Åkes hoppa på tåget fortsätter och den här veckans destination är torn. Jag funderade över hur jag skulle tolka veckans ord. Till slut var det klart, utflykter med familjen.
Det första jag kom att tänka på är Visbys ringmur. Jag har hur många bilder som helst från Visbys vackra ringmur och dess torn,. Trots det så måste jag alltid ta nya bilder. För just den aktuella dagen kanske ljuset faller annorlunda. En annan sinnesstämning eller något annat som gör att det känns som en helt ny bild.
Jag bildgooglade ”Hannas krypin+torn” och de första två bilderna som dyker upp är bilderna från mina sommarinlägg från trippen till Öland och så årets sommarvandring längs med Östgötaleden som gick runt Stegeborg. Långe Jan besöktes i somras. det är Ölands sydligaste fyr. Långe Erik fick inget besök det här året. Stegeborgs slottsruin lockar alltid många turister och östgötar. Jag och Rickard vandrade hela Stegeborgsslingan på tretton kilometer och HÄR kan du läsa inlägget och se bilder från hela turen. Beroende på var man börjar sin runda kan man få ruinen i början, slutet eller i mitten av rundan.
Himlen var så vacker när jag åkte hem från jobbet imorse. Jag blev så glad över att det var dagsljus klockan sju på morgonen. Som jag längtar efter ljuset och nu kommer det tillbaka mer och mer. Tänk att man kan bli så lycklig över en sådan sak som en rosa himmel.
Som vanligt så var det svårt att sova efter nattpasset. Men när klockan var halv två så gick jag upp, fick i mig lite mat och tog sedan en kort promenad. Jag avslutade med fyrtio minuter stretch och kröp direkt ner i sängen igen. Jag somnade som en stock och sov till halv sex. Den där stretchen är bra för att få kroppen att slappna av. Nu är jag lite lagom mosig i huvudet men bara jag får i mig lite mat och kommer igång igen kommer jag bli pigg. Jag är jättenöjd med dagens sömn. Känns bra faktiskt.
Det är en riktigt kall fredag idag, åtta minusgrader. Jag anar solen och det ligger ett litet tunt snötäcke på marken. Jag gick upp tidigt för att se till att Ida kom i tid till skolbussen men ska snart krypa ner i sängen igen. Jag jobbar i natt och behöver sova några timmar inför det. Jag tänkte försöka att jogga lite idag, sprang över vägen igår och kände ingenting i vaden. Det brukar kännas direkt när jag joggar lite. Har stora förhoppningar om att det trots söndagens bakslag går att börja springa lite försiktigt. Vill.döma.fotboll.
Elisas fem fredagsfrågor den här veckan handlar om välmående. Passar rätt så bra faktiskt för jag drömde om att jag blev sjuk på jobbet och att kollegorna fick ta hand om mig.
När var du senast sjuk? När jag hade maginfluensa förra våren. Hade en sjukdag i oktober med då jag hade en rinnande näsa. Men det blev inget mer av det. Minns inte när jag senast hade en förkylning med feber. Förutom covid hösten 2022 vill säga. Trots ingen vaccination blev det inget mer än en förkylning med lite feber. Vilket var något som BP påminde mig om, vi hade nämligen covid i stort sett samtidigt. Men det visste vi inte just då.
Vad har du alltid hemma när du är sjuk? Panodil och ipren. Massor med näsdukar.
Tror du man kan boosta sitt immunförsvar? Ja, det tror jag. Med bra mat, sömn och träning.
På vilket sätt får du bäst återhämtning? Vila och vara snäll mot mig själv. Lyssna på kroppen och inte pressa för hårt.
Finns det någon huskur som faktiskt fungerar? När jag jobbade på Kvarnbacken så hade vi ett utbrott av maginfluensa. Då var vi ett gäng som tog hela vitpepparkorn. Det sägs ju att det det kan förhindra att man blir sjuk. Sant eller inte låter jag vara osagt. Men jag klarade mig igenom episoden med smitta utan att bli sjuk.
