Jag har varit på praktiken idag, varit hemma dryga timmen. Klockan är strax efter halv fem och det är fortfarande ljust ute. Underbart ju! I köket har Alex och Ida precis spelat färdigt ett parti UNO. Jag har också förklarat för Ida varför en bränd tändssticka böjer sig. Det fick bli en liten lektion om eld samtidigt.
Jag försöker samla kraft att ta tag i någon av mina uppgifter. Känns som att kliva upp för ett högt berg och ångesten är total. Vad ska jag börja med idag är frågan. Men det känns som att dagens pass ändå är ett bra pass för att skriva min uppgift kring en dag på IVA. Jag har assisterat läkaren och pysslat med lite annat möjligt smått och gott.
Jag tänkte att jag skulle ta dagens match till att verkligen testa var min form ligger. Frågorna var många innan match.
Är min form så dålig som det kändes ett tag eller är jag på god väg mot min forna form?
Hur mycket tappade jag egentligen i december när jag av olika anledningar inte kunde träna något alls?
Vad behöver jag lägga mer krut på?
Det trevliga svaret är att min uthållighet faktiskt finns. Just vad gäller uthållighet sitter det mest i huvudet. Det kändes väldigt skönt faktiskt att få det svart på vitt. Kändes också skönt att de långa intervallerna på det kommande löptestet kommer bli en piece of cake.
Det jobbiga svaret är att jag måste byta fokus i min träning. Jag kan såklart inte bara träna explosivitet och styrka men det då behöver bli mer av den typen av träning. Iallafall en gång i veckan behöver jag ha fokus på fart.
Så från det vill jag såklart berätta hur det kändes att få vara ute på fotbollsplan. Och det var alldeles, alldeles underbart. Fast det snöade och var svinkallt. Kylan kändes inte för det var så roligt att få döma igen.
Igår gjorde jag något som jag inte gjort på flera år. Jag tittade på Melodifestivalen och ja vad ska man säga. Jag förstår varför jag slutade titta för det har ju inte direkt blivit bättre. Och så programledarna som försöker så hårt att vara roliga och så blir det bara fånigt istället. Jag fick även förklara för Ida varför Tone ser ut som en tjej men låter som en man. Det var inte lätt för henne att förstå det här att vissa människor upplever sig födda i fel kropp. Låten lät för övrigt som Ricky Martins gamla dänga livin la vida loca. Inte hela såklart men vissa partier.
Känsla: Blir på dåligt humör varje gång jag går igenom uppgifterna. Känns som ett stort berg att klättra upp för. Men jag har kommit en bit på vägen ändå så det får jag vara glad över.
Väder: Kylslaget om man säger så.
Mina positiva från veckan:
härlig promenad med Sofia. Det var länge sedan vi sågs och som alltid hade vi mycket att prata om.
att det har varit soligt.
jag är så glad över att träningen känns rolig igen.
Torsdag: Promenad till och från resecentrum och sprungit 30*30sekunder.
Fredag: Vila
Lördag: Sprungit fem kilometer
Sociala medier:
Sämsta: Att Läkaruppropet blivit utslängda från Facebook. Freedom of speech är det första jag tänker. Det andra jag tänker är att en sanning tål att stå emotsagd. En lögn däremot kan man snabbt bryta ner. Är det därför de är så snabba med att plocka bort allt som inte passar?
Bästa: Att min blogg nu haft totalt 50000 sidvisningar. En droppe i havet för många men jag tycker det är lite kul.
Det är första helgen i februari. Något som känns konstigt är att för första gången på säkert 10 så går inte jag domarutbildningen tillsammans med division fem och division fyra domarna. Något som är skönt är att ha sluppit den där löptestångesten, känslan av misslyckande efter att ha misslyckats som förra året. Det slipper jag nu. Dock så har jag mitt löptest kvar men ett test på en lägre nivå och det är jag inte alls lika nervös över. Tvärtom, det testet har jag varit ”hare” på så många år så den farten har jag i kroppen. Så jag har varit ensam hemma idag medan Rickard är på kurs.
En sammanfattning av dagen ser ut så här:
Det var väldigt kallt på morgonkvisten. Ser nu att det är ännu kallare nu än vad det var imorse.
Hittat min favvotröja från Nike
Pluggat och stört mig på avsaknaden av perspektiv.
Sprungit fem kilometer.
Jag och Ida har hjälpts åt med att göra fint hos ödlorna.
Fick ett infall och bjöd hit mamma och pappa. Pappa kunde dock inte komma då han var upptagen med annat. Men mamma kom. Vi spelade Uno med barnen och jag och mamma pratade och hade det trevligt.
Ätit champinjonsoppa till kvällsmat men jag glömde köttbuljongen och den gör hela grejen.
Jag har suttit med mina studier idag och har jobbat på en uppgift kring omvårdnad. Det är inte dumt att ha tillgång till regionens riktlinjer kring hur man bör göra saker och ting. Det underlättar men är fortfarande väldigt svårt ska jag erkänna. Men du känner väl mig, att ge mig finns inte på världskartan. Satt även med min etikuppgift men där går jag lite bet. Allt material som jag hittar berör sjuksköterskor, även när jag specifikt söker på undersköterskor. Antar det beror på hur att undersköterskors examensarbeten inte publiceras på samma sätt. Det är dumt tycker jag. Särskilt eftersom undersköterska kommer bli en skyddad yrkestitel framöver. Min yrkesgrupps kunskaper kommer bli mer och mer viktig.
