Månad: september 2025

Fem en fredag vecka 37: Knasigt

Publicerad den av Hannas krypin

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina funderingar kring att ge blod. Jag bokade tid för nyregistrering men valde att avboka. Häromdagen kom ett nytt sms om att det fattas blod i just min blodgrupp. Det var den knuffen som jag behövde. Så idag när S ändå skulle in till stan för att skriva tenta passade jag på att registrera mig för blodgivning. Det togs lite blodprover och så hoppas jag att allt ser bra ut så jag får ge blod framöver.

Elisas fem fredagsfrågor har rubriken knasigt så därför blir det temat på dagens svar. Ta mina svar med en stor skopa ironi. Kunde inte låta bli att fara iväg i fantasin. 😛

  1. Vilken pryl i ditt hem skulle du klara dig längst utan? Helt klart strykjärnet. Mina kläder ser oftast ut som att de haft en tuff vecka ändå.
  2. Vad skulle du sakna mest om du helt plötsligt inte fick använda internet på en månad? Mina 38 flikar som jag aldrig stänger. De är som små gulliga husdjur, jag vill veta att de fortfarande lever.
  3. Om du kunde trycka på ”shuffle” på din vardag – vad tror du skulle hända? Jag skulle vakna upp i grannens pyjamas, äta frukost i min brevlåda och avsluta dagen på jobbet som kommunens officiella kanelbulleprovare. Visst vore det något? Nybakta kanelbullar med ett glas iskall mjölk till. Nom, nom, nom.
  4. Om du fick dubbelt så mycket tid på ett vardagsmoment – vilket skulle du helst förlänga? Att sova. Tänk dig att få vakna, inse att du får sova en gång till, och sen vakna och inse att du får sova ännu en gång till. Som en enorm snooze-knapp.
  5. Om du var tvungen att leva ett helt år i en filmgenre – vilken genre skulle du välja? Actionkomedi. För då skulle alla mina snubblingar över rollatorer och nära-på-att-springa-in-i-dörren-tillfällen förvandlas till fantastiska stunts, följt av en riktigt maffig punchline.

En aning träningsvärk, jobb och stabsläge

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kände jag att jag verkligen behövde träna styrka. Inte hopp och skutt som jag alltid gör utan styrka för den djupa muskulaturen. Så jag freestylade lite och körde dryga 35 minuter pilates. Fick till ett bra pass för hela kroppen. Det är intressant det där hur musklerna minns alla rörelser, hur tekniken finns kvar. Det som saknas är såklart styrka. Glad att jag fick till ett pass. Men gissa om det känns i kroppen idag. Trots att jag också fick till ett pass med trettio minuter stretch.

Från tidig morgon till sen kväll så har det regnat idag. Jag var som en dränkt katt och åtminstone tre personer frågade om jag färgat håret. Men nopp, jag var bara blöt. Är glad att jag kom ut i skogen igår för en promenad. Jag hade tänkt att promenera idag också men så mycket som det regnade idag hade det varit allt annat än mysigt och härligt. Jag tänker nämligen ofta just det att ”åh vilken mysig promenad det skulle bli i regnet.” I teorin är det alltså en jättebra idé…

I eftermiddags skedde en otäck olycka på E4, campusbussen välte av någon anledning och landade ute på gärdet. Så regionen gick upp i stabsläge för att kunna förbereda sig på ett stort antal skadade. Som tur var så fick ingen livshotande skador. Men vilket trauma, även om man inte skadar sig fysiskt så är det en otroligt fruktansvärd händelse att vara med om. Det där kunde gått riktigt illa på många sätt och vis.

Röd flagg, paletter och skogspromenad

Publicerad den av Hannas krypin

Så här på min lediga dag har jag passat på att besöka ett gäng bloggar som det var ett tag sedan som jag kikade in hos. Jag har även tagit en promenad ute i skogen. Var lite ”wild and crazy” och gick i motsatt riktning. Inte undra på att jag tycker spåret är så tungt. Det sluttar lätt uppför nästan hela tiden förutom ett par långa nerförsbackar men dom ska man ju också uppför. Hittade ett gäng svampar. Kolla så häftig denna är som liksom vänt sig lite ut och in.

