Månad: april 2025

Lär känna mig

Publicerad den av Hannas krypin

I kvällens inlägg tänkte jag presentera mig själv lite. Bilderna i inlägget representerar allt som är jag: jag och Rickard, fotboll, stretch och allt annat som jag gillar. Barnen är såklart också en stor del av mitt liv men de vill inte vara med på foton och då tycker jag heller inte att de ska synas här.

Fem snabba:

  • syskon: jag har en bror och vi bor i samma stad.
  • barn: två pojkar och en flicka. S är 21, A är 18 år och Ida är 13.
  • beroende av: snygga träningskläder och så nocco,
  • sysselsättning på fritiden: jag är fotbollsdomare vilket jag varit sedan jag gick steg 1 2007.
  • jobb: jobbar på sjukhuset som specialistundersköterska inom palliativ vård och avancerad omvårdnad men också akutsjukvård och intensivvård.

Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken? Rosa i olika nyanser.

Vad får du oftast komplimanger för? Just nu är det min färgglada klädstil men jag får även höra att jag är bra på mitt jobb.

Dina planer så här en bit i i 2025?

  • familjetid
  • jag och Rickard ska även i år gå en längre runda längs östgötaleden. Vilken det blir vet jag inte än.
  • fokus på återhämtning.
  • komma igång med säsongens fotbollsmatcher. Nu efter löptestet har jag fått några matcher: blev väldigt glad när jag ska få komma tillbaka och döma herrar division sex.
  • sommarsemestern börjar närma sig.
  • det blir ett besök på Gotland med familjen.

Vad är det konstigaste du ätit? Jag är inte så mycket för konstiga saker. Jag gillar det vanliga och välbekanta. Friterad bläckfisk vilket inte är så konstigt i jämförelse med mycket annat.

Hur spenderar du dina vardagskvällar? Det blir inte så mycket efter jobbet. På träningsdagar blir det såklart ett träningpass och under fotbollssäsong kan det också bli någon match att döma.

Hur imponerar man på dig? Var dig själv och stå för det du tycker. Även om vi tycker helt olika.

Vilken stad vill du helst bo i för resten av livet? Om jag fick drömma helt fritt utan att ta hänsyn till något annat än mig själv: Visby innerstad.

Hur ser dina morgonrutiner ut?
När jag ska till jobbet kliver jag upp runt tjugo minuter innan jag ska åka. Packar min väska med matlåda och så tar jag bilen tidigt till jobbet. Det är bommar på parkeringen och jag vill inte hamna i det kaos som blir när alla kommer samtidigt. Det innebär att jag alltid kommer till jobbet 45 minuter innan jag börjar.

Vad längtar du efter? Värme, sommarsemester, mer tid med familjen.

Serier du följer just nu?
Ingen just nu. Den senaste serien jag kollade på i ett sträck är en serie som finns på netflix.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Runt halv elva. Men det är egentligen för sent för en tant som jag. Skulle behöva komma i säng tidigare.

Saker du vill göra i framtiden?

  • jag vill ha en liten köksträdgård.
  • jag drömmer om en klätterros.
  • springa på snabbare tider på löptestet
  • skulle vilja göra comeback i herrar division fem igen. Men det är mördande konkurrens så det kommer nog stanna vid en dröm.

Vad finns alltid i din väska? Jag har alltid min mobilladdare, lypsyl, huvudvärkstabletter och deo. Resten beror på vad jag ska göra.

 

Intervalligt

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har efter en lång period äntligen kunnat vara med på domarklubbens löpträning. Vi möttes upp på Ljunkans löparbana, vi var sju personer. Det tyckte jag var kul! Rickards plan för träningen var att springa 100 meter, vila 30 sekunder när den långsammaste kommit i mål och sedan upprepa 16 gånger. Redan efter första intervallen tyckte jag att vilan var för kort och intervallen för lång, haha. Men jag kämpade på i mitt tempo. Meningen var ju inte att springa på max.