Idag kände jag så starkt att nu är det bra. Jag är trött på negativt tänkande och fokus på tråkigheter. Livet kommer alltid hända – på både gott och ont. Jag har skrivit om det förut men jag tror starkt på att jag i mångt och mycket kan styra min tankar och mitt mående. Det är lätt att fastna i negativa spiraler där det som känns tungt och trist tar över mina tankar. Jag tror att det är viktigt att fundera på vad som gör mig glad, när tankarna går åt det tristare hållet, hur kan jag vända det?
Att tänka positivt handlar inte om att ignorera det som känns jobbigt utan snarare fokusera på det som gör mig glad. Det handlar om att hitta ljusglimtarna, även när det är tungt. För tungt kan det såklart bli även om jag väljer att tänka mer positivt. Jag kan välja vad jag vill lägga min tid på. Jag kan välja att lyfta fram det som är bra, även om det bara är något litet. Kanske är det ett leende från en främling, en upplyftande kommentar eller bara ett härligt skratt tillsammans med någon som jag tycker om. Familj, vänner, kollegor. Världen är så mörk ändå, jag behöver inte spä på det med att själv grotta ner i mig i negativa spiraler. Hur tänker du?
Dagens träning blev två mil på crosstrainern medan jag tittade på otecknade Sonic på Netflix. När jag var barn älskade jag att spela spelet med den supersnabba blå igelkotten, Sonic. Minns fortfarande alla ljudeffekter.
Efter ett par dagars uppehåll stretchade jag också igenom kroppen. Fokus i programmet var nedre delen av kroppen, höfter, baksida lår och lite rygg. Perfekt för mitt fokus att kunna gå ner i spagat. Kanske att jag är någon millimeter närmre golvet. Bilderna är från idag. HÄR finns mitt första inlägg om min nya utmaning.
Den här bilden snodde jag skamlöst från bloggenHannas lilla liv. Jag har alltid tänkt att göra sitt bästa handlar om att ge exakt lika mycket av sig själv varje dag och oavsett dagsform. Men så behöver det ju inte vara. Dagsformen påverkar helt klart och man kan inte vara i toppform alla dagar. Hur man mår påverkar helt klart hur mycket man orkar göra. Det kanske helt enkelt handlar om att göra sitt bästa utifrån dagens förutsättningar. Det behöver inte vara max, det lilla är bra nog. Det kan dock vara svårt i dagens prestationsinriktade samhälle. På jobbet har man krav på sig från både kollegor och chefer. Man förväntas prestera på max.
Men när jag funderar lite till tänker jag att det är viktigt att ta ett steg tillbaka, få lite perspektiv på saker och ting och våga landa i att allt inte alltid måste vara på max. Det måste få vara okej att göra lite mindre en dag. Att lyssna på kroppen och inte försöka göra allt perfekt. Det går nämligen inte. Jag tänker att göra sitt bästa är att vara ärlig mot sig själv om vad som faktiskt är möjligt just nu – utan att jämföra med gårdagen eller med andra. Så att göra sitt bästa är inte att göra mest. Det är att göra det man kan med de resurser man har, och att vara okej med att det ser olika ut från dag till dag.
Dags för ett litet kvällsinlägg. I morse anades solen ett tag, men snart utbyttes soluppgången till dimma, någon plusgrad och allmän gråskala. Men fint var det så länge solen varade! Jag har jobbat idag och det var rätt så lugnt på jobbet.
Regeringen hade utlyst en tyst minut idag, klockan tolv, en vecka efter dådet som kostade flera människors liv. E som var samordnare på onkologen tyckte vi skulle ta fram blommor och ljus. Vi var ett stort gäng från båda avdelningarna som slöt upp för en tyst minut. Det kändes väldigt fint!
På eftermiddagen kom en av våra specialistläkare i lungmedicin och berättade en del om varför vi behöver syre, vad som händer i kroppen vid syrebrist med mera. Det var riktigt intressant. Mycket kände jag igen från när jag pluggade. Det är bra med repetition!
Kvällens träningspass blev trettio minuter på crosstrainern. Har haft en vecka med lite mindre träning och ingen stretch så behöver komma igång igen. Kroppen känns inte riktigt bra efter tandutdragningen men jag vill inte vila helt. Skynda långsamt och lyssna på kroppen är melodin.
Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför att de avbryts av reklam, hej vilt. (Här snodde jag Klimakteriehäxans svar)
Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att det tar så mycket tid. Vet att jag kan lyssna när jag tar mina promenader i skogen eller när jag städar men jag vill lyssna fokuserat utan att göra en massa annat samtidigt.
Varför blir jag inte irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att jag inte tittar på SVT.
Varför vill jag vara utan papperstidning? Därför att jag inte läser tidningen. Prenumererade på corren men eftersom den alltid bara samlades i högar så slutade vi.
Varför tittar jag på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att Rickard gärna tittar på morgonnyheterna. Men om han har jobbat natt och jag själv sitter i mitt hörn i soffan brukar jag inte titta.
Gångna veckas bubbel. Trevligt samtal med både mamma och pappa. Fint att hänga med Rickard i Stendörren och prata med varandra utan en massa annat som är i vägen.
Nuvarande veckas bubbel: Den här veckan har jag hand om samordningen på jobbet så tror det kommer bli mycket prat i telefon.
I min egen bubbla. Försökte jag vara när jag var hos tandläkaren i fredags.
Fy bubblan för… Tja p-böter, onda tänder och annat smått och gott.
Ett bubblande skratt… Jag fick mig ett gott skratt när jag och Rickard tittade ”Mission Impossible dead reckoning”. Att det skulle få oss båda att skratta rätt så gott var otippat.
En bubblande dryck… Nej jag har inte druckit så många bubblande drycker. Räknas kolsyrat vatten?
Enbubblande berättelse. Det får bli en fortsättning på berättelsen som jag skrev HÄR.
Helena satt kvar i den tysta verkstaden, ljuset från elden fladdrade över hennes ansikte medan tankarna rörde sig likt skuggor i rummet. Bubblorna hon skapade bar andras minnen, andras sorger och förhoppningar. Men hennes egna minnen var instängda, orörda, som en kista hon aldrig vågat öppna.
Natten gick och gryningen färgade horisonten i bleka toner av rosa och blått. Havets andning var konstant utanför, en rytm som följt henne hela livet. Med en djup suck sträckte hon sig efter glaspipan. Skulle hon våga?
Hon tände elden igen, lät glaset smälta och forma sig under hennes händer. Det glödde, droppade som honung innan det långsamt tog form. Hon blåste försiktigt, såg hur sfären växte, hur dess yta blev tunnare och tunnare. För ett ögonblick var hon rädd att den skulle spricka, att minnet inom henne skulle rusa ut och dränka henne. Men hon fortsatte.
Bubblan skimrade inte som de andra. Den var dämpad, en tyst reflektion av något hon ännu inte kunde se. Hon höll upp den mot ljuset, och sakta började en skepnad framträda. En hand som smekte hennes kind. Ett skratt som en gång fått hennes hjärta att sjunga. En röst som viskade hennes namn.
Hon drog efter andan och kände hur hennes knän vek sig. Det var så länge sedan. Hon hade trott att minnet försvunnit, att tiden suddat ut konturerna. Men här var det, inneslutet i glasets bräckliga yta. En kärlek hon förlorat, en tid hon aldrig vågat återvända till.
Helena satt länge och betraktade bubblan i sina händer. För första gången kände hon vad hennes kunder känt – en blandning av smärta och tröst, av att minnena fanns kvar, att de aldrig riktigt försvann. Att de alltid levde inom henne.
När morgonen blev till dag, reste hon sig långsamt och gick ut på klippan. Hon höll bubblan framför sig, lät vinden leka med dess yta. Och sedan, med ett sista andetag, släppte hon den fri.Bubblan svävade uppåt, dansade i den svala havsbrisen. Solen reflekterades i dess yta, och för en kort stund tycktes den lysa starkare än allt annat. Sedan – med en knappt hörbar viskning – sprack den och försvann.
Helena blundade. Hennes hjärta var lättare än på många år.
När hon vände sig om och gick tillbaka till verkstaden, visste hon att hon aldrig skulle sluta blåsa bubblor. Men hon visste också att ibland måste man våga släppa taget för att verkligen kunna minnas.
