Fem en fredag vecka 51: Förberedelser

Min mage har fortsatt att stöka så idag flexade jag ut tidigare. Har sisådär fjorton timmar kvar men det sparar jag till andra dagar. Det är alltid bra att ha flex till saker som kan komma upp. Typ som idag. Idag var jag resurs så stöttade upp där jag behövdes med lite allt möjligt. Vi blev bjudna på grötlunch. Det är tradition på ”lungan”. Och säkert på många andra ställen också.

Kvällens planer är att försöka få till ett träningspass. Det hjälper inte min mage att inte träna men det blir något lugnt på crosstrainern. Så ska jag försöka få till ett tuffare pass imorgon. Då tänker jag mig kort, snabbt och effektivt.

Så här snöigt är det inte idag men det är en fin bild som jag gillar.

Elisas fem fredagsfrågor handlar den här veckan om julens förberedelser.

  1. Hur känner du inför julhelgen? Det ska bli mysigt att få fira jul och få vara med familjen. Men egentligen tycker jag att det är tiden innan som är det mest speciella. Just julafton känns ibland som ett litet antiklimax. Det är så mycket pyssel med allt och så kulminerar det på julafton. Jag kan känna lite så ibland, lite ”jaha, det var det, var det inte mer?”. Julen är så mycket mer än bara julafton egentligen. Familjetid, mys och pyssel!
  2. Vad behöver du göra i sista minuten? Slå in klappar, griljera skinkan och städa. Ja, så ska jag jobba dagen innan julafton.
  3. Hur kommer du spendera julen? Tomten kommer som vanligt klockan tio och så äter vi jullunch här hemma. Eftermiddagen Kalle Anka som vanligt och på kvällen brukar jag alltid vara för trött för att orka vara social. Juldagen och annandagen är än så länge obestämda förutom att Ida vill gå på bio på juldagen.
  4. Vad är det viktigaste under julen? Att få vara med familjen såklart.
  5. När klär du granen? I år granen uppe rekordtidigt. Redan första december plockade vi fram den. Men det var mest för att vi beställt en från nätet och ville se att den var okej.

Blir det försent att träna upp sin rörlighet?

Usch, ikväll har jag haft så där tråkigt ont i magen igen. Jag fick avstå löpning men tänkte senare att lite pilates kanske hjälper. Det vet jag ju att det gjort när jag åkt iväg för mina pilatesklasser i Mjölby. Hade jag ont innan passet så hade det släppt lagom till det var dags att avsluta passet. Så jag letade upp en klass på tjugo minuter som jag kört förut och visste att det inte skulle kräva alltför mycket av mig. Jag hade rätt, det onda släppte och jag fick ett härlig pass pilates. Avslutade med 20 minuter stretch.

I pilates finns flera övningar som verkligen är mina akilleslälar. Övningen ovan heter saw och har alltid avslöjat mina svagheter. På bilden ovan ser man tydligt att jag är betydligt mjukare på min högra sida. Men visst kan det också vara lite kul att se hur mycket som ändå hänt sedan 2015.

Spine stretch forward från 2017-2018 och ikväll.

Jag kan helt klart konstatera att jag är rörligare nu som fyrtio+ än som trettio+. Av det drar jag slutsatsen att det aldrig är försent att börja träna rörlighet. Alla kan bli mjukare, behövs bara lite tålamod och lite vilja.

Trillat köttbullar och lite annat smått och gott

Idag hade jag nog kunnat sova länge. Var så trött när klockan ringde, den ringde nämligen när jag sov som bäst. Vältajmat verkligen, i helgen var jag klarvaken tidigt på morgonen. Det är som med barnen. När de är lediga är de morgonpigga och när det är skoldag är de mindre pigga.

Jag har roat mig med att springa intervaller på löpbandet, 25*30 sekunder i olika farter. Det var verkligen hur jobbigt som helst. Intressant det där hur kroppen känns olika från dag till dag. Å andra sidan klev jag av ett nattpass igår så kroppen är säkert eftertrött. Så här glad som bilden ovan visar var jag efter träningspasset.

På eftermiddagen fick det bli en tupplur, hur skönt som helst. Eftermiddagen spenderades i köket. Jag och Rickard har rullat köttbullar till julbordet på julafton. Vi gick även till affären och köpte lite grejer till bland annat knäck. Där fanns det rött glitter som jag vill ha till en grej i köket men för fyrtio spänn fick det vara. Det måste finnas rött glitter billigare någon annanstans.

Nog babblat, nu ska jag krypa ner i sängen så jag orkar upp imorgon. Min lediga dag är till ända och imorgon ska jag jobba igen. Sov gott!

