En vård i kris, vad beror det egentligen på? Min fasta övertygelse är att den kris vi ser nu är ett resultat av politiker som under årens lopp inte levt i verkligheten. Som inte vill satsa på sjuksköterskors arbetsvillkor så de istället väljer att jobba som bemanningspersonal. Om politikerna istället satsat på bra villkor tror jag att man i längden sparat några sköna slantar. Eller politiker som ska effektivisera en verksamhet som till viss del absolut kan göras effektivare. Men som inte kan bli effektivare genom att dra ner på personal. Vi människor blir bara sjukare och sjukare och nu är det ett helt annat klientel som är inlagda på avdelningarna. Det är äldre, skörare och multisjuka patienter som behöver mycket hjälp med både omvårdnad och läkemedel
Inför förra valet så gjorde jag några valbarometrar för att se var jag hamnar rent politiskt. Utifrån det som politikerna lovade vad gällde skola, vård och omsorg så blev jag röd, närmare bestämt socialdemokrat. Hjärtefrågor för mig är nämligen mer resurser till vård, skola och omsorg. Man kan inte spara in pengar på människor och det måste få kosta.
Men! Det röda blocket kommer aldrig få min röst, särskilt inte med Magdalena Andersson som partiledare. Jag är sådan, kan jag inte med partiledaren så kan jag inte rösta på partiet. Oavsett hur bra politiken är. Det som då finns kvar är det blåa blocket med sina skattesänkningar och de satsar alldeles för lite på sjukvården. För mig är det som att välja mellan pest och kolera. Oavsett hur jag skulle välja att göra i nästa val så kommer jag bryta mot mina grundläggande värderingar. Att inte rösta alls, är det verkligen ett alternativ? Nej egentligen inte. Det enda sättet att påverka är att utnyttja sin rösträtt eller gå med i ett parti och försöka göra förändringar där.
