
I förmiddags testade jag att springa lite, helvila från löpning har varit bra. Det kändes lite precis när jag började springa men sen när jag blev varm kändes det ingenting. Jag sprang intervaller, en minut i 15km/h och så vila en minut. Jag upprepade det fyra gånger, tänkte det var bäst att inte bli övermodig och köra för hårt så höften går upp igen. Om ett år är det den farten jag ska orka hålla i fem kilometer. Det är långt dit men jag SKA klara det. Jag tänker korta och extremt effektiva pass i högt tempo ett tag då det verkar som att det är tiden, hur länge jag håller på och inte intensiteten som är problemet. Springa snabba intervaller har under min skadeperiod fungerat bättre än att ligga och rulla i lugnt tempo i skogen. Men jag ska träffa sjukgymnast så får vi se vad han säger.







Det blev ett riktigt bra pass ute i skogen idag. Planen var att springa 2,5km så snabbt jag orkar. Tiden jag sprang på var långt över förväntan. Men när jag utnyttjar min styrka, att kunna rulla nerför sparar jag mycket kraft. Visste ni det att bromsa när man springer nerför slösar otroligt mycket mer energi jämfört med att bara låta benen rulla. Jag brukar tänka ”vila,vila,vila” när jag springer nerför. Det fungerar faktiskt. När jag var klar så körde Rickard samma sträcka. Han är på en helt annan nivå än jag och sprang samma spår fyra minuter snabbare. Det är mycket på en så kort sträcka. Imorgon har jag en välförtjänt vilodag.