Veckans ord i Åkes hoppa på tåget är fotboll vilket passar mig alldeles utmärkt. För nu kommer jag dela med mig lite av mitt fotbollsdömande. Hoppas att du vill läsa. 😀
När jag var barn avskydde jag gymnastik, särskilt fotboll, varför ska man jaga en boll liksom, det är ju inget kul. Det tråkigaste med att vara med var att klasskamraterna klagade så mycket på mig så fort jag inte sprang ”rätt” eller missade en passning. Springa i skogen ska vi inte ens tala om, fy så tråkigt jag tyckte att det var. Mot den här bakgrunden är det väldigt långsökt att jag började döma fotboll. Rickard började döma fotboll några år tidigare än mig, jag hängde med honom på några matcher och det var särskilt när han dömde en 7-mannamatch pojkar som jag kände att det där ska jag prova på. Det verkade kul. Första gången jag stod på fotbollsplan i rollen som domare var i en 9-mannamatch ute i Askeby, flickor 13 tror jag det var om jag inte minns helt fel.
Vilken syn det var, ingen känsla för spelet, peka åt fel håll på inkasten och blandade ihop hörna/inspark. Jag råkade till och med vid något tillfälle blåsa offside på försvarande lag….
Men jag vägrade ge mig, började döma lite 5- och 7-manna i Kenty och Tinnis. Sen gick jag steg 1. På den tiden skulle man ha fem godkända matcher för att få bli distriktsdomare. Steg 1 gick jag 2007 och 2009 fick jag förfrågan om att åka till Elitlägret i Halmstad och gå steg 2. Vad kul tänkte jag och hoppade på utan några större betänkligheter. Det blev dock ett platt fall.. Såklart….
När jag började döma fotboll, (hade mina första matcher 2005 och gick steg 1 2007) så var jag ensam tjej i domarklubben och i Östergötland var vi endast tre domare. Endast jag dömer fortfarande fotboll av de som dömde då. En av tjejerna har flyttat så vet inte om hon fortsatt.
Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.
Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, ”är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad”. Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.
Själv tycker jag fotboll är både tråkigt och överreklamerat. 😀 Jag vill ju dessutom helst idrotta själv och vara en del av en sport. Inte stå jämte och kolla. (Några undantag finns dock..)
Hehe, det är helt okej att tycka det.
Kul att läsa din väg till att döma fotboll. Å starkt av dig att dig an den rollen. Har ju läst & sett hur spelar kan bete sig ibland. Men det är som du säger.
Det är inte personen ”Hanna” som dem tjafsar med. Utan domaren.
Jag beundrar domare 🙂.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗
Ja, det är verkligen ett tufft klimat och det är många som slutar på grund av det.
Kul att du är domare, sönerna har varit både fotbolls- och hockeydomare, jag har suttit i utvisningsbåset:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2024/06/fotboll-och-jag.html
Tack för att du delar med dig. Jag ska spana in din länk.
Häftigt att du är domare, sönerna har varit både fotbolls- och hockeydomar, jag har suttit i utvisningsbåset:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2024/06/fotboll-och-jag.html
Den enda fysiska ansträngning som jag idkar när det kommer till fotboll och idrott öht är att snabbt byta kanal. Idrott i alla dess former är så dötråkigt att både se och utöva. Pliktskyldigast deltar jag dock i mina arbetskollegors stryktipsbolag. Jag tittar aldrig på matcherna men överraskas med jämna mellanrum av både små och större vinster på tipset. Jag bidrar med mitt sömmersketips och ett flertal gånger har mina kryss varit avgörande när vi vunnit. En gång vann vi 750 000 och då var mitt bidrag till spelbolaget avgörande. Jag har därefter blivit en efterfrågad expert på min arbetsplats när det kommer till fotboll,jag som inget kan hahah.
Det är såklart okej att tycka. Haha, det var lite kul att kollegorna litar på dig fast du inte är så insatt.
Visste väl (läs: anade) att jag skulle älska ditt bidrag till temat. Att du sedan ”kryddar” det hela med en härlig orange tröja är såklart en bonus.
Så du ogillade både gymnastik och fotboll. Raka motsatsen till mig då. Idrott var mitt bästa ämne på gymnasiet. På min tid fick vi betyg i idrott också.
’
Jag är helt övertygad om att du är en alldeles utmärkt domare.
