Hälsa och träningsglädje
Jag har startat träningsveckan med att köra mitt styrke- och konditionspass. Jag värmde upp i tio minuter på löpbandet och sedan blev det blev 6 set med fem olika övningar:
Den här gången tog jag verkligen ut mig, jag var helt slut när jag började närma mig slutet. Känns skönt att kunna sätta check på veckans tuffaste pass.
Godmorgon!
Det är måndag idag och jag sitter här vid datorn och längtar tillbaka till sängen. Känns inte som att jag vaknat riktigt. Ska käka något och när barnen gått till skolan är det dags för mig att krypa ner i sängen igen. Jag har tre jobbnätter framför mig så det är viktigt att sova några timmar inför så jag orkar. I eftermiddag behöver jag läsa igenom mina anteckningar. Tiden har gått fort och nu är det bara en vecka kvar till tentan.
I helgen har jag fått rå om min förstfödda, fick veta två dagar innan att han skulle komma hem. Jag blev så glad! Så i fredags åkte vi till Ni Hao och käkade kinamat. Så gott ju! I lördags grillade vi, det var svinkallt att stå och grilla men det blev också väldigt gott. Jag gjorde en sallad på köttet som blev kvar och gjorde matlåda av. Igår åkte vi till barnens farmor och fikade en stund. Hon har fått de ljuvligaste kattungarna och den lilla gobiten som sitter i mitt knä vill jag verkligen ha. Men vi kan inte katt på grund av lite olika anledningar. Men man kan ju alltid drömma. Det blev väldigt tomt och tyst i hans rum när jag kom hem efter att ha skjutsat honom till tåget.
Känsla: Jag har varit så irriterad de senaste två veckorna. Varför kan jag såklart inte gå in på här, det är lite för personligt. Men det är inget med mig, Rickard eller barnen.
Väder: Soliga dagar men iskall vind och så minusgrader på nätterna. Jag vill ha riktig värme men samtidigt är väl det här av och på-vädret typiskt
Träning: Jag startade veckan starkt med att köra mitt pass med fokus på styrka och explosivitet. Det är så pass viktigt för mig så jag blir alltid så glad när jag får till det. I onsdags sprang jag intervaller på löpbandet och i torsdags blev det en timme pilates med Linnea ute i trädgården. Igår dömde jag en fotbollsmatch och på kvällen sprang jag fem kilometer. När ska jag få in att min ”dåliga” form sitter i huvudet? En otränad person kan inte döma en fotbollsmatch och sedan några timmar senare springa fem kilometer……
Saker jag lätt glömmer:
Mina positiva från veckan:
Veckans låt:
Sjukaste jag läst: Redan 2007 så kom RFSU:s bok ”snippor och snoppar” ut. Det är en bok som ska belysa barns sexualitet. I boken får man läsa om förskolan Gunghästen där barnen klär av sig nakna och lyssnar på varandras kroppar och könsorgan med stetoskop. Varför är det viktigt för vuxna att barnen utforskar sexualitet? Är det barnen som bett om det eller är det de vuxna som tycker att de borde? Frågorna är många och svaren få. På RFSU är boken nedtagen.
Bilder från veckan: Ja, vad ska man säga, temat är verkligen vårblommor. Älskar den här tiden när det börjar grönska och det är så vackert ute!
Några av veckans inlägg:
Veckans tips: Det får bli veckans avsnitt i podden sekter. Den här veckan handlar det om yoga bland annat.
För något år sedan skrev jag ett inlägg om vetenskap och var jag står. Fick nämligen en konkret fråga om jag inte tror på vetenskap. Gissa om jag blev glad när personer med betydligt högre utbildning resonerar lika som jag. Vetenskap är inte något som är statiskt utan föränderligt. HÄR kan du läsa mitt inlägg som jag syftar på.
