Månad: mars 2025

Söndagslistan vecka 11

Publicerad den av Hannas krypin

Det blir ett sent inlägg idag. Jag har haft lite bloggtorka och då är det bra att jag har min söndagslista att lägga ut. Om inte så hade nog bloggen gapat tom och det vill jag inte. Fast just det, nu medan jag skriver det här kom jag på att jag kan vara med på Åkes Veckans foto. Reglerna är enkla, max 5 bilder kan man delta med. Mitt bidrag blir bilderna ovan.

Känsla: Min vecka har präglats av huvudvärk. Riktigt jobbigt men det värsta verkar vara över nu. Hoppas det dröjer innan jag får så här ont igen.

Väder: En vecka med sol, vårkänslor, minusgrader och snö. Lite som våren är med andra ord.

Mina positiva från veckan:

  • Familjetid: firat min pappas födelsedag. Mamma hade lagat så god mat och vi hade det så fint tillsammans.
  • Jag och Rickard har varit ute på två naturreservat: ett i Valdemarsvik och ett i Kolmården.
  • Samuel har varit hemma den här helgen också. Det är så fint att höra barnen skratta och ha roligt tillsammans.
  • Att min vad höll för att rejsa på fotbollsplan. Det var så kul att få döma fotboll igen.

Veckans träning:

  • Måndag: 10 minuter på crosstrainern och så styrka för benen.
  • Tisdag: Jag och Rickard gick runt Åsvikelandets naturreservat
  • Onsdag: Promenad i skogen och så filmade jag en pilatesklass på 20 minuter som jag la ut på min youtubekanal Hannas Pilates.
  • Torsdag: Var hemma från jobbet så blev ingen träning.
  • Fredag: Jag och Rickard åkte till Bråvikenbrantens naturreservat. Det var väl ungefär vad mitt huvud klarade av.
  • Lördag: Fyra kilometer på crosstrainern och 30 minuter stretch.
  • Söndag: Jag har varit ute och dömt fotboll, flickor 15-19.

Veckans stretch: Det har blivit två dagar utan stretch men det känns okej. Hoppas på mer av den varan veckan som kommer nu istället.

Veckans länkar:

Bilder från veckan: Jag har tagit så många bilder den här veckan men allt kan jag inte lägga ut igen. Det finaste har du redan sett men några bilder vill jag ändå ha med här igen.

Pappa 75

Publicerad den av Hannas krypin

Det har varit en fin lördag! Jag och barnen har varit hemma hos mina föräldrar och firat min pappas 75-årsdag. Marcus och Kevin var också där såklart. Mamma hade gjort två olika potatissallader och bjöd på kallskuret och ugnstekt fläskfilé till. Det var så gott! Barnen pratade och skrattade och hade roligt tillsammans. Det gläder alltid ett mammahjärta. Vi spelade fyra i rad tillsammans och hade trevliga samtal. Pappa har ett stort intresse för att bygga ihop gitarrer så han fick en slant av oss till det.

Min outfit idag: samma som när jag tog min examen förra året. Tycker det är väldigt fint med orange krokus. Men fokus hamnade visst på allt annat än just krokusen. Jaja…. Jag vill också ha krokusar i trädgården, krokus ihop med både snödroppar och tulpaner. Hur fint som helst. Men det är ett eget inlägg.

Bråvikenbrantens naturreservat

Publicerad den av Hannas krypin

I tisdags kväll började jag må dåligt. Jag trodde bara att jag var trött efter vår långa runda men onsdagen präglades av huvudvärk, yrsel och illamående. Jag jobbade ändå men igår var jag tvungen att sjukanmäla mig från jobbet. Det tajmade ändå väl med att jag är ledig i tre dagar nu på schemat, fredag-söndag. Jag ringde vårdcentralen igår och det första hon frågade är om jag har migrän i familjen. Fick en tid men ska komma först i slutet på mars då jag ska fylla i en huvudvärksdagbok innan.