PS. Anki berättade på bloggen idag att hennes barnbarn som är 13 år (tror jag) hade gått en domarutbildning och dömt sin första match. Och vad tycker du om domarinsatsen på Euro 2024 så här långt? DS.
Jag är glad att du uppskattar mina inlägg om fotbollen. Vi fick också betyg i idrott. Trots mitt ointresse lyckades jag ändå få godkänt i idrott. Har missat Ankis inlägg, måste kika in. Jo men jag tycker att domarna har varit bra än så länge. De har inte gjort några uppenbara tabbar.
Jag har beundrat dig för ditt val att bli fotbollsdomare sedan jag först läste om det här i din blogg. Bollsporter är inget för mig, och jag skulle vara en inkompetent domare eftersom jag inte har kärlek till sporten. Jympa och dans har varit min grej, bollsporter förekom inte ens i flickskolan jag gick i på 60-talet! Kör hårt, du är en tuff tjej!
Vi är verkligen varandras motsatser. Gympa är inget för mig då jag inte har någon koordination. Det går bra så länge man ska använda bara armarna eller bara benen men när det ska kopplas ihop blir det bara pannkaka.
Intressant inlägg. Trodde ju att man måste vara fotbollstjej/kille för att bli domare.
Kommer ihåg att jag skulle döma någon match i skolan, då jag var ung och rask. Blev ungefär som du beskriver din första match. Tufft av dej att fortsätta… och fortsätta….
Skulle absolut vara kul att se dej som domare. Hur högt i divisionerna dömer du?
Även intressant attvläsa din analys. Det är nog så att en bra ledare ärguld värd, i alla sammanhang!
God eftermiddag! Kram
Just nu dömer jag damfotboll, lite pojklagsmatcher och någon seniormatch på herrsidan här och där. Jag har dömt högre upp: herrar division fem som domare, assisterat i herrar div 4 och haft några matcher i damer div 3.
Så intressant att läsa. Jag trodde nästan att du hade spelat fotboll sedan barnsben men så var det inte. Kul att du fastnade för domarrollen. Tränaren är verkligen viktig och stämningen också men även föräldrarna tycker jag. När vår yngsta dotter spelade knattefotboll som sexåring stod jag sedan om en förälder som skrek till sin dotter ”på den djävulen” under pågående match. Jag höll på att trilla baklänges!
Det är hemskt att se hur vissa föräldrar beter sig. Det är många domare som inte vill fortsätta på grund av klimatet på plan.
Mycket intressant läsning å sannerligen imponerande att bli domare utan att ens spelat fotboll samt dessutom utveckla en kärlek till sporten, det märks i varje ord du skriver att du gillar/älskar uppdraget. Jag beundrar er domare å skulle aldrig vilja byta….ja förutom när jag ser på tv då vet man ju alltid mycket bättre… 🙂
Trevlig helg!
Hehe, brukar skoja och säga att jag är bäst domare som publik. Då ser man bäst och kan allt. Det är lite skillnad när man har pipan i handen. Nej det är inte många som vill utsätta sig för kritiken som man ibland får som domare.
Jag hade sett så stort framemot att få se din syn på fotbollen på planen 🙂 Du kämpar på så perfekt. man hör det i din ton till fotbollen. Du var söt i din röda dräkt som måste ge respekt 🙂 Undra hur många steg du tar på en match`? Fortsätt att döma du. Respekt till dig. Dom här snacket som tas är väl rätt onödiga som så i hockeyn. Jag har en kompis som spelade handboll på hög nivå där var det aldrig ngt snack då vart det utvisning direkt. Tack för att du kliver ombord och tack för länken 🙂
Antal steg beror lite på tempot och hur jämna lagen är. Ju mer spel mot ett mål desto mindre antal steg. Men runt 10000 är ju inte ovanligt.
Intressant! Jag trodde du var gammal fotbollstjej. Själv har jag alltid hatat gymnastik och i synnerhet bollspel. Dock var basket av någon konstig anledning bättre tolererat för min den.
Hehe, nepp. När jag gick i skolan gillade jag inte alls gymnastik och särskilt inte bollsporter. Däremot så gillade jag alltid att spela handboll.
Är nog inte det lättaste att döma fotboll. Är alltid någon som anser att du gör fel i dina dömningar. Men är nog bra att du låter de rinna av dig själv.
Nej det är det verkligen inte. Särskilt när man dömer ensam och förväntas att kunna se och agera mot allt som händer på plan.