Som vetenskapligt orienterad så ogillar jag starkt att man ägnar sig åt förtryck av personer som söker kunskap på egen hand. Det är att betrakta människan som mentalt inkapabel att förbjuda någon att ta del av “fel” information. Uppenbarligen anser man om man har den inställningen att individen saknar förmågan till kritiskt tänkande och analys sā därför måste alla medborgare ledas som en skock får av det politiskt valda ledarskapet, globala riktlinjer, mediala PR-budskap och noga utvalda experter. Vill man ta reda på mer och försöka förstå sig på detaljerna eller se problem ur olika perspektiv så blir man fördömd som ovetenskaplig när det faktisk är precis tvärtom.
Ann-Cathrine Engwall
Kritik och saklig debatt är en viktig och central del av den vetenskapliga processen. Konsensusvetenskap är således ett ovetenskapligt begrepp då vetenskapen är en ständigt pågående process som inte är förutsägbar. Vad som gäller som “sant” förändras över tid ofta baserat på enskilda individers observationer och hypoteser som kan motsäga tidigare uppfattningar. Absoluta sanningar som är konstanta över tid som man kan komma överens om skall gälla för all framtid och inte får kritiseras är inte vetenskap utan det är dogman. Vad forskare anser eller drar för slutsatser kan vara subjektivt färgat och är inte alltid så relevant utan det är rådata som är centralt att delge andra när man publicerar. Det är därför en öppen tillgång till alla rådata är centralt för att andra skall kunna göra egna beräkningar och bedömningar av dessa. Det visar inte minst trixandet med av bearbetade data från kliniska studier och utfall av vaccineffekter som gett missvisande slutsatser som genomskådats av andra forskare och analytiker. Ges man inte tillgång till rådata öppet så.är det alltid en stark varningssignal i vetenskapliga sammanhang. Det minskar definitivt trovärdigheten av slutsatserna i en dylik studie. Alla seriösa forskare är medvetna om detta.
Röstar du i politiska val?
Ja det gör jag. Ända sedan jag fyllde 18 så har jag röstat i valen. Men jag måste säga att det blir svårare för varje år. I förra årets val kändes det lite som att välja mellan pest och kolera. Jag är inte helt säker på att jag kommer fortsätta att rösta för jag blir så besviken över besluten som politikerna väljer att fatta.
Trots det tycker jag att det är viktigt att rösta och visa vad man tycker. Allt som politikerna gör är såklart inte dåligt men det är bara det dåliga som lyfts i medierna. Kraftiga neddragningar får alltid mycket fokus och det är som sig bör.
Jag väntar fortfarande på det parti som väljer att satsa på våra barn och ungdomar då de är framtiden och som satsar på våra äldre då de har byggt upp samhället.
Ta en för laget sas det. Det krävdes vaccination för att få arbeta på vissa ställen. Det krävdes vaccination för att ens få röra sig i samhället. Vem ställer nu upp för de som gjort alla rätt men fått sitt liv förstört? Så mycket för den solidariteten. Den gällde visst bara åt ett håll.
Under hela pandemin har jag varit säker på min sak. Jag ville verkligen inte ta vaccinet mot covid, det kändes fel i varje milimeter av min kropp. Jag är glad över att jag var stark nog att kunna stå emot trycket. Jag läste på och fick på så sätt en trygg grund att stå på. Jag har under lång tid följt med i bakgrunden vad gäller biverkningarna, oklara dödsfall och oklara symtom där vården står handfallen. I bästa fall skriver läkarna en anmälan om biverkan så att informationen kommer fram. Men i många av fallen har de drabbade blivit bemötta med misstro. Inte kan det väl vara vaccinet som orsakar symtomen? För min del kan jag inte förstå hur man kan vara så snabb med att diskvalificera vaccinet som orsak innan man verkligen vet.