Nissebus och stress och press

Så här i december kommer vissa debatter som ett brev på posten. Det är alltid klagomål på årets julkalender och den nya trenden med Nissebus som sätter press på mammor. När barnen var små hade jag ett gäng måsten:

  • jag ville baka chocolate chip cookies, knäckkakor, lussekatter och pepparkakor.
  • utöver knäcken ville jag också ha kola och ett år gjorde jag rocky roads och polkabräck.
  • till julbordet ville jag absolut ha både jansson och egen inlagd sill.
  • hemgjorda köttbullar och så en egenkokt skinka som sedan skulle griljeras.
  • sen ska vi inte prata om den perfekta ordningen som jag ville ha här hemma.

Men jag insåg att kraven som jag hade på mig själv inte var rimliga. Vi skalade ner rejält. Vad är rimligt att hinna med och vad är viktigast? Mina måsten som jag inte vill strunta i är hemgjorda köttbullar, skinkan vill jag fortfarande griljera själv men den behöver inte vara hemkokt. I godisväg måste jag ha mina knäck, resten är en bonus men inget måste.

Lussekatter och pepparkakor vill jag baka men traditionen kommer vara annorlunda i år då ett av barnen gärna vill äta lussekatter men det är inte viktigt att vara med och baka. Hur ska man göra med traditioner när barnen växer upp och saker och ting inte är lika viktigt längre? Intressant fundering. Så nog om det och åter till det jag började inlägget med.

Vad gäller Nissebus känns det som två läger. Antingen hatar man det för all orimlig press som läggs på mammor eller så älskar man det. Jag är någonstans mitt emellan. Jag tycker att det är ett roligt sätt att göra julen lite mer spännande och glädjefylld. Fantasin får flöda och det känns som ett fint sätt att få fundera tillsammans kring saker och ting. Under förutsättning att man inte bara hittar på bus. Julen 2021 hade vi en Nissedörr och jag beställde färdiga Nissebrev. Då behövde jag inte fundera så mycket utan hade allt serverat. Det var också uppskattat av Ida. Vi fick tillsammans lösa Nissens problem som han ställdes inför varje dag. På det här sättet behöver det verkligen inte vara komplicerat eller ta tid som man tycker att man inte har. Det behöver ju inte heller vara instagramvänliga perfekta arrangemang.

En del anser att Nissebus är en jämställdhetsfälla eftersom det mest är mammor som pysslar. Andra tycker att det blir ytterligare något för mammor att fixa och pyssla med.. Något som ökar kravbilden på hur man ”borde” vara som mamma. Sen har vi sociala medier som skapar stress och press. Men det är viktigt att komma ihåg att det som syns på sociala medier inte ska tas för sanning. Det visar en filtrerad liten del av någons liv som inte speglar verkligheten.

Statsminister för en dag

Läste ett kul inlägg hos Sardellen. I inlägget får man läsa tio punkter hon skulle ändra på om hon var statsminister för en dag. Jag har skrivit liknande inlägg förut men det kan ju vara kul att spåna vidare på temat.

Reglerna är enkla:

Låt oss leka en lek. Leken går till såhär: jag blir statsminister för en dag och måste bestämma 10 grejer som ska hända nu genast. Kom igen nu, tänk snabbt, det finns inte tid att sätta ihop en utredningsgrupp som räknar på vad som är genomförbart, om du inte skyndar dig går jobbet till han i slips och märklig frisyr som står där i hörnet och tråkar ut dom belarusiska fotomodellerna med berättelser om sitt framgångsrika entreprenörersskap. Nu börjar leken.

  1. Införa sextimmars arbetsdag men ändå få ut sin heltidslön. Hur skönt vore det inte att få jobba heltid men slippa jobba åttatimmarspass. Mer luft i schemat och mer tid för fritid.
  2. Alla under 18 och över 65 får åka gratis kollektivtrafik, som ett snabbt steg för att skapa mer jämlikhet och hållbarhet. Ungdomar kan utforska sina städer, och pensionärer får större frihet
  3. En fri skola och med det menar jag en skola som fokuserar på alla elevers olikheter. En skola som inte är anpassad efter normen och där alla passar in. Ingen ska pressas ner i någon förutbestämd mall.
  4. Skapa en dag där skolor, verkstäder och allmänna platser förvandlas till fixarstationer. Här kan folk laga trasiga kläder, möbler, cyklar och prylar istället för att slänga dem. Det är bra för miljön, plånboken och ger en skön ”vi hjälps åt”-känsla i samhället.
  5. Alla som jobbar heltid får möjlighet att jobba en dag i månaden med valfritt volontärarbete – utan att lönen påverkas. Företagen får i gengäld en ”solidaritetsbonus” från staten. En win-win där samhället stärks och medmänsklighet får plats i kalendern
  6. Vad sägs om en satsning där skolbarn och ungdomar träffar äldre generationer för att lära sig om livet förr, praktiska färdigheter (som att sy eller baka) eller bara höra roliga historier. Jag tänker ofta att det som våra äldre har att dela med sig av ofta glöms bort. Livserfarenhet och kunskap
  7. Alla får en summa pengar (typ 500 kr) som bara kan användas för kulturupplevelser: konserter, teater, museer, böcker eller biobesök. Ett sätt att både stödja kulturen och inspirera folk att upptäcka något nytt.
  8. Klockan 11:00 varje dag blir det en 10-minuters paus där hela Sverige uppmuntras att bara… pausa. Djupa andetag, sträck på kroppen eller lyssna på lite lugn musik. En symbolisk och praktisk handling för att motverka stress.
  9. Varje kommun samlar invånare för att plantera träd i sitt närområde. Det blir en folkfest, en investering i framtiden och ett sätt att involvera alla i klimatarbetet. Bonus: man kan få döpa ”sitt träd”.
  10. Gratis utbildning i livsviktiga praktiska färdigheter. Under dagen erbjuds kortkurser i ekonomi (typ budgetering), matlagning på en liten peng, första hjälpen och vardaglig konflikthantering. Saker alla kan ha nytta av men få får lära sig i skolan.

