Kategori: Träning

Det finns inga ursäkter

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har länge någonstans känt att jag inte köper ”jag har inte tid att träna”-ursäkten. Det finns alltid tid att träna, frågan är vad man väljer att prioritera. Med det sagt så… Vet du vad jag gjorde idag medan jag lagade mat? Nej så klart inte men det ska jag berätta.

Jag letade upp ett träningsprogram på youtube som jag körde i förra veckan. (Nämligen det här:) Så undder tiden som pastavattnet kokade upp och köttfärssåsen puttrade så gjorde jag ett gäng övningar. På ett enkelt sätt och utan att anstränga mig (nåja…..) så fick jag upp flås och puls. Hur bra som helst. Om du vill ha videobevis 😛 så hittar du det på instagram @hannafialotta

 
 

Planerar höstens klasser

Publicerad den av Hannas krypin
Vet inte om jag skrivit det, tror inte det, men en av måndagstiderna är bortplockade här där jag bor och har mina core fusionpass. Jag och ordförande i styrelsen beslutade då att min core fusion ska hottas upp med gympa för att passa de deltagarna också. Så idag har jag suttit med youtube för att hitta inspiration. Jag har hittat en bra stomme och bra modifieringar till alla övningar. Det kommer bli en kombo av cardio, styrka och rörlighet. Nu är bara frågan om det ska fortsätta heta core fusion eller om jag ska hitta på något svenskt namn. Det ska vara ett namn som lockar dit deltagarna och samtidigt inte vara ett för ”modernt” namn så människor inte vågar komma till passet och testa. Det som är kvar nu är att fixa spellistan och tajma den perfekt med övningarna. Och att jag lyckas koordinera på ett bra sätt. Men jag har inte valt de svåraste övningarna så det ska nog lösa sig bra.
Yes, jag blandar svenska och engelska, hehe. På vissa övningar finns det inga bra svenska namn tycker jag.

Damma av en utmaning kanske?

Publicerad den av Hannas krypin
Det är några år sedan som jag utmanade mig själv: springa milen på 45 minuter och fem kilometer på 20 minuter. Som med mycket annat så rann det ut i sanden. Men, den här utmaningen skulle slå två flugor i en smäll: bli starkare och snabbare löpare samtidigt som jag får bättre kondition till matcherna. Det är lätt att stirra sig blind på att träna inför löptestet och vara nervös inför det men om sanningen ska fram så är löptestet lätt i jämförelse med att springa på fotbollsplan i 2*45och döma herrar. Men jag är motiverad till att träna och att träna tufft. Jag måste också om jag ska ha någon chans att ta kliv upp i domarkarriären. Någonstans känner jag att jag inte vill ge upp innan jag verkligen gett allt. Och då menar jag verkligen allt.
Så jag hoppas på att du vill hänga med mig på min nya utmaning. Jag fick precis mailet med mitt träningsschema från Rickard så nästa vecka kör jag igång. Den här veckan har jag fyra matcher (en var igår kväll) så det blir tufft att klämma in annan träning också. Men vi får se hur det känns i kroppen. Du hänger med va?
 

Ett riktigt jobbigt intervallpass

Publicerad den av Hannas krypin
Idag var det dags för löpning igen. Jag och Rickard åkte bort till banan och medan han konade upp banan började jag med uppvärmingen. Imorse vaknade jag med hemsk träningsvärk i både biceps och triceps och bröstmuskulaturen. Behöver jag säga att det kändes hemskt att försöka komma igång. Jag tog ett extra varv i gång där jag också gjorde lite armövningar för att försöka få bort den värsta träningsvärken. 
Jag tycker inte att det är roligt att springa längre sa jag till Rickard. Den känslan hade jag men till slut kom jag igång iallafall. Dagen till ära hade Rickard hittat på ett nytt pass i form av en stege. Fem hundra meter uppbyggt så här:
50 meter
100 meter
150 meter
200 meter
Mellan varje intervall fick jag vila 15 sekunder och när jag gjort en stege fick jag en setvila på två minuter. Första setet började med kortaste först och sedan längre för varje gång. Den andra stegen gjordes tvärtom, dvs började med den längsta först och sedan springa kortare för varje intervall.  Alltså efter första intervallen var jag helt slut och färdig att ge upp. ”Jag är inte på den här nivån” gnällde jag till Rickard. Men att ge upp finns egentligen inte på kartan. Bit ihop bara, vad gör jag på en match liksom. Blir jag trött där kan jag ju inte bara gå och sätta mig i mittcirkeln utan det är ju bara att jobba vidare. Totalt sprang jag fyra intervaller. Tiderna är note-to-self.
Första intervallen: 4,12 min/km
Andra intervallen: 4,05 min/km
Tredje intervallen: 4,03 min/km
Fjärde intervallen: 3,58 min/km
Jag kan också konstatera ett faktum som jag egentligen vetat om länge. Jag behöver längre uppvärmning än vad jag oftast tar mig tiden till. Uppvärmning är det värsta jag vet fast jag vet att jag verkligen behöver en bra uppvärmning.
Det här är ett sådant där pass som jag aldrig skulle klarat av att springa själv. Hur bra musik jag än har i lurarna så hade den aldrig räckt till. Tack vare peppen från Rickard så orkade jag springa alla intervaller. Grymt nöjd nu när jag sitter här vid köksbordet och skriver det här inlägget.

