Uppskattad sång och dagens träningspass

Det var en sådan fin sångstund idag på Rickards jobb. Det är så mysigt att få sjunga och se tanterna sjunga med. Jag var bekymrad över om rösten skulle hålla men som vanligt så oroade jag mig i onödan. Jag hade min nya fina julklänning på mig och vi var båda matchande i rött. Efter vi sjungit tillsammans så satt vi ner med de boende och fikade. Det var så trevligt!

När vi kom hem så åkte Rickard vidare på styrelsemöte och jag ställde mig på löpbandet. Tänkte det att om jag tränar idag så kan jag vila imorgon. Det var på tunga betongben jag värmde upp så efter åtta minuter och en kilometer bestämde jag mig för att köra ett riktigt styrke- och explosivitetspass. Jag behöver bli starkare så det känns som ett riktigt bra val. Passet såg ut så här:

Jag kommer garanterat ha träningsvärk i magen imorgon och i baksida lår. Så här hård styrka var det länge sedan som jag körde. Det kommer kännas gött att få vila imorgon med gott samvete.

Inferno

Efter jobbet igår så ställde jag mig på crosstrainern, samtidigt tittade vi på den nya Beckfilmen som heter Beck – inferno. Den var riktigt bra, tycker det är en av de bästa nya filmerna om Beck som gjorts. Josef hamnar riktigt i blåsvädret när han ska försöka komma ur en knipa. Mer tänker jag inte säga för jag vill såklart inte spoila något. Det blev ett långpass på crosstrainern. I vanliga fall brukar jag köra något kort och effektivt men inte igår. Totalt blev det 21 kilometer och 50 minuter i tid. Det kändes skapligt mestadels men ibland högg det till i höfterna så jag fick hela tiden tänka efter hur jag trampade för att inte få ont. Längtar efter den dagen när jag är smärtfri.

Idag har jag:

  • läst på mina anteckningar.
  • sett alldeles för många julfilmer…..
  • stressat över allt som jag tycker att jag inte lärt mig än.
  • plockat bort all litteratur som jag inte tänker läsa mer i.
  • funderat mer kring examensarbetet men jag får inga nya tankar.
  • sprungit backintervaller och stretchat.

Stel och svag men löpningen gick bra

När jag kom hem från jobbet så satte jag mig i soffan och vilade en stund. Därefter testade jag min teori direkt. Jag sprang ett pass på löpbandet. Dagens intervaller ser du ovan. Det gjorde inget ont alls under passet men när jag stod och lagade mat så kom smärtan som ett brev på posten. Efter kvällsmat och nattning av barn letade jag upp en klass på pilatesanytime med fokus på höfter och bäckenet. Jag avslutade med att göra några höftlyft och stretcha 10 minuter med fokus på löparmusklerna. Det gjorde ont hela tiden och så kände jag mig svagast i stan. Imorgon ställer jag klockan för att stretcha igenom kroppen innan jag åker till jobbet. När jag nu ska börja med min pilates igen så kommer jag få börja på nybörjarnivå. Jag har tappat så mycket muskler under hösten. Jag tröstar mig med att det som jag en gång haft kommer såklart komma tillbaka när jag får en bra rutin och variation.

Fem en fredag vecka 47: Tacksam

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt mig med studierna så det måste jag verkligen ta tag i idag istället. Min bror kom hit en sväng och då blev det definitivt svårt med fokus men väldigt trevligt också såklart. Jag tog även ett träningspass på crosstrainern. Det fick bli tabataintervaller, 20 sekunder sprint och 10 sekunder vila. Detta upprepades 24 gånger. Sedan avslutade jag passet med att få till lite explosivitet. Tog fram hopprepet och körde några intervaller. Jag tyckte att jag tog det lugnt men det känns ändå i vaderna idag. Passar väldigt bra med vila då.

  1. Vad är något du tar för givet men är tacksam för? Att få vakna på morgonen och att vi är friska.
  2. Vilken tradition under årets högtider betyder mest för dig? Baka lussebullar och pepparkakor med barnen och pynta granen,
  3. Vilken upplevelse under det gångna året uppskattar du mest? All tid tillsammans med familjen. Särskilt de perioder när vi varit alla fem.
  4. Vilken utmaning under året är du glad att du tog dig an? Att vara samordnare på mitt jobb men också att jag inte gett upp med skolan utan kämpat på.
  5. Vad är du mest tacksam för i år? Helt klart min familj.

Tunga betongben…..

Idag har jag gjort allt jag planerat att göra, jag har gått igenom kapitlen som jag skrev om i morse och jag har tränat. På förmiddagen var det så vackert väder så jag tog min löprunda i skogen. Jag är glad över att jag fått till tre löppass den här veckan men oj så slitigt det är. Spåret i skogen har visserligen alltid varit slitigt men efter det här året med skador och smärta så är formen nere i skosulorna. Brukar alltid säga att jag behöver fart men nu behövs uthålligheten också. Dagens pass blev en kombo av att jogga, springa intervaller mellan stolparna och riva av några backintervaller i en kort men brant backe. Så blev det ett gäng fotopauser också. Jag kunde inte låta bli när det var så vackert. Det är kanske också en anledning till att det var så tungt. Alla pauser gjorde att jag fick börja om.

