Även dagens inlägg blir i punktform. Orkar faktiskt inte anstränga mig mer än så. Känner mig vissen och allmänt opepp. Inte sjuk utan snarare den där känslan av att det är lite för mycket tråkigheter runt omkring mig. Varslet och personalbristen tar verkligen på mina krafter och på alla andras krafter också. Det är ingen rimlig belastning på någon! Så nog om det för den här gången. Min dag har sett ut så här:
Det har varit en strålande vacker höstdag.
Jobbat kväll istället för natt. Det var fyra undersköterskor sjuka ikväll.
Matchat rosa med rosa.
Fotat höstlöven ”i farten”
Kört 20 minuter stretch och rörlighet.
Fått höra att jag ser trött ut.
Var glad över vinterjackan och vantarna när jag skulle åka hem. Då hade temperaturen fallit och bilen var täckt av frost.
Gick och la mig efter frukosten för att sova inför nattpasset
Blev dock väckt, personalplaneraren ringde och ville att jag jobbar kväll istället för natt. Det sa jag ja till.
Fått jobba med bästa J, det var länge sen som vi hade ett vårdlag tillsammans. Vi hade en del pyssel på jobbet.
När jag satt i bilen på vägen hem så kände jag bara det där behovet av att jag måste få sträcka ut på mattan. Så totalt blev det femtio minuter rörlighet. Började med trettio minuter men kände mig inte alls nöjd så det fick bli 25 minuter till. Det ska bli intressant att se imorgon om ett sådant här pass med rörlighet gör någon skillnad vad gäller morgonsmärtan som jag har i mina höfter. I början av passet gjorde det mest ont men ju längre kroppen fick sträcka ut, desto mindre ont gjorde det. Sen kändes det såklart i musklerna men att det stramar och sträcker är inte farligt. Min smärta känns rent muskelrelaterad så därför fortsätter jag genom smärtan. Och den släpper ju efter ett tag.
Jag var faktiskt lite nervös när jag loggade in här. Hur skulle mitt förra inlägg tas emot? Men jag var nervös i onödan. Fick ett gäng tänkvärda kommentarer och ett bra tips.
Känsla: Jag har haft en bra känsla hela veckan. Minus helgen då när det inte alls känts så särskilt bra i kroppen. Igår gick jag hem från jobbet och idag stannade jag hemma från jobbet. Får se om jag kan ta mitt nattpass imorgon.
Väder: Regn och rusk med några duttar av solsken.
Veckans träning: Jag dömde en match i pojkar 17-19 och så sprang jag ett snabbt tempopass på löpbandet. Därefter har jag inte känt mig helt hundra så någon mer träning har det inte blivit.
Mina positiva från veckan:
matchen i tisdags var säsongens sista seriematch. De flesta serier är slut nu. Men det var en riktigt rolig match. Tuff var den också, högt tempo och ett gäng tuffa situationer.
Hänt under veckan:
Regeringen ger FHM mandat att i händelse av ny pandemin utföra åtgärder utan fullständig evidens. Under pandemin var jag väldigt glad över att bo just i Sverige där vårat grundlagsskydd varit väldigt starkt. Det har skyddat oss från tvångsåtgärder som funnits i andra länder.
Det senaste året har det varit norrsken på många platser även söderut. En konspirationssteori är att det är HAARP som ligger bakom dom.HÄR finns frågor och svar kring HAARP. Det där gav mig förresten inspiration till att skriva ett inlägg om just konspirationsteorier.
Häromdagen så bloggade jag om mina lösa tankar som jag har svårt att sätta ord på. Så döm om min förvåning när jag bara dagen efter fick serverat ett inlägg av klokskap på facebook. Det rymdes så många tankar i raderna som så bra sammanfattar det som jag också går runt och tänker på. Cred till Johannes Axelsson.
Demokratin- ett minne blott?
Vi önskar ett samhällsklimat som främjar kritisk granskning av omvärlden utan att befolkningen ständigt hamna i polarisering och pajkastning. Den politiska korrektheten har svämmat över alla breddar och lämnar svenskarna rädda, fega och handlingsförlamade.
När ett land likformas, när man tvingas in i ett sätt att tänka och se på omvärlden på ett onyanserat sätt, vad händer då med demokratin? I försök att trygga landet har pk- poliser tagit makten över massmedia. Det vi matas med är i mångt och mycket propaganda. Man är rasist om man röstar på SD, man är homofob om man inte uppskattar Prideparaden, man är antifeminist om man vill verka för att minska antalet aborter. Livsutrymmet har krympt, och vad gemene man i Sverige tycker har formats till något fjuttigt halvlamt.