Dagens träningspass

Publicerad den av Hannas krypin
Idag åkte jag, Rickard och Marcus till Linköpings jobbigaste löparspår, nämligen Hackefors för att jogga några kilometer. Jag skapade en ny spellista när vi var på Gotland som jag hade i lurarna. En sån där lista med musik som jag blir glad av. I typ ett år har jag lyssnat på Avicii när jag tränar men har tröttnat lite nu och behövde lite ny energi.
Men åter till passet. Det var på tunga ben som jag sprang idag och jag kände även att jag fått små muskelbristningar i vänster ben efter passet igår. Det var tyvärr alldeles för dålig uppvärmning för det vi gjorde igår. Men jag ska inte hänga läpp, såna här bristningar får jag mellan varven och jag vet att de brukar läka ut snabbt. Jag joggade igenom mina 6,4 kilometer och gissa irritationen när jag flög som en vante på en sten. Skrapade upp benet lite grann men det var bara att springa vidare. Nu när jag sprungit färdigt är jag nöjd med mitt pass men jag var riktigt sur och irriterad. Kände mig så otränad. Vet dock att svackor kommer så håller jag i kommer det snart vända.
 
 
 
 

Träning och god middag

Publicerad den av Hannas krypin
Igår åkte jag och Rickard iväg för att köra en timme spinning med Sofia och hennes sambo. Jag kände redan under första minuterna att jag kommer få rejält ont i rumpan. Och mycket riktigt, det känns idag, haha. Det var alldeles för länge sedan som jag var med på ett pass. Vi körde 3 set med 70 sekunders intensivt jobb, vila 20 sekunder*tre set med lång vila mellan seten. Bra pass!
Efter passet möttes vi upp på Mervah, en libanesisk restaurang här i stan. Jag beställde in kycklingen med grillade grönsaker och Sofia tog laxen. Killarna tog hamburgaren med nötkorv och halloumi i. Nästa gång får det nog bli hamburgaren. Tjuvsmakade lite och det var så gott. Kyckligen var verkligen god den med. Efter middagen följde vi med hem till Sofia och Niklas en stund. De har precis renoverat klart sin lägenhet och det var så fint! Det blev en riktigt trevli kväll!
 

Frustration

Publicerad den av Hannas krypin
Jag sprang löptest i vintras och några dagar senare blev jag sjuk. När jag var frisk från sjukdomen körde jag direkt igång med keto. Så träningsmässigt har det här året varit jobbigt och nästan varje pass har känts som  att jobba i uppförsbacke. Jag har dock inte hållt strikt keto sedan i vintras (mer om det i ett annat inlägg, blir för mycket att skriva om det med här). Idag är en sån här dag när det känns som att kroppen jobbar mot vad huvudet vill.  Jag kom på x antal anledningar till att inte ge mig ut. Till slut hade jag inga ursäkter kvar och jag gav mig ut i skogen och sprang några kilometer. Det var på tunga ben. Jag vet att det finns logiska förklaringar till mina tunga ben:
– lopp i måndags som jag dessutom sprang mer eller mindre illamående hela vägen. 
– sömnbrist fortfarande även om den börjar minska.
– sen funderar jag över hur mycket koffeinet faktiskt påverkar kroppen. Idag var första gången som jag kör ett pass utan koffein i kroppen. 
Det finns bara en väg och det är framåt. Jag vet att jag ska vara nöjd med mitt pass. Jag sprang ju några kilometer precis som jag tänkt mig. Alla pass som blir av är bra pass även om det kanske inte blir som man tänkt sig från början. Hade benen vunnit så hade jag gått hem och det gjorde jag inte!
Men jag upptäckte att klockan har blivit knäpp. Jag sprang 4 kilometer vilket var alldeles lagom med tanke på dagens form. 
 