Årets första snö

Ser du snöflingorna? Knappt va? Så mysigt att vi fått årets första snöfall. Varje år så drömmer jag om en riktigt vit vinter och varje år mer eller mindre blir det slask och blask men jag slutar aldrig att hoppas. Vinterdäcken har vi varit lite sega med att få på men imorgon är jag ledig så då får bilen också stå.

Idag har jag olika anledningar känt mig sur och lättretad. Ännu mer sur blev jag av ett samtal som jag hade med vården. Men efter att jag gnällt av mig hemma kändes det mycket bättre.

Jag har sprungit en runda på löpbandet, det fick bli snabbt och effektivt: värmde upp en kilometer, sedan sprang jag två kilometer så snabbt jag orkade och avslutade med en kilometer gång. Dagens form är långt från var jag varit men nu har jag gjort det värsta: kommit igång igen. Nu ska jag bara få vara hel så jag når dit jag vill. Träningen gjorde mig pigg iallafall så tänkte smida medan järnet är varmt: gå igenom kapitlet kring kirurgisk akutsjukvård.

Dags att börja om igen

Efter jobbet igår så satte jag mig i soffan och betade av den sista föreläsningen. Jag har roat mig med att gå igenom alla föreläsningarna och antecknat det jag tycker känns viktigast att komma ihåg och igår blev jag klar med den sista. Fokus nu blir att gå igenom alla anteckningar. Lite drygt tre veckor kvar till tenta. Än finns det tid att bli ännu säkrare på det teoretiska.

När jag pluggat en stund så var det återigen dags att börja om med min löpning. För hundrade gången känns det som. Vill så gärna få flyt i min träning och framförallt att få hålla utan en massa skador som kommer i vägen. Jag ställde mig på löpbandet med syfte att lufsa några kilometer. Det var jobbigt från början till slut men jag är såklart glad efteråt att jag bet ihop fast jag helst ville kliva av efter en minut. Att ge upp bara för att det känns motigt kommer inte ta mig dit jag vill. Så jag gör som alltid: biter ihop. Det kommer vända och jag kommer få bra flås igen. Men det kräver en del och det är alltid jobbigast att börja. Nu ska jag bara hålla i och hålla. 😀

Svar på tal eller inte…..

Nu dricker inte jag kaffe men visst är den här bilden lite rolig. Det är väl lite sån jag blir när jag inte får min nocco….

Jag får lära mig så mycket under utbildningen. Känner verkligen att jag växer mer och mer för varje dag i min roll som undersköterska. Idag har vi pratat om kirurgisk omvårdnad och så har vi pratat intubation och hur man hanterar material sterilt. Jag råkade intubera magsäcken på ”patienten”. Det är tur att det är läkare som intuberar patienterna och inte jag som undersköterska. Men däremot så är det undersköterskan som assisterar läkaren. Sjuksköterskan har ansvar för läkemedlen. Det tycker jag är roligt att vi får göra så mycket.

Ikväll ställde jag mig på löpbandet och gissa vad. Det gick alldeles utmärkt att jogga fem kilometer utan att jag fick ont. Jag är så glad över det! Avslutade med ett gäng stretchövningar. Att jogga lugnt ger mig inte bättre flås men det låter mig iallafall slippa att tappa ännu mer av min form. Jag bibehåller det jag har och det är bra.

Från skola och träning till något helt annat. Jag fick en kommentar häromdagen som jag inte riktigt vet hur jag ska bemöta. Såklart vill jag ge svar på tal men jag brukar försöka att inte göra det. Inte initialt iallafall, då biter jag ihop. Kommentaren ligger bland mina ickegodkända kommentarer och där kommer den nog få vara kvar. Det kanske slutar med att jag raderar den istället. Ibland är det nästan bättre att inte bemöta utan bara att vara tyst och låta det vara.

Jag tar en dagens, tack!

I morse råkade jag stänga av klockan igen, vaknade en halvtimme innan jag behövde åka. Det var helt fel dag att komma sent då vi skulle börja dagen med brandutbildning och taxibilar väntade på att ta oss till platsen för utbildning. Men jag var på plats med två minuter tillgodo… Lite stressad var jag dock när vi fastnade vid ett trafikljus….. Brandutbildningen var bra och givande. Men jag gjorde fel när jag skulle dra ur sprinten på brandsläckaren. Perfekt tillfälle att göra fel när det bara är övning.

Efter lunch hade vi gipsning på schemat. Det var hur kul som helst att få gipsa på varandra. Fick höra av läraren att vi var väldigt duktiga. Jag fick gipsa en handledsfraktur och lägga ett gips på en tumme som var bruten. Fast inte på riktigt såklart, det kräver en hel del träning och utbildning innan man får gipsa på riktiga frakturer. Tycker dock att det är lite kul att det är undersköterskor som gipsar. Råkade kladda lite när jag la gipset på handleden men jag fick godkänt av läraren.

Ikväll försökte jag hitta ursäkter till att inte träna och konstaterade att inte fanns några. Det är bara att ta tag i det liksom. Ville springa intervaller men väl på löpbandet gjorde det ont. Lyckades ändå springa 10*30 sekunder långt från mina forna farter men jag fick avbryta just intervall-löpandet då det gjorde alldeles för ont. Men jag fick till slut till 6 kilometer löpning och 1 kilometer gång. Det är det längsta löppasset i höst. Efter löpningen försökte jag styrketräna lite men det gick verkligen inte. Det blir mycket trial and error just nu. Funderar på om det bästa är att köra löpning och styrka var för sig, alltså på olika dagar.