Blodröd stensopp kanske?

Jag gick förbi och spanade in i skogen. Såg något stort och gult som jag kände att jag ville spana in mer. Har nämligen aldrig sett gula flugsvampar Finns det ens? Googlade och hittade att det är en väldigt sällsynt svamp. Enligt Google lens är det en gul flugsvamp men den artbestämningen tar jag med en nypa salt. Dessa hittades bland röda flugsvampar så jag tänker ändå att det är röd flugsvamp.

Måste bara visa, titta så fina min paletter blivit! Det är verkligen skillnad nu när de får mer sol. För ett par veckor sedan såg de ut så HÄR. Ska låta dom växa till sig och sedan klippa ett par skott till. Enligt mig så är det bästa sättet av övervintra paletter i ett vattenglas. Så efter allt svamp- och skogspladder tänkte jag avsluta mitt inlägg med att svara på gårdagens wordpressfråga.

Vilket personlighetsdrag hos människor är en röd flagga för dig?

  • De där personerna som är snälla och trevliga mot mig men sedan snackar skit bakom ryggen på mig.
  • Personer som tror att de kan och vet allt och inte kan erkänna när de har fel.
  • Att inte lyssna och bara prata om sitt eget och sina egna bekymmer.

Träna före soffhäng eller efter?

Publicerad den av Hannas krypin

Kvällsolen alltså!!!!!

Jag har haft en riktigt bra dag! Sol, bra samarbete på jobbet och dessutom fick vi lyssna på en av våra överläkare som berättade om ett nytt samarbete med thoraxoperation. Det låter kanske lite krångligt, men jag ska försöka förklara enkelt. Fråga gärna om du är mer nyfiken.

På lungmedicin gör man en undersökning som heter bronkoskopi. Den görs i lätt sövning – man sover, men inte lika djupt som vid en operation där intubering (tub i halsen) och respirator behövs. Vid bronkoskopi för man ner en kamera via näsan för att kunna undersöka lungorna, ta prover på tumörer, infektioner (som svamp, virus eller bakterier) eller rensa så att patienten får lättare att andas.

Vanligtvis används en tång för att ta vävnadsprov, men den klämmer ofta ihop materialet vilket gör det svårare för patologen att analysera och ställa diagnos. Det är här som det nya samarbetet kommer in: tillsammans med narkospersonal kan patienten sövas djupare och intuberas, vilket gör det möjligt att frysa loss större bitar av lungvävnaden. Ju mer man fryser, desto större och bättre prov kan skickas till patologen. Det ger en mycket säkrare diagnos – och patienten slipper det obehag som kan uppstå vid vanlig bronkoskopi. En riktig win-win!

Överläkaren berättade med sådant engagemang och det var så inspirerande att lyssna på. Undersökningen kallas för kryobiopsi, och vill du se hur det kan gå till så finns en film HÄR (OBS: inget för den känsliga). Med det här inlägget har du nu fått en pytteliten inblick i vad som händer på mitt jobb. 😊

Rubriken på inlägget kommer från den ”svåra” frågan som jag funderade över i bilen på väg hem: soffan direkt, eller träning först? Om jag sätter mig i soffan blir det svårt att ta sig upp igen, men direkt efter jobbet är jag rätt mosig. Jag insåg dock att tricket är att bestämma sig i förväg. Redan igår hade jag bestämt att dagens pass skulle bli styrka och explosivitet. Det blev ett riktigt bra pass och med fem månader kvar till löptest har jag gott om tid att bygga både styrka och snabbhet. Passet gick hur bra som helst och imorgon är jag ledig.

