att jag började döma fotboll. Rickard började döma fotboll några år tidigare än mig, jag hängde med honom på några matcher och det var särskilt när han dömde en 7-mannamatch pojkar som jag kände att det där ska jag prova på. Det verkade kul. Första gången jag stod på fotbollsplan i rollen som domare var i en 9-mannamatch ute i Askeby, flickor 13 tror jag det var om jag inte minns helt fel. Vilken syn det var, ingen känsla för spelet, peka åt fel håll på inkasten och blandade ihop hörna/inspark. Jag råkade till och med vid något tillfälle blåsa offside på försvarande lag….
Men jag vägrade ge mig, började döma lite 5- och 7-manna i Kenty och Tinnis. Sen gick jag steg 1. På den tiden skulle man ha fem godkända matcher för att få bli distriktsdomare. Steg 1 gick jag 2007 och 2009 fick jag förfrågan om att åka till Elitlägret i Halmstad och gå steg 2. Vad kul tänkte jag och hoppade på utan några större betänkligheter. Det blev dock ett platt fall.. Såklart….
När jag började döma fotboll, (hade mina första matcher 2005 och gick steg 1 2007) så var jag ensam tjej i domarklubben och i Östergötland var vi endast tre domare. Endast jag dömer fortfarande fotboll av de som dömde då. En av tjejerna har flyttat så vet inte om hon fortsatt.
Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.
Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, ”är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad”. Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.