Kände mig lite bättre idag, solen sken och jag fick bara den där lusten att få komma till vatten. Så Rickard gav mig några förslag och valet föll på Bråvikenbranten, (jag har råkat stava fel i mina videos). Bråviken ligger mellan Kolmården och Säter. HÄR kan du läsa mer om reservatet om du vill. Namnet branten stämmer väldigt bra. Det är riktigt tuff terräng och man går verkligen på egen risk. Både jag och Rickard ramlade på ändan i en varsin nerförsbacke.

Vi var lite osäkra men valde att först följa leden uppför en brant. Snart gick det brant nerför och vi kom fram till Skvätta bruk. Där stannade jag och läste raderna om bruket och sedan fortsatte vi. Leden ledde ut till en fantastisk utsiktsplats. Trots att vi var högt uppe var det inte kallt. Skönt att sitta en stund på bänken och njuta av solen och vyerna.

Vi knallade vidare och velade om vi skulle fortsätta längs leden. Det var en riktigt brant backe som verkligen utmanade balansen. Det var också här som jag satte mig på rumpan. Jag slog mig inte så det var ingen fara. Efter en liten bit blev det mer oframkomligt på grund av fallna träd. Det ska man veta när man ger sig ut i skogarna runt Norrköping. Granbarkborrar har skoningslöst farit fram så det finns många fallna träd.

Vi valde att gå tillbaka samma väg. Uppför var det en rejäl utmaning. Det kändes värre än att springa det tuffaste intervallpasset. Här blev det också tydligt att huvudet inte är okej trots att det kändes skapligt imorse. Men jag kämpade på. Det var helt klart värt det att få uppleva sådan storslagen natur.

Här ner går grottan. Rekommenderas inte om man inte är van vid klätterväg och rep.

Väl framme vid bilen gick vi nerför en backe, såg viken långt fram och styrde kosan dit. Där letade vi upp en av grottorna som finns i reservatet och så tände vi en liten eld. Den självdog dock ganska snabbt i blåsten.

Hoppas att du orkat läsa ända hit. Laddade upp 38 bilder till inlägget men tror inte att det blev riktigt så många bilder. 😛 Önskar dig en fin fredag. Nu ska jag vila mitt stackars huvud.

Varför/Därför om bloggning

Publicerad den av Hannas krypin

Missade alldeles att vara med på Klimakterihäxans selfie i måndags. Den här gången handlar det om bloggning och det passar mig väldigt väl. Den artonde mars fyller min blogg 18 år. Här på egen domän har jag bara bloggat sedan mars 2022 men i stort sett hela mitt arkiv följde med hit i flytten. Det som fattas är starten 2007, 2008 och en bit in på 2009.


Varför envisas jag med att fortsätta blogga (började i mars 2007)? Därför att jag tycker om att skriva och alltid gjort. Jag tycker också om att få nya bloggvänner och dela min vardag. Det roligaste med att skriva är ju alla kommentarer och engagemanget som jag får.

Varför har jag ingen header på min blogg just nu? Därför att i temat som jag har är alla mina header för stora och jag har ingen lust att lägga ner tid på att göra en mindre.

Varför hittar jag ibland till nya bloggbekanta? Därför att jag läser många olika bloggar och deltar i olika bloggutmaningar. Då hittas det ofta nya guldkorn.

Varför har jag aldrig släppt in några annonser i min blogg? Därför att det retar mig när bloggar blir oläsliga på grund av stora popup-annonser som täcker hela sidan och som dessutom inte går att klicka ner. Det var därför jag bytte till egen portal.

Varför har jag aldrig bytt till att göra podd, som ju är mera ”inne”? Därför att jag tycker att det tar för mycket tid. Vad gäller sociala medier föredrar jag det skrivna ordet. Och vem skulle jag podda med och om vad?

Skogspromenad, pilates och stretch

Publicerad den av Hannas krypin

Det är verkligen kontrasternas månad. Från 17 grader och sol till snö. Jag tog mig ut på en kort promenad i skogen. Jag har haft väldigt ont i huvudet idag men tänkte att lite frisk luft säkert gör gott.