Min perfekta vecka

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har uppdaterat det här inlägget lite grann. Skrev först utifrån tränings- och hälsoperspektivet men fick en följdfråga så har uppdaterat inlägget en aning. Vill heller inte skriva så mycket om barnen längre då de är så stora och har sina egna intressen.

Beskriv din idealiska vecka.

Dagens wordpressfråga är att beskriva en perfekt vecka. Min perfekta vecka, då får jag in stretch varje dag och allting annat flyter på som det ska. Jag har heller inte problem med någon smärta och jag kan träna precis vad jag vill. Under min perfekta vecka hinner jag allt nedan inklusive jobba heltid på mitt jobb och såklart familjetid.

Måndag: Efter en natt med ordentlig sömn vaknar jag utvilad. Kroppen känns lätt och tankarna klara. Det är så sällan jag verkligen får känna att jag sovit färdigt, men min perfekta vecka börjar just så.

Tisdag: Jag börjar dagen med ett löppass. Luften är frisk och benen svarar bra. Den perfekta dagen kan jag springa hur långt som helst! När jag kommer hem rullar jag ut mattan och tar en stund min stretch. Det är en fin balans: först adrenalin och kraft, sedan stillhet och närvaro. På kvällen blir det ett pass pilates som stärker de där inre musklerna som löpningen inte når.

Onsdag: Helt klart den perfekta dagen för en tur i skogen. Gärna med sol på nosen, solglitter och vatten. Jag och Rickard packar ryggsäcken med lite fika. Vi tar oss ut på Östgötaleden där skogen varvas med öppna landskap. Det blir många steg, men också samtal och skratt. Vandringen ger både tid tillsammans och den där känslan av frihet som bara naturen kan ge.

Torsdag: Efter gårdagens vandring väljer jag en lugnare dag. En kort löptur och några enkla positioner som gör att jag varvar ner. Ja tack! Resten av tiden fylls av små vardagliga saker som gör gott: en kopp te, en bok i soffhörnet, bara stillhet.

Fredag: Jag kör ett kombinerat pass med löpning och pilates. Tankarna börjar redan smyga mot helgen och matcherna som väntar. Att få stå där, blåsa i visselpipan och vara en del av spelet – det är alltid speciellt. Även om det inte är första gången som jag går ut på fotbollsplan.

Lördag: Det är full fart på planen. Spelarna ger allt, publiken hejar, och jag är mitt i händelsernas centrum. Jag känner adrenalinet, men också glädjen i att få vara där. Att döma matcher är krävande men också så roligt – och varje match har sin egen karaktär.

Söndag: Kroppen är trött men på ett skönt sätt. Jag stretchar minst en halvtimme dricker en mugg te väldigt långsamt och låter dagen bara få vara. Jag har inga särskilda krav. Jag och Rickard pratar om vandringen och veckan som gått. Det känns som att allt har fått plats – träningen, naturen, gemenskapen och glädjen i fotbollen.

Söndagslistan vecka 36

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har precis kommit hem från en fotbollsmatch, skrev tidigare i veckan att jag skulle vara matchledig. Men det dök upp ett uppdrag som passar in i helgens arbetstider så anmälde mig och fick matchen. Snart är säsongen slut så det gäller att ta alla chanser att få vara ute på fotbollsplan. Det här var en match i flickor 15-19-serien. Det var lugnt på plan, hade inte så mycket att göra.

Det har varit en bra arbetshelg och jag hoppas att nya arbetsveckan flyter på lika bra. Jag jobbar även i morgon och på tisdag och känner jag mig själv rätt kommer det kännas som onsdag i morgon. Fast det bara är måndag. Att jobba oregelbundet gör mig rätt så dagvill faktiskt.

Känsla: Fortsätter ha en glad och härlig känsla. Visst finns det små dalar men dessa tillfällen är korta.

Väder: Den här veckan har det bjudits på högsommarvärme. Hur härligt som helst och jag har fått tillbaka min sommarkänsla. Det har också bjudits på dimma när kontrasterna mellan dag och natt krockar.