Mer mRNA till folket…..

Jag läste hos Det goda samhället om ytterligare satsningar på mRNA-teknologi. Ska det verkligen vara lösningen på allt? Jag förblir skeptisk till mRNA:s företräfflighet, och min ståndpunkt som etablerades under pandemin har snarare blivit starkare med tiden.

Istället för att fokusera på vaccin mot exempelvis vinterkräksjuka, anser jag att en bättre och mer hälsosam väg vore att satsa på grundläggande folkhälsa – bra mat och rent vatten till de barn som drabbas. Om man saknar dessa grundläggande förutsättningar, vad spelar då ett vaccin för roll? Bra näring och rent vatten kan varken patenteras eller generera samma ekonomiska vinster som ett vaccin, och det är kanske just därför fokus hamnar på den senare lösningen. Personligen hoppas jag att vaccinet mot vinterkräksjukan stannar på försöksstadiet.

Det jag tycker är sorgligt är att vårt eget immunförsvar tycks ha degraderats till närmast ingenting. Gammal kunskap säger oss att immunförsvaret behöver utsättas för vissa utmaningar för att hålla sig starkt och alert – att få ”lite skit” att jobba med, helt enkelt. Om vi går mot en framtid där vi försöker vaccinera bort allting, riskerar vi att förlora den förmågan. Vad det kommer att innebära för kommande generationer återstår att se.

PS: Jag är inte emot det allmänna vaccinationsprogrammet och stödjer vaccinationer mot stabila virus som polio och kikhosta. Problemet uppstår när vi försöker vaccinera bort sjukdomar där virus ständigt muterar. Där har vi en betydligt större utmaning. DS.

En önskan för 2025

Inför året 2024 vågade jag inte ha några förhoppningar. På grund av alla skador vågade jag inte sätta upp några mål för min träning. Vilka mål hade varit rimliga? Jag var så rädd för att bli besviken att jag faktiskt inte vågade hoppas på något alls eller ha några mål. Det minsta kändes för stort och för jobbigt. Tänk om jag återigen skulle drabbas av någon skada? Ja du har ju, det var deppigt värre där i början av året.

Men jag kämpade på med mina träningspass, trots alla negativa tankar för jag ville ju få döma fotboll och jag ville orka springa på matcherna. Orkar man inte fysiskt så orkar man inte psykiskt heller. Men det var slitsamt att träna. Det gjorde ont i höfterna och ländryggen ska vi inte prata om. Jag visste att något som skulle kunna hjälpa var att bygga rörlighet och styrka i just bäcken och höfter. Eftersom det inte hittades några fel på röntgen som jag fick göra drog jag slutsatsen att det måste vara muskulärt. Men när allt gör ont är det svårt att motivera sig.

Så i höstas fick jag tipset att testa yinyoga. Du vet min inställning till yoga men jag valde att gå emot mina principer och faktiskt testa. Jag hittade en kanal på youtube där jag gillade instruktören, inte en massa onödigt pladder och inte så mycket yogafilosofi inbakat. Vissa av klasserna innehåller ingen yogafilosofi alls och det är dom jag gillar bäst. Minns du att jag var med på ett liveevent i höstas? Det var via yogaplattformen yogobe men instruktören där tappade mig direkt. För mycket pladder och för mycket flum, det klarar jag inte av. Om jag ska kunna slappna av i positionerna och få ut något av det hela så måste det vara tyst omkring mig och även instruktören måste vara tyst förutom när hon ger förslag på modifieringar och när hon vill att man ska tänka på något särskilt med andningen. Tex i en twist att man andas mot motsvarande sida. De guidade meditationerna som är inbakat i slutet klarar jag inte av, då stänger jag av.

