Jag kan nog verka hård men egentligen är jag en riktig mjukis som lätt tar åt mig av saker och som har nära till tårar. Däremot har jag inga problem att stå för det jag tycker och också våga vara öppen med det. När det handlar om saker som jag verkligen tror på är jag säkerligen inte så mjuk. Inte så att jag slänger det i ansiktet på folk men om det kommer upp till diskussion så är jag inte den som backar. Det är för det mesta en bra egenskap.
Vilka är dina största utmaningar?
Igår skrev jag om min hälsoresa för 2023 ur ett träningsperspektiv. Nu tänkte jag skriva om mina mer personliga tankar kring året. En av mina största utmaningar är helt klart att tänka snälla tankar om mig själv. Att våga lita på att det jag kan och det jag gör är bra nog. Försöker ofta tänka att jag inte behöver bekräftelse från andra för att veta att det jag gör är bra. Huvudsaken måste ju ändå vara hur det känns i maggropen.
De grejer som jag kan få för mig att kritisera mig själv för skulle jag aldrig drömma om att kritisera någon annan för. Om någon gör något mindre bra så säger jag alltid att det är lugnt och att det inte gör något. Så vill jag tänka kring mig själv också. Ge mig själv en klapp på axeln istället för hårda ord. För sanningen är att det finns ingen som är så dum mot mig som jag själv kan få för mig att vara. Men en annan sanning är att andra också gör fel. Det finns ingen som är perfekt.
Så det jag kommer fram till efter den här långa utläggningen är att:
- fortsätta våga stå upp för det jag som jag tror på och det som jag känner i maggropen är det rätta.
- fortsätta jobba på att vara min egen bästa vän. Vara lika snäll och peppande mot mig själv som jag är mot andra.
- vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra – ett ledord som jag använt mig av i flera år men som aldrig går ur tiden. Det är lika relevant idag som första gången jag hörde det.