När jag var ute fick jag lust att spela in en pilatesklass. Det passade väldigt bra då Rickard tagit ett extrapass och barnen är i skolan. Vill helst vara ensam hemma då så det inte blir några distraktioner runt omkring. Det blev en klass på 20 minuter och inte alltför avancerad. Tänker att den passar alla nivåer.

Igår kväll var jag så fruktansvärt trött. Orkade verkligen inte stretcha. Det tog jag igen idag. Check på trettio minuter så det blev en bra dag. Både pilates och stretch liksom. hur ofta händer det nu för tiden?

Åsvikslandet naturreservat

Publicerad den av Hannas krypin

Jag och Rickard fortsätter att utforska Östgötaleden. Idag åkte vi till Valdermarsvik för att promenera i Åsvikslandet. Vi bjöds på väldigt lokala snöfall. Förvirringen var också stor ett tag när vi satte kurs mot ett mål i Östergötland och vi helt plötsligt befann oss i Kalmar län. Men väl vid destinationen var vi tillbaka i ”vårt” län.

Vi skulle vandra längs med Åsviksslingan, en sträcka på dryga sju kilometer för att få så mycket skärgård som möjligt. Vi styrde kursen mot Långstaudden.

På vägen mot Långstaudden gick vi förbi ett gammalt torp. Även om det bara är stenarna kvar från grunden tycker jag att det är intressant. Pumpen fungerade inte men kul att testa. Väl runt udden funderade vi över om vi skulle fortsätta mot Markens udde eller vända. Vi valde att vända och styra kursen mot Kråkvik men det blev ett litet misstag med tanke på att tanken var att vi skulle gå Åsviksslingan. Det gäller att hålla koll på vilka platser man vill gå till så det inte blir fel. Istället för 7 sju kilometer blev det en runda på elva kilometer + det vi redan gått runt Långstaudden.

Fint var det men mot slutet var jag bra trött i benen. Tänkte jag skulle knalla bort min träningsvärk men istället tror jag att jag bättrade på den. Det känns så iallafall, haha.

Sista biten från Kråkvik gick på grusväg, löst grus ska jag lägga till så det var tungt att gå. Gissa lyckan när vi såg bilen och visste att vi snart fick vila våra trötta ben.

På darriga ben

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Alltså vilken träningsvärk jag har idag. Det värsta är att jag vet att den kommer bli värre. Det är alltid värst 48 timmar efter ett träningspass. Varför jag har träningsvärk kommer jag berätta längre ner i mitt inlägg.

I söndags frågade en kollega om jag ville göra ett passbyte på måndagen, jobba kväll istället för dag. Tvekade först men sa sedan ja. Det var skönt att få en förmiddag hemma innan jobbet. Kvällen blev riktigt bra. Det var kul att jobba med L. Vi pysslade mycket på varsitt håll men hade ändå full koll på allt. Älskar mitt jobb!

Ska jag börja med min måndagsträning igen var frågan inför gårdagens träningspass. Det var ett tag sedan som jag körde mitt styrke-och konditionspass. Är det något som fungerar med vaden? Jag valde att göra en variant av min måndagsträning: värmde upp 10 minuter på crosstrainern, tog fem övningar och valde sedan att köra dessa 10*5.

  • knäböj
  • tåhävningar på stepbräda
  • utfall
  • marklyft
  • upphopp

Jag kan med lätthet säga att jag chockade kroppen… Benen var helt darriga efteråt. Totalt blev det 50 repetitioner av varje övning så om det inte känns imorgon blir jag mycket förvånad. Jag avslutade med att stretcha 30 minuter. De senaste gångerna som jag stretchat har jag slappnat av så pass att jag nästan somnar i positionerna. Hur härligt som helst!

En månad senare

Publicerad den av Hannas krypin

För många år sedan gick jag till en psykolog. Jag mådde väldigt dåligt och brottades med negativa tankar kring mig själv och ett dåligt självförtroende. Jag litade inte på mig själv och det jag kunde. Den här psykologen sa en sak till mig som fastnade och som jag ofta går tillbaka till. Har du läst min blogg i några år så kommer du känna igen det här. Han sa iallafall åt mig att se tankar lite som moln som kommer och går. Tankar kommer alltid att komma och gå men jag har valet själv att välja vilka tankar jag griper tag i. Det är såklart en träningssak och det är först nu, sisådär 15 år senare som jag känner att jag faktiskt kan styra vad jag väljer att lägga min energi på.

Jag har sedan en dryg månad tillbaka bestämt mig för att embrace:a det positiva i livet. Att inte låta mig grotta ner mig och må dåligt över saker som jag ändå inte kan påverka. Det har verkligen hjälpt. Jag är mycket gladare och det där konstanta bruset i huvudet med negativa tankar är inte lika konstant närvarande. Det är verkligen inte lätt, en träningssak, men det går.

Kommentaren ovan skrev jag hos Krickelin idag. Den leder mig osökt in på några tankar kring mindset. Mitt mindset och hur jag väljer att se på livet, motgångar och möjligheter – påverkar helt klart hur jag mår. Om inställningen är att problem är utmaningar att lära mig av istället för hinder så tror jag att jag kommer hantera dem bättre. Att se en möjlighet att utvecklas istället för att fastna i negativa tankar gör verkligen stor skillnad. Jag känner det själv i mitt eget liv nu.

Tankar är bara tankar….

Jag tror alla tänker negativa tankar både om sig själv och om andra men det viktiga är hur man hanterar det. De flesta negativa tankar är automatiska och helt klart överdrivna. Att bli medveten om sina tankemönster och ifrågasätta sina egna tankar är inte så dumt. Fråga dig själv: ”Är det här verkligen sant?” eller ”Finns det en annan tolkning av situationen?”

Några lärdomar jag vill dela med mig av

  • Fokusera på det du kan påverka – Många oroar sig över saker de inte kan ändra. Lägg istället energi på det du faktiskt kan göra något åt.
  • Tacksamhet – Att aktivt påminna dig själv om det som är bra i livet, även små saker, kan förändra ditt perspektiv.
  • Snälltolka – Var inte för hård mot dig själv. Behandla dig själv som en vän och ge dig själv utrymme att misslyckas och lära dig.
  • Omge dig med positiva människor – Vår omgivning påverkar oss mycket. Att vara med människor som lyfter upp dig snarare än drar ner dig gör stor skillnad.
  • Se möjligheter i motgångar – Livet kommer alltid ha svårigheter, men att se dem som lärdomar istället för hinder gör att du växer.

    I slutändan handlar det mycket om hur man väljer att se på saker och ting. Tankar kan alltid förändras – och genom att ändra hur vi tänker, kan vi också förändra hur vi känner.

    Söndagslistan vecka 10

    Publicerad den av Hannas krypin

    Vilken helg det varit! Härligt väder och bra på jobbet. Jag tänkte på det när jag såg en av bilderna jag tog på mig själv igår. Jag ser verkligen glad ut. Alltså så där genuint glad och det känns i varje cell av kroppen. Igår satt jag, Alex och Ida och tittade på finalen i Melodifestivalen. Tycker att det var ett ovanligt starkt startfält i år. Mina favoriter var inte i närheten av att gå vidare men jag kan inte gnälla heller eftersom jag inte röstade. När Kaj började sjunga sin ”bara bada bastu” så dömde jag låten direkt. Vad är det här för något. Men Ida tyckte jag skulle lyssna på hela låten innan jag dömde. Och visst hade hon en poäng och låten har en skön refräng. Blir spännande att se om låten tar sig vidare i semifinalen. Jag är skeptisk till om den faller resten av Europa i smaken.