Träning: Tycker att det som helhet ändå varit en helt okej träningsvecka. Det viktigaste: stretch och styrketräning har blivit av.

  • Måndag: Vilodag
  • Tisdag: Jag körde styrka och explosivitet hemma i vardagsrummet. Avslutade sedan med några pilatesövningar.
  • Onsdag: Vilodag
  • Torsdag: Sprang Sofialoppet
  • Fredag: En riktig slappedag. Såna här dagar är sköna i teorin men oftast ångrar jag att jag inte ens fått till en liten promenad.
  • Lördag: Vilodag
  • Söndag: Dömt fotboll

Mina positiva från veckan:

  • Att jag fick till ett riktigt bra styrkepass och att det inte kändes i min skada.
  • Det är så roligt att få vara ute och springa lopp. Det ger mig alltid en go känsla.
  • Mer som ger en go känsla var att träffa P en sväng.

Bilder från veckan: Inte supermånga faktiskt. Bara jag och så en härlig godisskål. Med sorter som jag tycker om- Fick cravings på en vanlig lösgodispåse som jag mumsade i mig till en rätt så trevlig film på Netflix: Torsdagsmordsklubben eller nåt sånt där hette filmen. Det hände inte så mycket av det jag såg men det var så trevliga karaktärer. Såna där som man genuint gillar. Såg inte klart för jag blev så galet trött.

Alltså när jag ser bilder på mig själv så tänker jag alltid att jag ser så glad ut. Så där genuint glad på något sätt. Bilderna är inte falska. Jag är så där glad som jag ser ut att vara.

De bästa av favoriterna

Publicerad den av Hannas krypin

Jag måste tipsa om favoriten av alla: legs up the wall. Så fort jag lägger mig tillrätta går kroppen ner i varv. Den här övningen är lätt att göra, kroppen går ner i varv och det är inga problem att vara här och nu.

Så här gör du:

  1. Lägg dig på rygg nära en vägg.
  2. Svinga upp benen längs väggen och låt höfterna komma så nära som känns bekvämt.
  3. Vila armarna utåt sidorna eller på magen. Min favorit är att sträcka ut armarna åt sidorna.
  4. Blunda, andas lugnt och stanna så länge det känns bra.

Varför är den så bra?

  • Minskar svullnad och trötthet i benen genom att cirkulationen förbättras
  • Ger avkoppling och sänker stressnivåer.
  • Förbättrar sömn och hjärnan går ner i varv.
  • Lindrar spänningar som finns i rygg, höfter och baksida lår.

Bonus: stretcha också insida lår genom att föra benen åt sidorna så mycket du kan. För baksida lår och utsidan av höften genom att lägga upp benet det andra knät. Gör såklart på båda sidorna.

Fem en fredag vecka 36: Vardagstwist

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har inte varit med på Elisas fem fredagsfrågor på ett tag. Tycker det är dags nu. Veckans frågor handlar om vardagen.

  1. Om du bara fick äta frukost till middag resten av veckan – vad skulle du välja? Yoghurt med start på och så jollekaka smör och ost. Gärna ett kokt ägg till med.
  2. Om din dammsugare kunde prata, vad skulle den säga till dig? ”Hörru, nu var det länge sedan som jag fick komma ur garderoben. Tjopp, tjopp. Det är dags”.
  3. Vad skulle hända om du bytte din kvällsrutin mot din morgonrutin? Ingenting eftersom jag gör samma sak.
  4. Vilken vardagssituation borde ha en pausknapp? Alla situationer som gör att tiden bara springer iväg för mig.
  5. Vilken aktivitet i kalendern skulle behöva planeras in lite oftare? Pilates! Jag tror att det är det som saknas för att ge mig de bästa förutsättningarna att bli av med min envisa skada. När jag började stretcha regelbundet så blev jag av med min värk i mina höfter och ländrygg så jag har stora förhoppningar kring att det skulle kunna hjälpa.