Så jag har alltså tränat yinyoga varje dag i nio veckor, minst trettio minuter. Det har verkligen gjort underverk för min kropp. Jag har fortfarande ont men inte alls på samma sätt och inte lika ofta. Jag är rörligare i vardagen och att böja mig ner på jobbet är inget problem längre. Jag klarar fortfarande inte av för mycket flum, jag vill stretcha, andas och slappna av. Det andra är inte det viktiga.

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex veckor) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå i in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.

Tredje advent

Tredje advent är snart till ända. Rickard har sovit efter ett nattpass och jag har roat mig med att titta på julfilmer. Barnen har roat sig på sitt håll. Dagens cravings har varit både julmust och skumtomtar. Stoppade i mig några skumtomtar i eftermiddags. Kan man någonsin tröttna på skumtomtar? Jag kan inte, vill smaska i mig ett gäng varje dag. Ett år gjorde jag skumtomtepannacotta till nyårsdessert. Det är så enkelt, bara ta en kastrull och häll i grädde, klipp tomtar i bitar och låt koka på svag värme tills tomtarna smält. Tar en hel evighet om man inte klipper tomtarna i bitar. Du behöver ingen gelatin, det som är i skumtomtarna räcker gott och väl. När alla tomtar smält, häll upp i serveringsglas och kyl ner.

Ikväll har jag tränat 45 minuter på crosstrainern, eller tränat och tränat, ser det mer som aktiv vila. Lite flås fick jag upp och benen fick röra på sig. Till kvällsmat åt vi ett litet minijulbord. Inte klokt vad mätt man blir direkt. Gissar på att det är grädden i omeletten som gör grejen.

Söndagslistan vecka 50

Det är tredje advent idag och bara två veckor kvar på året 2024. Jag håller på och gör en sammanfattning av året. Det kommer bli ett långt inlägg så kommer kanske behöva dela upp inlägget i två delar. Samtidigt vill jag ha allt på samma ställe. Risken finns dock att ingen orkar läsa. Å andra sidan är det ju för min skull.

Känsla: Det mest frustrerande den här veckan är att jag inte sover på morgnarna när jag har chansen. Men det är väl bara att gilla läget. Annars är jag väldigt glad över veckan som gått. Bra träning, trevligt med sångstund på Rickards jobb och så blev det en väldigt bra avslutning på veckorna med utbildning för kollegorna.

Väder: Jag längtar efter riktig vinter. Det här av och på-vädret med minus och plusgrader om vartannat är inte så kul.

Min träning: Jag har fortsatt med min stretch varje dag. Tycker det varit svårt att slappna av i stretchen. Inte rent fysiskt men tankarna springer iväg. Det är verkligen en sak att träna på. Att låta tankarna komma och gå som de vill men bara låta tankarna passera förbi. Annars är jag jättenöjd med mängden träning som jag fått till. Fyra pass med fokus på det jag verkligen behöver som mest. Jag är hur nöjd som helst. Hela jag lever upp på något sätt när jag känner att träningen fungerar. Det har varit tuffa år med mycket problem med skador och en fysisk form som inte har varit där jag önskat.

  • Måndag: ett HIIT-pass från youtube med fokus på flås, styrka och explosivitet. Stretchade i trettio minuter.
  • Tisdag: 5*400 meter. Jag hade tänkt springa fler intervaller men fick ont i magen. Gick en kilometer i uppförsbacke på löpbandet för att får mer muskelstyrka.
  • Onsdag: Vila
  • Torsdag. 3*500 meter + mitt vanliga styrke- och explosivitetsträning.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Jag sprang på fotbollsplan och fick till riktigt bra snabbhetsträning. Tänk att jag kan motivera mig till att springa den typen av pass själv och dessutom få till det riktigt bra. På eftermiddagen så gick jag och Rickard ut på en promenad i skogen.
  • Söndag: I skrivande stund planerar jag nog för vilodag men vi får se.

Mina positiva från veckan:

  • Vi är nu klara med utbildningen i hjärt-lungräddning. Det har varit fantastiskt kul att få instruera och skådespela i de olika scenarios som vi skapat. En av oss instruktörer har spelat patient för att göra det lite mer verklighetstroget. Kan vara nog så svårt att ta hand om en docka. Hur som helst har det varit riktigt roligt.
  • Det var väldigt trevligt att hänga med kollegorna på onsdagens julmiddag. God mat och mycket prat och skratt.
  • Det var så fint att sjunga på Rickards jobb. Det är så uppskattat och därför är det så roligt att få fortsätta.
  • Jag är så nöjd med veckans träning. Jag är inne i ett flow och är livrädd att jag ska dra på mig någon sjukdom nu när det flyter på så bra. Försöker att inte tänka på det just nu.

Bilder från veckan: