Ett perspektiv som jag saknar

Jag har suttit med mina studier idag och har jobbat på en uppgift kring omvårdnad. Det är inte dumt att ha tillgång till regionens riktlinjer kring hur man bör göra saker och ting. Det underlättar men är fortfarande väldigt svårt ska jag erkänna. Men du känner väl mig, att ge mig finns inte på världskartan. Satt även med min etikuppgift men där går jag lite bet. Allt material som jag hittar berör sjuksköterskor, även när jag specifikt söker på undersköterskor. Antar det beror på hur att undersköterskors examensarbeten inte publiceras på samma sätt. Det är dumt tycker jag. Särskilt eftersom undersköterska kommer bli en skyddad yrkestitel framöver. Min yrkesgrupps kunskaper kommer bli mer och mer viktig.

Så jag tog en paus i mina studier, dels för att fixa mat åt barnen men också för att springa en runda. Det blev fem kilometer, ska inte skriva att jag lufsade för blev bra trött. Jag har fått till en riktigt bra träningsvecka där jag upplever att formen finns där och det nog mest handlar om hjärnspöken. Hjärnspöken och dåliga förutsättningar inför passet. Blir spännande att se hur det går att döma fotboll imorgon. Nej nu måste jag tillbaka till studierna. Tänkte skriva lite mer om min dag ikväll.

Det finns inga genvägar!

Den helt klart vanligaste frågan jag får här på bloggen är hur man kommer igång med sin träning. Det tråkiga svaret är att det inte finns några genvägar. Det är bara att göra det ändå. Ungefär som att man betalar sina räkningar varje månad fast man inte har lust. Det är något som man bara gör. Som bonus mår man bättre.

Motivation och disciplin är något som man behöver jobba för. Jag har en relativt väletablerad träningsvana men majoriteten av passen måste jag övertala mig själv till att köra. Ofta har jag tusen anledningar till att försöka slippa. Men jag gör det ändå för känslan efteråt är underbar. Endorfinerna som jag får gör att jag vill fortsätta kämpa. För två veckor sedan klagade jag över hur kroppen kändes. Men jag visste att det skulle vända om jag bara fortsätter och inte ger upp. Och mycket riktigt, om jag biter ihop fast det är tungt och jobbigt så får jag igen det senare genom att kroppen känns pigg och stark. Det är en motivationsfaktor om något.

Ikväll ställde jag mig på löpbandet, det var länge sedan som jag körde mina trettio intervaller*30 sekunder med en minut vila. Totalt med uppvärmning och nedvarvning fick jag till årets hittills längsta runda: 8,5 kilometer.

Som slutkläm vill jag ge dig mina bästa tips:

  • Gör det ändå. Det kommer vara motigt och allmänt blaha men känslan efteråt är oslagbar.
  • Hitta bra och peppig musik som ger dig energi. För några år sedan lyssnade jag alltid på Avicii. Det var favoriten då.
  • Sänk kraven! All rörelse som blir av är bra.
  • Hitta det som du tycker är kul.
  • Våga även testa det som du på förhand tror att du inte kommer gilla. Du kanske blir förvånad och upptäcker att det passar dig som handen i handsken.

Ett härligt backpass

Godmorgon! Det är måndag och ny vecka igen. Jag är ledig idag. Dagens planer är plugg, jag och Rickard ska ha ett återkopplingsmöte om ett samtal vi var på och så ska jag och en kompis ut och promenera. I blåsten, vinden viner runt knutarna. Men det blir roligt att ses igen. Senast var i våras när vi firade hennes födelsedag och körde SUP tillsammans med ett gäng andra tjejer. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill. Kikade ut genom fönstret och noterade att det blir ljusare för varje dag som går. Underbart ju.

Något mer som var underbart var gårdagens backpass. Jag valde att springa backintervaller eftersom det var länge sedan. 10*30 sekunder i fyra% lutning och i 4 minuter/kilometer. Körde vilan i lutning också. Det var såklart jobbigt men helt hanterligt. Jag hade inte den där känslan av att vilja kliva av innan jag ens började. Totalt blev det 1 kilometer uppvärmning, 2,5 kilometer intervaller, 500 meter löpning i backe och så en kilometer lugn jogging som nervarvning. Jag är så nöjd!

Endorfiner

Nu har jag tid att sitta ner och skriva några rader. Det var fullt ös igår. Pluggade och jag fokuserade på olika saker vad gäller skolarbetet, diabetes, två av uppgifterna jobbar jag med parallellt och jag har hittat en del närståendeperspektivet på IVA.

Jag och Rickard hjälptes åt med städning också för på eftermiddagen kom mamma, pappa, Marcus, Bea och Kevin hit för födelsedagsfirande av Alexander. Rickard hade gjort en god tårta och vi hade det riktigt trevligt.

Idag har jag varit på praktiken och i eftermiddags hämtade Rickard mig och så åkte vi till Ljunkan för att springa lite. Tyckte inte att det var så kallt men eftersom det blåste kändes det mer som elva minus (enligt SMHI). Ingen av oss var klädda för den temperaturen. Jag hade helt fel kläder, hade behövt något som skyddade ansiktet och så gjorde jag misstaget att välja tröjor som åkte upp på magen. Det är något som jag verkligen inte uppskattar. Iallafall så åkte vi hem istället, värmde upp på ett varsitt löpband och körde explosivitetsträning. Bara 25 minuter av just men det jag var helt slut. Borde ju veta att Rickard skulle ha några överraskning till mig men det hade jag förträngt. Så det blev en hel del bra styrkeövningar också. Mycket bra pass. Så här efteråt är jag riktigt nöjd och glad. Full med endorfiner!

