Kategori: Träning

Ett explosivitetspass

Publicerad den av Hannas krypin
Idag blev det ett träningspass vid stationen. Dels springa i trapporna men så finns det också en lång nerförsbacke där man kan springa i överhastighet. Med det menas att i nerförsbacken så springer man maxfart och få hjälp av nerförsbacken för att få upp högre fart än under en maxfartsintervall på platt mark. Det var ett riktigt bra pass som gav mig rejält med mjölksyra. Härligt att vara igång igen.
 

Sju tunga kilometer

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll sprang jag första löppasset sedan Blodomloppet. En förkylning och matcher har gjort att jag varken haft tid, ork eller lust. Men ikväll så…. Jag och Rickard gav oss iväg tillsammans men väl uppe i skogen sprang han iväg i sitt tempo. Det gick så segt men häll ett ganska bra tempo ändå såg jag på runkeeper efter passet. Det känns gött att vara igång igen och jag är sugen på att riva av riktigt tuffa intervaller på bana. Det blir nästa pass det, det ser jag fram mot.  

För att hoppa gör en glad….

Publicerad den av Hannas krypin
… Särskilt när en ser bilderna efteråt… Jag skulle försöka göra graciösa hopp men graciöst går inte ihop med mig…. Haha, jag bjuder på det här.
På väg upp… Tror jag….
Snygg landning….
Och så blev jag visst huvudlös.
Att hoppa är en del i min explosivitetsträning. Häromveckan så var det även en personlig tränare i corren som tipsade om olika hoppövningar för att stärka ben och muskler.  Om man är otränad ska man dock skynda långsamt med just den här typen av träning då den sliter på kroppen.
 

Härlig start på lördagen

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har inte sprungit något utöver matcherna på sisådär två veckor. Imorse tog jag mig äntligen ut och sprang fem kilometer. Lyssna på fågelkvitter och känna solen i ansiktet och benen som springer utan någon egentlig ansträngning. Hur härligt som helst.
Frukosten blev en nicecream med banan och mango, melonkärnor, pumpakärnor och bananchips och så soyghurt med smak av blåbär. Ovanpå lade jag på torkade frukter, mandel och cashewnötter. Underbart gott! Nu sitter jag i trädgården och lyssnar på fågelkvitter. Tidigare i våras så var det en fågelfamilj som byggde bo under vårt tak och fick ungar. Rickard sådde gräsfrön och de försvann illa kvickt. Dukat bord med godsaker.
Om en stund går jag, Alexander och Ida iväg  till badet en stund. Rickard har jobbat i natt så det är skönt för honom om vi går ut en sväng. Vad ska du göra idag?
 

Racereport Kanallöpet 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har haft lite ågren inför den här dagen och loppet. Att springa 21 kilometer är verkligen långt. Jag ville nästan inte åka. Men har man berättat för alla att loppet ska springas så går det inte att hoppa av. Det var bara att förbereda mig på ett långt lopp. 
Rickard följde med som support, ett stöd som visade sig vara ovärderligt då jag sprang i stort sett själv hela loppet.
Jag har funderat fram och tillbaka hela veckan över vilket tidsmål jag ska ha, vad som är realistiskt med mina förutsättningar. Det som jag till slut kom fram till var iallafall som ”sämst” två timmar och tio minuter och som bäst exakt två timmar. Allt däremellan skulle jag vara nöjd med. Så gick mina tankar innan loppet. (En halvmara på 2 timmar och 10 minuter är definitivt inte dåligt. Att springa 21 kilomter är en prestation oavsett tid ska jag tillägga.)
 
När starten gick så började vi med att springa sisådär 800 meter på grus. Det blev dammigt och jag höll andan bitvis. Det syns på bilden ovan att det var just det jag gjorde. De skulle ha vattnat banan tycker jag.
Jag la av i ett tempo som inte kändes särskilt högt men som jag visste att jag inte skulle kunna hålla i 21 kilometer. Men det håller så länge det håller tänkte jag och sprang på. Första fem gick på 27,48. Lite väl fort som jag funderade över när jag skulle få ”äta upp”.
Vid sisådär 8 kilometer var första ”dejten” med Rickard. Jag säger till honom ”det här är riktigt jobbigt” därav min fina min, hehe. På vissa ställen var det lite publik och då fick jag extra energi. Vid 12 kilometer kvar tänkte jag ”bara 12 kvar, det är ingenting ju”. Oj vad jag skulle få äta upp det. Milen passerades på 56,48, min näst snabbaste tid utomhus. Mitt personbästa (52,30) från LIU-loppet 2014 (tror jag det var) står sig fortfarande. 