Så med det sagt tänker jag dela en berättelse om en kvinna som blivit mycket hårt drabbad. Hon är tyvärr inte ensam med sina besvär. Jag har delat texten från Sjuksköterskeuppropet. De finns på Facebook och min starka rekommendation är att följa gruppen. Särskilt om du är intresserad och vill veta mer kring covidvaccinen och stötta dom i deras arbete för upprättelse. Dela gärna mitt inlägg med.
Bakom varje vaccinskadad finns oroliga föräldrar, barn, partners och vänner. Vi fick ta del av ett brev som skickats av en förtvivlad anhörig till Folkhälsomyndigheten och Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Vad sägs om ett svar Acko Ankarberg Johansson?
Hej!
Jag är mamma till en dotter på 56 år. Hon fick svåra biverkningar efter sin tredje vaccinspruta, Pfizer mot covid-19. Hon tog sprutan mycket på grund av önskan från sin arbetsgivare och samhällets starka påbud.
Hon reagerade mycket starkt och direkt på sprutan. Många otäcka symtom och häftiga reaktioner. Många akutbesök till vården (tyvärr också avvisande).
Jag har varit med ända från första veckan och sett hur starkt hon påverkades och hur hela hennes liv förändrats från den januaridagen, 2022. Dessa reaktioner har fortsatt hela tiden sedan dess. Nu har det gått 14 månader och hon är kidnappad i sin kropp.
• Hon har idag en kraftig påverkan på hela kroppen, hjärnan och hälsan.
• Hon kan inte arbeta längre.
• Hon kan inte fullfölja den utbildning hon var mitt inne i.
• Hon har varit tvungen att sälja sitt hus.
• Hon orkar inte klara sig ute i samhället eller i sitt hem.
• Hon behöver hjälp med handling och förflyttningar.
• Hon bor hos mig i stor utsträckning (behöver omsorg).
• Hon har blivit avvisad i vården på grund av vaccinbiverkningar (man har sagt att man vet för lite).
• Hennes ekonomin har blivit oerhört påverkad och osäker på grund av sjukskrivningar och mediciner.
• Hon har ångest, sorg och förtvivlan inför framtiden och vad som händer med hennes kropp och liv.
• Nu drygt ett år efteråt har hon fått Diagnosen måttlig ME (kronisk hjärntrötthet, hjärndimma /systematisk ansträngningsintoleranssjukdom med allt vad det innebär.
• Hon är hemmabunden, icke behandlingsbar men kan få lindring. Fötterna rycktes undan. ”Livet tog slut!”, säger min dotter.
Nu kommer mina funderingar och frågor:
Folkhälsomyndigheten och regeringen gav oss tydliga direktiv och uppmaningar. Vi skulle ändra beteende och ta vaccin i olika etapper. Ni klargjorde också att vissa biverkningar kunde komma men det skulle vara tillräckligt säkert för att ge till alla.
• Hade regeringen och Folkhälsomyndigheten någon beredskap och planering för eventuella skador av vaccinet?
Ingen människa är den andra lik och kan bära på underliggande hälsofaktorer med konsekvenser och svarar olika på vaccin.
• Vilket ansvar har samhället för det påbud man gav och konsekvenserna av det?
Det var väl inte meningen att den hörsamma människan till ert påbud skulle ta konsekvenserna själva och driva sin egen efterforskning!?
• Varför finns det inte någon plats för de som drabbats av vaccinbiverkningar? En samlad hjälp med kunskap och där människorna kan få bli bemötta och hörda?
De som drabbats av Postcovid har tillgång till viss rehabilitering och efterforskning.
• Finns det överhuvudtaget någon sammanhållen information och kunskap om svårare biverkningar?
Så här kommer min önskan:
•Att samhället har en organisationsform med en verksamhet där personer kan bli bemötta med sina biverkningar /skador.
Drabbade behöver hjälp att leta och veta vad som gjort att de drabbats så kraftigt. De behöver hjälp till behandling och hälsa. Samhället måste stötta dem som drabbats!