Ett lopp med hjärta

Publicerad den av Hannas krypin

Sedan 2014 går det ett lopp i Norrköping som startades till minne av Sofia Lindqvist som dog i cancer 2014. Det fina med det här loppet är att tack vare sponsorer kan hela anmälningsavgiften skänkas till cancerforskning. Man kan välja om man vill skänka till barncancerfonden eller Cancerfonden. Min avgift går till barncancerfonden. Tycker det känns fint att kunna bidra till just forskningen vad gäller cancer hos barn. Jag, Rickard och Alexander åkte till ett soligt Norrköping. Starten går i vackra folkparken, har bott i Östergötland sedan 93 men folkparken slår lätt Linköpings trädgårdsförening. Vi visste inte hur det skulle se ut med parkering så vi var där i väldigt god tid. Skönt att slippa stressa tycker jag.

Så här ser banan ut. Väldigt lovande, eller hur! Mina enda mål idag var att försöka ha roligt och att välja en bättre startposition så jag kan springa i mitt tempo direkt.

Jag tänkte att jag för en gång skull skulle värma upp ordentligt. Stretcha och komma igång ordentligt. Deltog också lite i den officiella uppvärmningen. För en gång skull var det en lätt uppvärmning där jag kunde hänga på utan att helt tappa takten. För att hedra minnet av Sofia så hade vi en minut att alla skulle klappa händerna. Efter applåden drog starten igång och jag kunde springa mitt tempo precis som önskat. För första gången på evigheter sprang jag första två kilometerna på under 12 minuter. Sen orkade inte kroppen hålla det tempot men jag sprang fortfarande snabbare än tidigare lopp. Runt tre kilometer kom vätskekontrollen. Som jag längtade efter att få ta lite vatten. Det var 27 grader och en öken i min mun. Tog några klunkar vatten och hällde resten över mig. Hur skönt som helst. Sista kilometern var den som kändes längst, trodde aldrig att den skulle ta slut. Banans överraskning var en hemsk backe där jag var tvungen att gå för det fanns verkligen ingen energi kvar till att jogga uppför. Jag är hur nöjd som helst. Trots att jag gick ca 200 meter och gick vid vätskekontrollen var jag bara 6 sekunder långsammare än förra loppet som jag joggade hela vägen.

Jag vill så mycket…..

Publicerad den av Hannas krypin

Ni är ett par stycken som reagerat på min ton vad gäller min löpning. Jag tycker inte att jag är elak mot mig. Snarare beskriver jag en känsla och samtidigt en underliggande frustration över det här att känna att jag inte kommer någon vart.

Så här ligger det till: sedan hösten 2019 har jag dragits med skador. Det började med att min vad gick sönder när jag skulle assistera i herrar division fyra. När vaden väl läkt fick jag andra skador. Fyra dagar innan löptestet i början på februari gick vaden sönder igen. När vaden väl läkt och jag försiktigt kunde komma igång igen fick jag ny skada. Den här skadan som jag fick i maj dras jag fortfarande med. Jag har inte sprungit smärtfritt sedan i i maj. Jag har testat att vila, köra alternativ träning och anpassa men det slutar inte göra ont. Nu kör jag det jag vill med bara få begränsningar. Det positiva med den strategin är att skadan inte blir sämre. Men som skrivet, det står stilla.

Jag har inte dålig kondition, jag har uthållighet. Problemet är att jag fortfarande har ambitioner med min träning men känner att jag hela tiden blir hindrad av skador. När jag väl haft en bra träningsperiod och känner att jag kommit en bit framåt så blir det återigen ett bakslag med skador. Inte undra på att jag blir frustrerad. Samtidigt är jag glad över alla pass som blir av. Jag är jättenöjd med gårdagens pass exempelvis. Det kändes ingenting vilket är perfekt. Att jag kan göra den typen av belastande träning utan skadekänning är fantastiskt!