    Känsla: Fortfarande glad och prillig. Försöker att reflektera lite lagom om världsläget men vägrar fastna i några negativa tankebanor. Sitta lite lugnt i båten och se vad som händer.

    Väder: Underbart med en helg med sol och vårvärme. Tidigare i veckan har det blåst riktiga stormvindar.

    Mina positiva från veckan:

    • Fint samtal med A.
    • Jag har kunnat springa snabba intervaller på konstgräsplan.
    • Sol och värme!
    • Samuel har varit hemma i helgen. Han har passat på att hänga med kompisar eftersom vi jobbar. Fint att ha haft hela skocken samlad om än på lite olika håll.

    Veckans träning: Jag avslutade förra träningsveckan med intervaller på crosstrainern, 40*30 sekunder och 25 sekunders vila mellan varje. Den här veckan började med vilodag. Det här med vilodag är dock en sanning med modifikation för när jag är igång på jobbet så får kroppen ändå jobba. Att jobba med omvårdnad kräver både teknik och styrka. Men mest teknik.

    • Måndag: Vila
    • Tisdag. Jag testade att springa igen och det fungerade alldeles utmärkt att springa tuffa intervaller.
    • Onsdag: Vilodag
    • Torsdag: Jag testade att springa men det var en riktig dålig dag. Att försöka jogga i ett lågt tempo var som att springa tuffa intervaller.
    • Fredag: Min ambition var att ta igen torsdagens dåliga träningspass. Men med en riktigt ledsen mage kände jag att det inte var läge.
    • Lördag: Maxade på konstgräsplan. Är så glad över att det gick så bra att springa fort. Som jag längtat!
    • Söndag: Jag och Rickard gick ut i skogen för en härlig skogspromenad i det vackra vädret.

    Veckans stretch: Jag fortsätter på Devis utmaning. Bortsett från en dag i veckan har jag stretchat varje dag. Älskar hur stretchen får mig att må. Glad i både kropp och själ.

    Veckans länkar:

    Är det inte bättre att SKAPA en ny version av dig? En person med nya livsinsikter och erfarenheter. Någon som vet vad som händer om man bara kör på och aldrig stannar upp? Någon som inte längre flyr från något? Någon med självkärlek och självtillit? Någon som vågar sätta gränser?

    I rimlighetens namn borde vår röst – de riktiga kvinnornas röst – smälla högre än de så kallade transkvinnornas. Men eftersom stora delar av den postmoderna feministrörelsen har anammat transtänket kring det kvinnliga könet är det precis tvärtom. Kvinnor som värnar kvinnor ses som odemokratiska och ”transfobiska” medan transkvinnornas behov ständigt ska tillgodoses.

    Alla republikaner röstade för att förbjuda pojkar och män inom damidrotten medan alla demokrater röstade enhälligt emot att hålla biologiska män borta från damidrotten. Det demokratiska partiet i USA vill alltså att biologiska pojkar och män skall få fortsätta att tävla mot flickor och kvinnor inom damidrotten, trots nödrop och protester från kvinnliga idrottare i USA. Vad hände med att skydda flickor och kvinnor? Jag känner mig så otroligt besviken på hur Demokraterna sviker biologiska flickorna och kvinnorna i den här frågan. Det hade jag inte förväntat mig om jag skall vara ärlig.

    Bilder från veckan:

    Lyckan!!!

    Publicerad den av Hannas krypin

    Godmorgon!

    Vet du vad jag testade igår? Nej det vet du såklart inte. Men jag fick lusten att testa om jag kan springa snabbt. Eftersom det gick bra att springa några steg i trappan på jobbet häromdagen så tänkte jag att benet säkert håller för att maxa. Jag värmde upp ungefär en och en halv kilometer och tog det väldigt lugnt i början. Testade lite bakåtlöpningar, lite sidledshopp och det gick alldeles utmärkt. Sen var det dags att öka tempot. Känner verkligen hur mycket som är mentalt. Hur mycket vågar jag ta i? Sprang ca sex stycken snabba intervaller med start från stillastående. Glad tjej!