Efter en kort vila var det sedan dags för nästa set med intervaller: det var tre sträckor uppmätt. Vi skulle maxa en, gåvila (eller jogga) och sedan maxa igen. Det gjorde vi sex gånger med trettio sekunders vila mellan varje. Haha, jag ser helt speedad ut men bilden togs efter sista intervallen. Jag är inte särskilt snygg under tiden jag tränar, haha….

Pärlor i vardagen

Publicerad den av Hannas krypin

Idag läste jag något som blev en väldigt viktig påminnelse. Påminnelse om att vardagen som kan kännas grå och tråkig samtidigt är så värdefull. Det är det som är här och nu som är värdefullt i längden. Allt det där lilla som blir så stort. Ett vänligt ord, en fin gest, upplevelser, skratt. Eller bara njuta av naturen och dess skönhet. Alla fina minnen man skapar med sina nära och kära.

Sara i Barcelona skriver:

Jag är så oerhört tacksam över den. Vardagen. Det liksom bara kom över mig. Jag insåg hur rik jag är ändå. Inte på pengar. Oh nej, långtifrån. Men på pärlor. Mentala pärlor som vilar mjukt mot min hud. Skimrar och gnistrar. Så fint sammanbundna till en perfekt och harmonisk enhet.

Det första som jag påminns om är att man inte ska underskatta vardagen. För att citera en klyscha: livet är det som händer medan man är upptagen med att göra andra planer. Att kunna vara här och nu och inte hela tiden springa vidare till nya häftigare platser. Att uppskatta det man har. Hur lätt är det inte att fokusera på allt som man tycker att man saknar istället för att lägga energi på det man faktiskt har.

En dagens tack!

Publicerad den av Hannas krypin

Gjort: Jag har jobbat och mellan telefonsamtalen och sysslorna så satt jag med min powerpoint. Vi har alltid utbildningsdagar inför sommaren och jag ska hålla utbildning inom akut omhändertagande, defibrillator, akutvagn och SBAR (ett verktyg för rapportering på ett säkert och tydligt sätt).

Dagens jag: Väldigt rosa, haha. Rosa brallor, rosa jacka och så min fluffiga teddytröja som definitivt sett sina bättre dagar men den är fortfarande otroligt skön.

Känsla: Glad men riktigt trött. Som vanligt då med andra ord.

Väder: I morse var det minusgrader men resten av dagen har det varit soligt och varmt.

Träning: Ingen alls, idag blir det vilodag.

Mat: Jag tog med mig en stor burk med yoghurt och keso till jobbet. I yoghurten hade jag i banan, olika nötter, torkad majs och torkad banan från hyllan med naturgodis. Ikväll åt vi tacos hemma hos mina föräldrar. På min beställning hade mamma gjort mycket mat. En hel plåt med köttfärs så jag fick med köttfärs hem. Brorsan också och så blev det nog kvar lite till mamma och pappa.

Nostalgi: I den här skogen har jag spenderat många timmar som barn. Men jag hade livlig fantasi redan som barn och skrämde upp mig. Av någon anledning har jag alltid haft respekt just för skogar.

Tänkvärt av Ylva

Publicerad den av Hannas krypin

Jag läste en sådan vacker dikt, en dikt om att våga möta smärta och svårigheter. Att våga stå kvar när det stormar som mest och komma starkare ur det. Det är nog det svåraste tror jag, att låta det göra ont. En naturlig reaktion är just att fly… Du ska få läsa dikten. Det är Ylva Eggehorn som skrivit dikten. Hon är poet och författare.

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton,
du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång

Dikt av Ylva Eggehorn, poet och författare.

Jag tänker att dikten direkt går emot impulsen att fly från smärta och tunga händelser. Istället uppmanas läsaren att stå stilla, att våga stå kvar när det river som värst, att våga möta med närvaro. Kanske att författaren tänker att vi har något inom oss som kan hjälpa till att sig igenom det svåra. Att vi har en inre kraft som gör oss starkare än vad vi tror. Kanske att författaren vill ingjuta mod och hopp, samt tillit till vår egen förmåga.