De sista tre kilometerna var så galet långa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma framåt och jag blev omsprungen av löpare som tagit det lugnare än mig i början. ”Det gör inget, du tävlar bara mot dig själv”, peppade jag mig själv med. ”Jag kommer aldrig mer springa 21 kilometer” var andra tankar. Fast det vet jag ju att jag kommer, hihi.
Äntligen mål! Sista kilometern går uppför och jag var så trött. Gick någon meter för att tjäna lite tid men det var jobbigare än att jogga i sakta mak uppför. Bit ihop, snart i mål, blev mina ord som jag upprepade för mig själv!
Min tid! Oj vad skönt det var att få passera mållinjen. Min första halvmara är gjord och jag klarade det med riktigt bra resultat. Nöjd tjej. Om jag är sugen på att springa ett halvmara igen? Såklart! Det här var första gången men definitivt inte sista.
Rickards kollegor sprang också loppet. De var snäppet vassare än mig. 🙂
 
 

Dagen D är här

Publicerad den av Hannas krypin

Idag är det dags! Jag har lite ågren just nu och funderar över vad jag gett mig in i och varför jag över huvudet taget ska göra en sån här grej. Samtidigt ska det bli kul. Det här loppet har jag velat springa i flera år men det har alltid krockat med fotbollsmatcher. I år har jag prioriterat tvärtom.

Väderleksrapporten lovar halvklart och runt tio grader. Det låter helt perfekt enligt mig. Jag gillar verkligen inte att springa när det är för varmt.
Angående formen så tänker jag att jag inte ska stressa upp mig över att det blivit några färre långpass än vad jag tänkt mig. Det är bara att springa och behöver jag stanna och gå så är det inte hela världen. Men i mål ska jag!
En stor frukost är intagen. Aloe vera, gröt, smoothie och ägg. Egentligen behöver jag kanske ta en macka också men jag blev proppmätt redan av gröten. Jag blandar alltid i chiafrön i gröten för extra mättnad.

 
 

Vad har jag gett mig in i egentligen?

Publicerad den av Hannas krypin
Det har nog inte riktigt sjunkit in än att jag ska springa två mil på söndag. Det längsta jag sprungit är 18 kilometer och på söndag kommer det vara exakt en månad sedan som jag sprang så långt.  Men nu igår och idag börjar nerverna knacka på dörren. Kanske är det därför som jag tycker att jag kanske har lite ont i halsen och är inte näsan lite tät? Jag hoppas att det bara är hjärnspöken då jag verkligen inte får bli sjuk nu.  För säkerhets skull blir det vilodag idag och kanske imorgon också.
De här bilderna togs när jag, Rickard och Alexander promenerade Berg – Borensberg – Berg sommaren 2010. (Inte översta bilden i inlägget) En härlig utflykt och en fantastisk sträcka att gå. Jag velar om jag ska fokusera på att försöka springa så fort som möjligt eller om det blir en mystur där jag tar en massa bilder. Å andra sidan har redan mängder med bilder från sträckan…. Det tåls att funderas på. 
 
 

Gårdagens träningspass

Publicerad den av Hannas krypin
Igår sprang jag upp till stationen (1kilometer dit) där jag mötte upp Rickard för ett pass explosivitet. Det skulle vara intressant att veta hur snabbt jag springer 1 kilometer när det är det enda jag ska springa. Det gick fort upp tlll station. I passet var det fokus på explosivitet.
– Jämfotahopp uppför trappen, två steg i taget. När jag tyckte att jag hoppat steg så hade jag inte ens gjort hälften så det blev lite bygga pannben också.
– Springa så fort jag kan uppför
– Hoppa på ett ben uppför trappen
– Springa så fort jag kan nerför den långa backen för att få in ett högre tempo i kroppen.
– Nedvarvning genom att jogga hem igen.
Det var ett roligt och lite annorlunda pass men precis det jag behöver. Jag har uthålligheten, nu är det bara det andra som ska in också.

Transportlöpning till jobbet

Publicerad den av Hannas krypin
Igår kväll kunde jag inte somna. Varför? Jo, för att jag var alldeles full av förväntan. Jag hade bestämt mig för att springa till jobbet. Ja du läste rätt. Klockan ringde fem och då var det bara att dricka ett stort glas vatten, klä på mig kläder och ge mig iväg. Det var verkligen en jätteskön start på dagen. Nästa steg är att kunna springa både dit och hem. Jag har elva kilometer till jobbet så det blir en bit tur och retur.
 

Ett event med Petra

Publicerad den av Hannas krypin
Haha, vilken bild och på den andra blundade jag på. Suck alltså, önskar att jag vore lite mer fotogenisk. Eller så skyller jag på endorfinerna efter ett roligt löppass med Petra och sisådär 40 andra löpsugna Linköpingsbor.
Jag har ”känt” Petra sedan 2008 då vi följde varandras bloggar. Jag har stannat kvar på samma adress medan hon bloggat på lite olika adresser, nu HÄR.
Det var verkligen roligt att ses i verkligheten och först blev jag lite starstrucked och alldeles pirrig. Det blir väl lite så när man träffar en person som är offentlig.
Mötesplats var Stadium här i stan och vi joggade bort till Stångebrofältet där vi skulle springa intervaller. 15 sekunder snabbt och 15 sekunder vila*5 och sedan en minuts setvila. Vi upprepade det hela 15 gånger och de sista fem intervallerna blev i backe. Jag tog det lite lugnt eftersom jag har match imorgon. Kvällen avslutades med att jogga tillbaka till Stadium och därefter så troppade en efter en av.