Som du vet så är jag instruktör i hjärt-lungräddning och utbildar mina kollegor i det. Idag har jag gått en utbildning i att bli ännu bättre på just scenarioträning. Det är viktigt att få öva på sina kunskaper i påhittade patientfall. Göra eventuella misstag på en docka där det inte gör något om det blir fel. Men också det här att få större trygghet i olika moment.
Förmiddagens fokus var på pedagogik och så fick vi reflektera kring en scenarioträning där allt som kunde gå fel gick fel. Vi fick också verktyg med olika punkter som är viktigt att tänka på för att det ska bli så bra som möjligt. Var och en skulle gå igenom ett frågeformulär och rangordna det som stämmer bäst in. Utifrån svaren fick man olika poäng som sedan skulle fyllas i cirkeldiagrammet.
Vi blev bjudna på mat: god macka till förmiddagsfika, isterband till lunch (jag var den enda som tog isterband). Det var så gott! Till eftermiddagsfika fick vi morotskaka. Den där stora biten var så mättsam. Hade räckt med hälften. Efter lunchen så delades vi in i grupper och skulle skapa ett eget scenario som de andra grupperna sedan fick lämna feedback på. Det blev en intressant eftermiddag. När kursen var slut för dagen så åkte jag till campushallen. Det var dags för höstens upplaga av LIU-loppet. Men vilket usligt väder. Himlen öppnade sig fullständigt och jag kände för att strunta i loppet. Men Rickard och Alex var på väg och brorsan hade också anmält sig. Jag hoppades på att det skulle sluta regna och några minuter innan Rickard och A kom så slutade det att regna.
Jag skulle springa fem kilometer. När jag började värma upp kände jag verkligen hur mycket gårdagens träning tagit på benen. Trots att jag tog det lugnare än vad jag brukar. Men jag var peppad. Det skulle bli kul. Vad lite jag visste haha. Hällregnandet dryga timmen innan start hade förvandlat vallabacken till en halkbana. När jag kommit uppför hälften så halkade. Inne i skogen där det brukar vara relativt lättsprunget var det lervälling på sina ställen. Tungt är bara förnamnet!
Något som jag är väldigt glad över är att jag trots vurpa och tunga ben var bara tjugo sekunder långsammare än Sofialoppet tidigare i september. Detta alltså trots min vurpa. Jag är helnöjd med dagen på alla sätt och vis!