Kan det vara så att det som är svårt samtidigt är en väg mot att bli hel? Att man blir härdad av tråkigheter som sker. Jag läste ett inlägg hos Underbara Clara för några år sedan. Hon jämförde livet med en vas, en vacker vas men som genom åren får sprickor, krackeleringar och blir kantstött. Hon jämförde oss människor med vasen. Sprickorna gör oss inte starkare utan tvärtom skörare men samtidigt med mer livserfarenhet. Jag tänker lite tvärtom just med skörheten, allt som jag varit med om har snarare gjort mig starkare. Kanske inte själva händelsen men allting som jag tar med mig från varje jobbig händelse. Starkare på så sätt att jag vet vad jag vill och vad jag inte vill. Det är trygghet och styrka!

Pyssligt

Publicerad den av Hannas krypin

Glad måndag får jag väl säga! Det har varit en bra dag. Pyssligt men lagom på något sätt. Jag har jobbat i samordningen. Måndagar kan vara lite pyssliga men det höll sig på en bra nivå. När jag kom hem sjönk jag ner i soffan en stund och efter en stunds nedvarvning så gick jag och Rickard ut i skogen på en promenad. Det fick bli dagens träning det. Efter helgens två matcher var det alldeles lagom nivå att promenera i skogen. Till middag blev det korv med bröd och jag funderar helt seriöst på tidigt sänggående. Jag är trött idag!

Har du haft en bra måndag?

Ett inlägg varje dag

Publicerad den av Hannas krypin

Igår var det dag 786. Vad menar du nu tänker säkert du och jag ska förklara. 786 dagar i rad har jag skrivit ett inlägg här på bloggen. Det här som publiceras idag blir alltså på dag 787. Har du tänkt på hur många dagar det är? I över två år bloggen uppdaterats varje dag. Alla inlägg har jag inte skrivit samma dag, en del har varit tidsinställda och det är en bra funktion. Vissa dagar har det också blivit fler än ett inlägg. I förrgår rasslade till med hela tre inlägg.

Hur får jag då inspiration till att skriva varje dag? Jag ska vara ärlig och säga att jag har inte inspiration varje dag. Ibland sitter det långt inne med ett inlägg. Då är det bra med alla dessa bloggutmaningar som cirkulerar runt. Exempelvis:

Det är givetvis helt okej att inte blogga alls om inspirationen inte finns. Det ska aldrig kännas som ett tvång att skriva. Om något blir ett tvång så tappar jag snabbt glädjen. Det ska vara roligt och det tycker jag att det är.

Söndagslistan vecka 15

Publicerad den av Hannas krypin

Nu är jag precis hemkommen efter fotbollsmatch. Dagens drabbning var en lugnare historia, både tempomässigt och vad gäller ojuste spel. Tur det för kroppen var seg idag. Tror jag chockat min stackars kropp. Det har blivit mer löpning den här veckan än på länge. Klart kroppen reagerar.

Känsla: Jag är glad!

Väder: Veckan började med kallgrader men i fredags kom det varma vädret tillbaka igen. Härligt! Jag har njutit av sol och fått lite färg på armar och ansikte.

Träning: Äntligen säger jag! Jag har kunnat komma igång på allvar med min träning. Jag har sprungit godkänt löptest och jag har fått döma fotboll. Jag luftade cykeln som färdmedel till en match igår och lusten att börja cykla till jobbet igen är stor. Men jag vet ju hur sur jag blir när det går tungt och jag har motvind…..

  • Måndag: Jag sprang intervaller mellan stolparna i skogen.
  • Tisdag: Jag joggade trettio minuter på löpbandet och kom 4,2 kilometer. Det gick med andra ord väldigt långsamt….
  • Onsdag: Fem kilometers promenad i skogen.
  • Torsdag: Sprang löptest med godkänt resultat.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Dömt pojkar 15-16.
  • Söndag: Dömt flickor 15-19.