Ingen bra känsla

Jag tycker inte att det är roligt att springa just nu. Varje löppass är bara slitsam och jag får ingen bra känsla. Den form jag än gång hade känns helt ouppnåelig. Men för att komma med något positivt så tror jag att det skulle räcka med ett löppass med lite flow för att känna att jag inte tappat precis allt. Få tillbaka lite glädje i löpningen som just nu bara känns som ett jobbigt måste. Försöker att peppa mig själv och tänka att jag inte tränar för löptestet utan för att må bra men den här tiden på året gör sig alltid löptestet påmint. Känslan av stress och press kommer som en faktura på posten. Högst ovälkommet.

Men som alltid biter jag ihop. Endera dagen vänder det och jag kommer känna mig positiv och full av pepp igen. Nu i januari har jag iallafall fått till minst två löppass i veckan och det är bättre än i december då det inte blev många pass alls. Kanske är därför som det känns så väldans jobbigt med.

Jag ville inte men jag gjorde det ändå

Det var en riktigt bra dag i skolan, intressanta föreläsningar och terminens uppgifter känns inte alltför avancerade. Jag har en bra känsla, får se om jag tycker det framöver med…. Det är bara en uppgift som jag hade önskat att jag slipper, en uppgift som handlar om strålskydd men det är bara att beta sig igenom den. Känns som en bra uppgift att börja med så jag får den gjord och sedan kan släppa den.

Igår tog jag vilodag, var så trött när jag kom hem så därför visste jag att jag behövde springa något idag istället. Bestämde mig redan i bilen på vägen hem att jag inte skulle mellanlanda i soffan. Ärligt talat så tror jag att jag inte kommit upp från soffan om jag gjort tvärtom. Så jag ställde mig på löpbandet och betade av ett gäng tunga intervaller. Jag visste att det skulle bli otroligt slitsamt eftersom uppvärmningen var apjobbig och kroppen kändes som en trög klump. Men nu så är det gjort. Stolt över att jag gjorde det ändå fast jag inte ville.

Vi ska äta pannkakor till kvällsmat, medan jag skrivit på det här inlägget har Rickard fixat käket. Jag vill ha glass till pannkakorna. Hade inte det varit smarrigt så säg. 🙂 Imorgon ska vi börja skoldagen med att gå igenom basgruppsfrågorna så behöver nog kika lite på mina anteckningar efter maten. Från en heldag i skolan och sedan mer skola när jag kommer hem. Ja, så är det att vara student.

Sprungit lite

Idag kom mina nya kläder från Stronger. Satt som ett smäck och var riktigt skönt att springa i. Mindre skönt är att jag slarvat med vätska så nu efter träningspasset gör det riktigt ont i min mage. Har tagit ipren och panodil så det släpper förhoppningsvis snart. Jag lär mig bokstavligt talat aldrig av mina misstag. Dagens pass blev intervaller: 5*400m och 5*200 meter med en minut gåvila mellan varje. Det blev en nätt runda på fem kilometer. Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan åka iväg för dagens praktikpass. Skriver mer ikväll när jag kommer hem. Ha en härlig fredag!

Idag

  • Varit på ett besök med ett av barnen som tog hela förmiddagen.
  • Vi har spelat några omgångar UNO. Jag vann en gång, övriga två gånger blev oavgjorda.
  • Vi har haft lite otur med Alexanders presenter. Idag kom alla förutom en så på eftermiddagen hjälptes jag och Ida åt att slå in dom.
  • Firat Alexanders födelsedag. Han har fått amerikanska pannkakor till frukost (jag och Ida åt också såklart). Önskemiddag blev tacos och sedan kladdkaka med glass och grädde till efterrätt.
  • Jag har sprungit ett kort men effektivt pass. Det var dock fruktansvärt jobbigt och jag slet från första minuten. Avslutade med några styrkeövningar för armarna. Skulle verkligen behöva lägga mer tid på att träna mina armar men jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt.

4*500

Jag hade tusen ursäkter (nåja…) till att inte träna idag. Men så fick jag lite feeling ändå. (Läs gav mig själv en mental spark i baken). Jag letade upp en film på Netflix, fick bli filmen ”sing”. Tyckte den var väldigt bra faktiskt, rekommenderas.

Iallafall så sprang jag mina 4*500meter. Vårt löpband har fastnat i uppförsbacke och Rickard har mekat lite med bandet. Men det är inte helt platt ändå. Känns att det går lite uppför och det är ju bra. Då blir det inte lika stor skillnad mellan att springa ute och på löpbandet sedan. Löpningen var slitsam men tänker att det är då det ger som mest.

Avslutade med att stretcha igenom kroppen samtidigt som jag såg klart på filmen.

Årets första träningspass

Då har jag betat av årets första träningspass. Jag skrev i mina mål för året att hitta glädjen i att träna igen. Jag ska vara ärlig och säga att komma igång igen efter ett träningsuppehåll är allt annat än trevligt, roligt och självförtroendehöjande. Det är mest jobbigt. Men jag vet att om jag bara kommer förbi det här första jobbiga passen så kommer det snart bli roligt igen.

Idag hade jag ingen plan utan bestämde mig för att känslan i kroppen fick bestämma. Så jag joggade fem kilometer och avslutade med tjugo minuter pilates. Känns härligt att starta året på detta sätt. Flåset finns inte riktigt och kroppen känns allt annat än pigg. Men jag är glad över att vara igång. Nu kan det bara bli bättre!