Tänkte vi avslutar med Glad Måndag. Idag måndag är jag glad för att:
Det har varit soligt och fint. Jag jobbade så kunde inte njuta så mycket av solen men jag blev glad ändå.
Appropå sol så upplever en person mig som en solstråle. Kändes så fint att få höra.
Min skadade vad är inte bra idag. Men jag är iallafall inte tillbaka på ruta ett vilket jag var rädd för.
Söndag igen då! Det har varit en blandad vecka. Mycket att göra på jobbet. Tandutdragning som blev en väldigt dyr historia. Inte nog med att själva tanden kostade mer än beräknat. Lyckades också med bedriften att få parkeringsböter. Fråga mig inte hur jag kunde missa den stora skylten om parkering för buss…. Får väl skylla på att jag var i min smärtdimma.
Idag har vi mest haft en slappedag. Otroligt skönt. jag och Rickard tog en kort promenad, samma runda som jag tog ensam igår. Skönt att komma ut en stund men det som gjorde mig piggare var att ta en tupplur. Tupplurar är verkligen underskattade.
Så till veckans söndagslista då.
Känsla: Händelsen i Örebro har såklart påverkat min vecka. Så outsägligt sorgligt.
Väder: Minusgrader blandat med plusgrader. Jag har fått sol på nosen men mest har det varit grått ute.
Mina positiva från veckan:
Fick en fin kommentar här på bloggen som gjorde hela mig dag!
Fin kritik av cheferna.
Veckans ytliga som gjorde mig glad var att en person tyckte jag hade en cool stil. Jag hade min rosa fluffiga jacka, blommiga tights och vinterboots på mig.
Trevlig utflykt tillsammans med Rickard. Jag vill iväg på något snart igen.
Veckans träning: Jag är väldigt glad över att jag har kunnat börja löpträna lite försiktigt igen. Det går inte fort, men jag joggar!
Måndag: 30 minuter stretch
Tisdag: 30 minuter stretch. Vi åkte till Stendörren, jag och Rickard. Hur mysigt som helst att vara där.
Onsdag: Lugn jogg, närmare bestämt jogg kombinerat med gång i tre kilometer.
Torsdag: 15 minuter lugn jogg. Skillnaden mot onsdagens lugna jogg var att det blev 15 minuter jogging i ett svep. Styrketränade med mina gummiband och 30 minuter stretch.
Fredag: Vila efter min tand-dragning.
Lördag: 30 minuter stretch.
Söndag: Var med på domarklubbens söndagsträning. Men det var kanske för tidigt. Fick såklart ont och huruvida jag får börja om en aning vet jag först imorgon.
Bilder från veckan: Ett axplock av veckans bilder.
Rickard har dömt årets första match (avis!!!) och jag tog mig ut i skogen en kort sväng. Gick inte hela fyra kilometer. Med förhöjd temp i morse kändes det dumt att gå långt. Det var skönt att få frisk luft. Passade också på att prata med pappa en stund.
Igår bröt jag min stretcha varje-dag svit. Enligt tandläkaren fick jag inte böja mig fram för mycket pga risken för blödningar efter min utdragna tand. Det var bara att lyssna. Desto skönare att sträcka ut mina trettio minuter idag istället. Min förhöjda temp imorse var bara tillfällig.
Annat jag pysslat med är att sortera in kläder i garderoben. Det här är alla mina träningskläder, två hyllplan. Men allt är inte nytt såklart, jag har samlat på mig under många år. Här ser man ett praktexempel på vilken spara jag är. Jag kan inte motivera ett endaste köp till, skulle verkligen behöva rensa. Den vänstra bilden visar alla mina kläder från Stronger… Galet att tänka på hur mycket pengar som ligger i garderoben…
När Rickard kom hem från matchen såg vi på en ny serie på Netflix: Åremorden. Det är samma kvinnliga huvudrollsinnehavare som i serien vuxna människor. Serien var väldigt bra och sevärd. Jag och Ida har tittat på Melodifestivalen. Jag gillade Klaras och Eriks låt. Låten med schlagers lät som en cover på ”waterloo”. Tyckte det var samma strofer i musiken som i Abbas gamla låt. Det var lite så där faktiskt.