Veckans stretch: Jag har fått till flera pass stretch. Måndag och tisdag blev det dessa klasser som finns HÄR och HÄR och i onsdags drog jag igång med Devis trettiodagarsutmaning igen. För fjärde gången…. Precis som jag skrev tidigare i veckan är det dumt att överge ett vinnande koncept. I fredags somnade jag i sista positionen. Så skönt! Igår blev det däremot en annan klass och i skrivande stund har jag inte stretchat än. Tänkte jag skulle göra det innan läggdags så blir jag så där härligt avslappnad.

Mina positiva från veckan:

  • Jag är hur glad som helst över att löptestet sprangs med godkänt resultat.
  • Jag blev väldigt glad över att en av Underbara Claras läsare, Beata, tipsade om min blogg bland kommentarerna. Flera bloggar som jag kikar in hos var med, bland annat Ajli, Sardellen, och Athena.
  • Jag hade medarbetarsamtal i veckan. Det gick ungefär som jag tänkt mig. Det vill säga bra. Jag fick ett par utmaningar. Precis som det ska vara för att utvecklas på sitt jobb. Jag har tagit på mig två nya ansvarsområden: hygienobservatör efter en av kollegorna som byter avdelning och så friskvårdsinspiratör. Båda passar faktiskt mig som handen i handsken. Det där att peppa till fysisk aktivitet utan pekpinnar kan vara svårt. Det är nästan ett eget inlägg faktiskt.

Bilder från veckan: Känns som jag redan visat alla, haha. Dels träningsbilderna och så bilderna från min soliga stretch. Men någon till ska jag nog kunna hitta.

Jag har börjat ta trapporna på jobbet. Det är sex trappor och oavsett hur ofta jag tränar och går i dessa trappor är de alltid lika gräsligt jobbiga……
Men den här är ju peppande, dock i en annan trappuppgång men trapporna är precis lika gräsliga…..

Tre från Gotland

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Jag är riktigt trött idag, i natt hade jag svårt att sova men jag vet inte varför. Kanske var uppe i varv efter matchen men det känns ju lite konstigt om det skulle vara det. Matchen spelades vid lunch så borde haft gott om tid på mig att komma ner i varv tänker jag. Jag ska ut och döma fotboll idag, tjejer idag. Lär förhoppningsvis inte bli lika hetsigt som igår. Men vem vet, tjejer kan också.

Igår la jag ut tre videos på youtube från vår Gotlandsresa. Tänkte det kunde vara kul att lägga ut dom här också. Att fånga allt det vackra på bild är inte lätt, då är det bra med videos också tycker jag.

Önskar dig en fin dag!

Havet vid Fårö, naturreservat Digerhuvud. Jag har aldrig sett havet vid Fårö vara så lugnt och fridfullt.

Ireåslingan. Fantastisk vy från ovan. Men att jag var så där nära kanten när jag filmade. Jag som så lätt får svindel….

Spegelblank Tofta strand. Visst blir man sugen på att bada? Jag blev det i alla fall. Brukar vara badkruka men tyckte inte att vattnet var så kallt. Vem vet, det kanske blir en året runt-badare av mig…

En stund i solen

Publicerad den av Hannas krypin

Alltså de där brallorna som jag fick av Rickard i bröllopspresent är helt fantastiska. De är så sköna och känns som en andra hud. Vill ha byxorna i rosa och svart också men det är verkligen jätteonödigt…. Det kanske kan rättfärdigas om jag rensar i min garderob som svämmar över som det är. Jag kan ju inte göra mig av med saker. Inte ens det som jag inte använt på säkert tio år… Vem vet, någon dag kanske jag vill använda det igen. Men det var inte mina byxor som inlägget skulle handla om.

Efter att jag duschat och ätit mat efter matchen gick jag ut i trädgården för 35 minuter stretch. När solen lyser så härligt och det dessutom är varmt kunde jag inte låta bli. Att grannarna pratade på andra sidan staketet gjorde absolut ingenting. Jag var i min bubbla och bara njöt av solens strålar mot ansiktet och härliga positioner som jag känner ger så mycket för kroppen. Härliga 35 minuter!