Vägra debatter, vägra ta i hand, undvika vissa personer, man gaddar samman sig och säger att man vill skydda demokratin, vadfalls?
Vad händer med befolkningen i ett land då de med andra värderingar blockeras, om de med avvikande åsikter inte får något talutrymme och ständigt blir påhoppade med beskyllningar som inte hör till ämnet?
Vissa frågor får inte debatteras, ta Covid-epidemin och det medel som befolkningen uppmanades ta, är ett exempel.
Kriget i Ukraina – får man uttrycka sin åsikt om detta utan att lynchas? Ett krig som sponsras av Västvärlden. Försöken att nå en vapenvila och införa en buffertzon mellan Ryssland och Väst slåss bort av de politiker som säger sig vilja verka för en hållbar utveckling.
Självklart vill vi motverka våldsamheter och att grupp ställs mot grupp. Så blir det lätt när polarisering råder istället för respektfull debatt. Diplomati tordes vara en bättre lösning än att förse krigsdrabbade länder med vapen.
Är inte yttrandefriheten och möjligheten att uttrycka sin åsikt utan att strypas socialt värt att värna?
Kan man ifrågasätta klimathysterin utan att bli stämplad som konspirationsteoretiker?
Ensidig journalistik riskerar att ge inskränkt befolkning med begränsad tankeförmåga. Om normen smalnar av tillräckligt blir det till slut exotiskt att tänka fritt. Rädsla paralyserar. Nån säger att Ryssland kör propaganda, frågan är var vi själva befinner oss?
Totalitära staters åsiktsfrihet hotas då socialbestraffning och vinklad journalistik motverkar den fria tanken.
Ett samhälle som har högt i tak låter en sådan här insändare publiceras. Måste det till ytterligare kriser i vårt samhälle innan vi förändrar vår attityd till oliktänkande? Låt oss hjälpas åt att nyansera, respektera och lära den yngre generationen vad demokrati verkligen är.
Den här veckan fick AI hjälpa Elisa med veckans fem fredagsfrågor.
Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten? Gå härliga promenader i solen, dricka goda teer och tända x antal ljus.
Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den? Jag kan inte komma på något särskilt faktiskt.
Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll? Min perfekta höstdag börjar med en långsam frukost med barnen och Rickard. En skogspromenad i solskenet och alla sprakande färger hade inte varit helt fel. Därefter blir det en lätt lunch och läsning eller skrivande. På eftermiddagen bakar jag något gott och njuter av en fika med familjen. Kvällen avslutas med en mysig middag, tända ljus och en film. Jag vill gärna springa någon runda och få till en stunds pilates.
Vilket höstplagg är du mest förtjust i? Mysiga klänningar.
Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år? Nej ingen särskilt faktiskt,
Läste om en influencer som delat ett inlägg som är i stort sett likadant som en annan bloggares inlägg. Några ord här och där är ändrade men det mesta är exakt samma formuleringar. Vem som ”snott” från vem är inte det som jag tänker diskutera. Det är inte det som är relevant. Jag tänker snarare skriva lite mer allmänt om att inspireras av andra och att plagiera.
Det är en fråga som känns relevant i dagens digitala värld. På sociala medier, bloggar och andra plattformar ser vi dagligen texter, bilder och idéer som inspirerar oss. Och det är positivt att bli inspirerad – att se något vi tycker om och sedan skapa något eget utifrån det. Problemet anser jag uppstår när gränsen suddas ut och någon annans kreativitet tas för given, utan att de får det erkännande de förtjänar.
Något som jag tycker är superviktigt är att när jag delar någons inlägg i sin helhet så är jag alltid noga med att skriva ut vem som skrivit texten från början och också länka. Jag har en kategori här på bloggen med just titeln ”tänkvärda inlägg av andra”. I den kategorin kan jag dela andras material samtidigt som det blir tydligt att det inte är jag som skrivit texten från början.
För mig personligen skulle det kännas otroligt frustrerande om någon tog en text som jag lagt ner tid, omsorg och tankar på och sedan framställde det som sitt eget. Särskilt om det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eller om jag har kämpat för att få fram ett budskap på ett unikt och genomtänkt sätt. Så om jag inte skulle vilja att det händer mig, varför skulle jag då utsätta någon annan för det?
Jag jobbar en hel del den här veckan. Snart går jag på nattpass tre av tre. Det är alltid svårt att träna under dessa perioder men jag kan inte ha helvila. Jag ställde mig på löpbandet utan några som helst krav eller tankar om något särskilt. Det slutade med att jag sprang tre snabba kilometer (på 16,34). Jag ville springa längre men fick ont i magen. Tycker ofta att det är så, när kroppen känns bra så spökar magen.