 

En onsdag dagen innan semester

Publicerad den av Hannas krypin
Alltså igår var jag så galet trött. När jag kom hem från jobbet så satte jag mig i soffan och där rörde jag mig inte från förrän det var dags att gå til affären för att handla lite kvällsmat. På grund av min extrema trötthet gick jag och la mig redan halv åtta. Somnade efter en stund. Hade tänkt att gå upp tidigt imorse och träna men när klockan ringde kände jag att det inte alls var läge för det. Låg kvar länge ända tills jag var tvungen att kliva upp för att hinna till jobbet. Lite piggare var jag idag men det blev soffmys ändå. En stund iallafall. Boken ”en andra chans” kom äntligen igår och jag började läsa och när jag kom hem från jobbet idag satte jag mig också och läste.
Efter mycket pepp och uppmuntran av mig själv så tog jag mig till slut upp för att springa. Jag velade länge om vad jag egentligen skulle springa. Åka till stan och springa på bana eller kanske ett spår någonstans. Till slut blev det mina intervaller i varierande fart- Tänkte mig femton intervaller men väl igång blev det femton till och typish 10 kilometer i intervallform. Fattar inte var jag får energin i från.   
Det enda jag ville äta till kvällsmat var smörstekt vitkål och falukorv. Halvt keto iallafall. Just nu kär jag en blandning av keto, strikt lchf och vanlig kost. Men som helhet är det mer keto än husmanskost. Känns som en bra blandning just nu. Tänkte skriva mer om mina tankar kring keto när jag får semester.
Efter maten tog jag och Rickard en härlig kvällspromenad. Det var så tungt att gå då de lagt på nytt grus. Inget som mina trötta ben gillade direkt men det kändes skönt för kropp och knopp väl hemma. Nu jobbar jag bara imorgon kväll och sedan går jag på semester. Som jag längtar!

Ibland förvånar jag mig själv

Publicerad den av Hannas krypin
Idag har jag haft en riktigt slapp måndag. Legat i soffan mer eller mindre hela dagen och läst min bok. (Den lilla bokhandeln runt hörnet, kommer recension på den med i veckan). Jag hade dock planerat att träna så vid halv fem fick jag allt slita mig från boken. Alex och Ida följde med och så sprang vi i parkourparken. Finns en löparbana där som går som en åtta. Smidigt värre att barnen kunde leka medan vi andra sprang. Alex tränade han med, han och Rickard körde fyrahundringar som gick hur bra som helst.
Jag var helt slut och i bilen dit satt jag nästan och somnade. Funderade helt ärligt på hur min kropp skulle vilja springa men jag vet ju hur pigg jag blir av att träna så jag värmde upp med Rickard och Alex. Kroppen var med på tåget och efter uppvärmningen var det dags att köra supertusingar. För dig som inte vet vad det är så delar man upp en 1000 meters intervall i fyra delar:
100 meter och 100 meter vila
200 meter och 100 meter vila
300 meter och 100 meter vila
400 meter och 100 meter vila.
Varje intervall ska gå i samma fart. Jag tänkte springa på tiden 27 sekunder per 100 meter. Som alltid springer jag dock snabbare och tiderna varierade mellan 4,06min/km och 4,30min/km. Supertusingar är ett bra sätt att springa 1000 meter och då kunna springa snabbare än vad man annars skulle kunna göra om man springer 1000 meter i ett svep. Ikväll sprang jag 5*1000 meter, efter varje tusing körde jag en setvila där jag gick 200 meter. Bra pass och precis som jag misstänkte blev jag pigg! 
 

När plan A inte funkar får man ta till plan B

Publicerad den av Hannas krypin
Jag ställde mig på löpbandet för att springa en femma. Efter två kilometer känner jag dock att jag måste bryta då jag har ont i mitt högra knä. Så vad tog jag då til. Testade att köra några övningar som tränar explosivitet och det fungerade. Drog på en tabatalåt på spotify och körde tre varv. Varannan intervall ben och varannan styrka för armarna.
Innan passet kände jag mig låg, trött och allmänt blaha men jag lät inte den känslan styra utan körde igång ändå. Och hur känner jag mig nu då? Pigg, glad och full med endorfiner. Underbart ju!
Glad över att jag hittade ett alternativt sätt att träna istället för att strunta i det när jag inte kunde göra det jag tänkt mig från början.
För så är det ju, att även om man har ont på ett ställe så kan man fortfarande träna det som inte gör ont. Att strunta i träningen helt bara för att man har ont är sällan en bra idé. Tvärtom kan inaktivitet göra att man får mer ont för muskler som inte får röra sig gör ont och blir stela. (Om man inte har någon kronisk sjukdom förstås, jag utgår från den friska kroppen i mitt inlägg).