Så jag tog en paus i mina studier, dels för att fixa mat åt barnen men också för att springa en runda. Det blev fem kilometer, ska inte skriva att jag lufsade för blev bra trött. Jag har fått till en riktigt bra träningsvecka där jag upplever att formen finns där och det nog mest handlar om hjärnspöken. Hjärnspöken och dåliga förutsättningar inför passet. Blir spännande att se hur det går att döma fotboll imorgon. Nej nu måste jag tillbaka till studierna. Tänkte skriva lite mer om min dag ikväll.
Jag har kämpat hela eftermiddagen med att försöka hitta lite disciplin till mina studier. Det är bara att konstatera att det är en sådan vecka när det är tufft. Tur att varken tenta, basgruppsuppgifter eller inlämningsuppgifter ska vara klara i det närmaste. Jag har gått igenom mina mål för praktiken och vet nu vad jag behöver kika mer på. Ett av målen och en av uppgifterna handlar om att delta i akuta situationer. Det förutsätter dock att det händer något så just det målet är jag nervös över om det kommer uppnås. Tiden har gått fort, det är bara elva pass kvar nu.
Dagens ord i Claras Fånga februari är mys. För min del kommer ”myset” bestå i att ta tag i mina studier. Kvällens plan är att gå igenom några av regionens dokument för min uppgift kring omvårdnad. Skulle kunna tänka mig ett parti Uno med tillsammans med barnen. Det tycker jag är roligt. Ofta försöker jag spela snällt och det leder till att jag förlorar, haha.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Vad håller dig uppe om kvällen? Det är helt klart sociala medier eller om jag får något städryck lagom till läggdags.
Hur fungerar du på dålig sömn? Jag blir på väldigt dåligt humör och min toleransnivå vad gäller att störa mig på småsaker blir väldigt låg.
När sover du som bäst? När jag får somna i Rickards knä. Hur mysigt är inte det?
Vilken är den mest konstiga plats du sovit på? Hm, jag tror inte att jag somnat på så konstiga ställen faktiskt.
Vad drömmer du mest om? Om jag har en intensiv period så drömmer jag om det spm jag pysslar med just då. Till exempel i börja av praktiken så drömde jag om respiratorer och slangar. Har det varit mycket med fotboll så kan jag drömma konstigheter kring det. När jag drömmer om fotboll så kommer jag alltid försent och jag har en visselpipa som inte fungerar. Utan undantag faktiskt.
Den helt klart vanligaste frågan jag får här på bloggen är hur man kommer igång med sin träning. Det tråkiga svaret är att det inte finns några genvägar. Det är bara att göra det ändå. Ungefär som att man betalar sina räkningar varje månad fast man inte har lust. Det är något som man bara gör. Som bonus mår man bättre.
Motivation och disciplin är något som man behöver jobba för. Jag har en relativt väletablerad träningsvana men majoriteten av passen måste jag övertala mig själv till att köra. Ofta har jag tusen anledningar till att försöka slippa. Men jag gör det ändå för känslan efteråt är underbar. Endorfinerna som jag får gör att jag vill fortsätta kämpa. För två veckor sedan klagade jag över hur kroppen kändes. Men jag visste att det skulle vända om jag bara fortsätter och inte ger upp. Och mycket riktigt, om jag biter ihop fast det är tungt och jobbigt så får jag igen det senare genom att kroppen känns pigg och stark. Det är en motivationsfaktor om något.
Ikväll ställde jag mig på löpbandet, det var länge sedan som jag körde mina trettio intervaller*30 sekunder med en minut vila. Totalt med uppvärmning och nedvarvning fick jag till årets hittills längsta runda: 8,5 kilometer.
Som slutkläm vill jag ge dig mina bästa tips:
Gör det ändå. Det kommer vara motigt och allmänt blaha men känslan efteråt är oslagbar.
Hitta bra och peppig musik som ger dig energi. För några år sedan lyssnade jag alltid på Avicii. Det var favoriten då.
Sänk kraven! All rörelse som blir av är bra.
Hitta det som du tycker är kul.
Våga även testa det som du på förhand tror att du inte kommer gilla. Du kanske blir förvånad och upptäcker att det passar dig som handen i handsken.
Jag tänkte träna efter jobbet. Istället vaknade jag av att Alex klappar lite på mig och undrar om jag verkligen kommer kunna somna sen när det är läggdags. Nej det kommer jag såklart inte göra. Och träningen blev inte av heller. Det var en sådan dag igår och det är okej.
Jag tycker att jag är rätt duktig på att belöna och vid behov ge mig själv en spark i baken när det behövs. För det är skillnad på att låta latmasken styra eller lyssna på kroppen när den behöver vila. Som igår kväll när jag somnade en stund istället för att träna.
Men jag gillar ju morötter alltså. Nya träningskläder gör alltid underverk för träningsmotivationen och samma sak med de där passen som ger sådana härliga träningsendorfiner. Det är mina morötter det.
Underbara Clara har en fotoutmaning i februari. Den har hon haft de senaste åren. Jag brukar inte vara med men i år tänkte jag faktiskt vara det. Tyckte det kändes kul.
Temat för månaden är bokstaven M och så här första dagen ska vi prata om mössan. Tolkningen är valfri och jag kommer direkt att tänka på min virkade mössa som jag köpte på MQ:s rea 2009. Den har hängt med länge, på fotbollsmatcher, promenader, träningspass och hockey. Mössan försvann en period så gissa lyckan när jag hittade den igen.
HÄR hittar du alla rubriker i Claras Fånga februari. Du kan delta via instagram. Använd då #fångafebruari för att hon och andra ska hitta till ditt inlägg.