Efter löppasset så tog jag fram mattan och stretchade genom kroppen. Fick byta till kjolen, den låg närmast till hands. De där brallorna går inte att stretcha i… Testade också om jag kan nå golvet med raka ben och händerna helt i golvet. Och jodå, skapligt bra gick det. Jag kan även krama benen. Så helt stel kanske jag inte är ändå.
Men som jag längtar efter att få vara mjuk i kroppen. Jag har inget tålamod och jag är väldigt väl medveten om att det inte är någon quickfix. Jobbet måste göras oavsett, men visst hade det varit fint att kunna vila sig i form.
Det har nu regnat konstant sedan i förrgår med några korta avbrott. Hösten är här på allvar och jag längtar redan efter ljuset. Det kommer bli en lång vinter… Men man kan ju alltid pigga upp i höstrusket genom lite olika sätt.
Jag älskar till exempel att tända ljus. På vintern ”äter” vi värmeljus och blockljus. Det är ett sådant enkelt sätt att mysa till det när det är grått och mörkt utomhus. Annat man pigga upp sig med är exempelvis:
Kanske hittar man något DIY-projekt. Rensa och röja i hemmet passar alldeles utmärkt när vädret inte lockar till utevistelse. Vad sägs om att gå ut i skogen och hitta exempelvis löv, kottar med mera och dekorera hemmet med.
Även om solen inte skiner så gör ljuset skillnad. Ta en härlig promenad och njut av alla vackra färger och varför inte ta med kameran ut.
Doftljus! Hur mysigt är det inte att tända ljus med olika dofter. Kanel är en favorit hos mig.
Goda och varma drycker. På hösten/vintern vill jag dricka te. Det där med kaffe har aldrig passat mig.
Att krypa upp i soffan och läsa en god bok eller hitta en ny serie att kika på är alltid trevligt.
Jag har aldrig varit den där personen som gillar att bada i badkar men för någon annan är det kanske ett härligt sätt att ta hand om sig själv på. Lägga ansiktsmask och bara koppla av kanske inte är helt fel.
Baka! Förr bakade jag mycket bröd och andra godsaker. Det är verkligen något att ta till i höstrusket. Fylla frysen med hembakt bröd, bullar och kakor. Inte helt fel va!
Hösten är verkligen soppornas och grytornas tid. Hur fint är det inte att äta tillsammans med någon.
Utflykter är trevligt, även på hösten. Kanske att du hittat något ställe som du är nyfiken på. Passa på att utforska närområdet.
Att komma ut och röra på sig gör verkligen underverk för måendet. Promenad, löpning, styrketräning eller gruppträning på gymmet. Hitta ditt sätt att få till rörelse. Det är ännu viktigare om du har ett stillasittande jobb.
Var ser du dig själv inom några år gällande träningen?
Om några år så jobbar jag med pilates, jag hjälper andra att bli starkare, rehabilitera skador. Jag kanske själv utbildar inom det jag älskar mest. Som löpare så springer jag femman på 20minuter och milen på 45 minuter. Det är mitt stora mål!
Snubblade över ett inlägg på bloggen som skrevs i november 2016. Jag hade en frågestund och fick frågan som du kan läsa ovan. Ja, vad ska man säga, så blev det inte. Istället kämpar jag mig tillbaka i form efter att ha testat på keto och haft ett gäng skador. Pilates har jag precis kommit tillbaka till vad gäller min egna träning. Nästan varje dag längtar jag efter att få hålla klasser i pilates. Blir helt deppig när jag tänker på var jag är och var jag hade ambitionen att vara.
Jag följer Jonas Eriksson (fd fotbollsdomare) på instagram och han la ut på sina stories på instagram om 100-årige Sven som tränar tre gånger varje vecka. 100 bast liksom, kan han så kan jag!
Det finns så mycket som jag vill skriva om, om vår samtid och om alla galenskaper som sker runt omkring, i Sverige och i världen. Jag har idéer som snurrar runt i huvudet, men att omvandla dem till sammanhängande meningar är svårt just nu. Kanske att det är svårt för att jag inte riktigt vet var jag själv står. Som under pandemin då jag bara hade den där starka övertygelsen och gick på det. Då var det så enkelt. Kanske är det osäkerheten som håller mig tillbaka, för att en del av det jag funderar över kanske det är bäst att behålla för mig själv. Jag tycker att debatten på många plan är ganska ensidig.
Samtidigt känner jag ett behov av att våga skriva ner mer av det jag grubblar på. Hur mycket kan jag tillåta mig att sticka ut hakan utan att det blir för mycket? Medan jag funderar på hur jag ska göra med vissa ämnen så är det här inlägget det bästa jag kan få fram.