Jag önskar svar på mina frågor och funderingar. Hur ska jag hjälpa min dotter till hälsa och framtidstro!? Hela vår storfamilj blir också starkt påverkade. Inte minst hennes två söner. Det är verkligen tufft för henne att driva sin egen vård framåt ute i allmänna vården då kunskaperna varierar starkt ute på fältet. Ja, följderna blev förödande och abrupta efter den där januaridagen 2022.
Mvh
Mamman
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Mina svar på Elisas frågor denna vecka kommer kanske inte vara så där lättsamt som det brukar vara men nog så viktigt. Det är så mycket i vårt samhälle som är helfel. Fel prioriteringar, personer på fel plats och jag vill bara gråta när jag tänker på allt elände. Det kommer inte bli lätt att växa upp i det samhälle vi skapar åt kommande generationer.
Vad konstigt det kändes att det är torsdag och jag att jag inte hade någon pilates i Mjölby. Istället hade jag min pilates med Linnea utomhus. Vi började med en hel del ben och balansträning. På den knöggliga gräsmattan var det rätt jobbigt men balansträning är alltid bra. Eftersom jag jobbade som samordnare idag har jag mest suttit vid datorn. Så vi fokuserade på övningar för ryggen, för att mjuka upp och öppna upp. Så bra pass! Men i slutet var jag rätt trött i benen trots att vi inte körde så tuffa övningar för benen. Trots att det var jobbigt njöt jag av att träna pilates med solen i ansiktet. Helt ljuvligt ju och det ger en helt annan känsla jämfört med att träna inomhus.
Ville uppdatera lite snabbt, planen för resten av kvällen är att äta kvällsmat och sedan plugga. Ja, jag ska hjälpa Ida med hennes hår också. Hoppas att du haft en fin torsdag!
Har du ett citat du lever ditt liv efter eller tänker på ofta?
Ja, orden bit ihop. Så passande i alla lägen. Även om saker och ting är jobbiga så biter man ihop och fortsätter att kämpa på för vilket är alternativet?
…. Så måste jag få berätta…… Idag hade vi utbildning kring våra andningstekniska hjälpmedel. Vi fick även lyssna på en föreläsning av en av våra överläkare. Han pratade om andningsfysiologi bland annat. Jag blev så glad för under den föreläsningen kunde jag konstatera att andningsfysiologi har jag bra koll på. Inget av det som läkaren pratade om var nytt för mig. Kändes så skönt. Så det känner jag spontant att jag vill skryta lite om, känns som en stor lättnad att veta att jag har bra koll. Konstigt vore annat med med tanke på att jag jobbar med lungmedicin.
Innan dagens träningspass så funderade jag på var olusten till att springa sitter i idag. Är det huvudet som är trött, är det kroppen eller är det både och? Enda sättet att få reda på det är att springa min runda. Men det skulle säkert bli jobbigt mentalt då jag känt mig så trött idag. Det är många i min närhet som ligger hemma sjuka i både covid och andra virus. Kanske inte samtidigt dock. Jag går och väntar på symtom men än så länge känner jag mig frisk. Förutom att jag är trött då men det är jag ju alltid så det är inget nytt. Ilafall, passet gick helt klart över förväntan sett till förutsättningarna. Jag sprang 20*30 sekunder med en minuts vila. Med uppvärmning och nedvarvning så kom jag sex kilometer. Det blev riktigt bra måste jag säga.
Annars idag så gick jag ut och kikade på mina vackra pioner. Eller nu ser de inte mycket ut för världen men jag vet hur fina det kommer bli. Mina pioner tar sig mer och mer men jag tycker allt att jag behöver klippa ner lite mer av det gamla. Nu är det inte lika kallt längre så nu tror jag att jag vågar. Såg även min vän och granne så jag gick ut och pratade med henne en stund. Det var länge sedan vi sågs men alltid lika trevligt. Framförallt så har vi alltid mycket att prata om. Mycket trevligt var det!